refven vid sistnämnda tillfälle — hvar innes den? Och huru uttalas den? Se, det r frågan.? Ridderskape!s och adelns långa och varma lebatter om förslaget till ny riddarhusording ha företett en pietet mot diverse multad skröplighet, som utanför stående haft vårt att sentera och som derföre påmint om omedien: ?Mycket väsen för ingenting.? lärunder föllo emellertid yttranden, samt lels fråmställdes dels äfven genomdrefvos estämmelser, som förtjena en viss uppmärkamhet. Att möjligheten af en reaktion förigtigt antyddes, är mera anmärkningsvärdt, n att dess önsklighet, naturligtvis, på samna gång förnekades. Att en betydande :uioritet ville bland föremålen för motioner å le blifvande adelsmötena upptaga, utom ar;elägenheter som angå ridderskapet och deln, äfven andra ämnen i hvilka ståndet ljest vill ingå till K. M:t med underdånig ramställning?, röjde en besynnerlig glömka af det förständigande, som för ett par ir sedan gafs vida vigtigare korporationer, in den som skall å adelsmötena represeneras,att ej lägga sig uti, hvad dem ej ansår — vi mena landstingen. Att man verkigen beslöt tvåtredjedeiars pluralitet för änlring af privilegierna, visar att man ej längre ager någon hänsyn till den gamla, så ihärligt försvarade, riksdagsordningen, hvars 2, som bekant, stadgar att riddarhusordingen bör vara författad ?i öfverensstämnelse med grundlagarnet, hvilka ju ej känna ill någon qvalificerad majoritet utom i ett nda fall. . Att blott en enda prest djerfdes böja sin öst till försvar för en icke-presterlig preteståndsledamots förslag om något utvidsad religiös tolerans, är ett drag som ej borde saknas i taflan af cleri comitialis verkamhet för upplysning, humanitet och rättvisa. Vi ha länge hört förkunnas, att represenationens beskattningsrätt varit i fara. Väl ar man förut trott, att grundlagsstiftarne skrefvo 57 R. F. med flere bestämmelser afsigt ått dermed skydda folket mot skatler, som det ej genom sina ombud sig åtagit; men en ny lära har uppkommit, som säger, att de nämnda grundlagsstadgandena illkommit i akt och mening, att folket ej skall kunna undgå skatter, som äro både billiga och onödiga, hvilket onekligen låer härdt, innan inan blir vån. Emellertid ha vi förgälves väntat, att framiör allt de, som tagit på entreprenad vakthållningen ej nindre på de konstitutionella rättigheternas in på Zions murar, skulle med all den kraft och ?kläm?, hvaraf de äro i besittning, taga beskattningens prerogativ, statskassans bästa och riksdagens värdighet i sitt hägn mot en egenrådig styrelse för ett landtoruksinstitut och statuera ett afskräckande exempel. Men presteståndet beviljade verk ligen medel till betäckande af Alnarpsstyrelsens skuld. Den lilla tillrättavisning åt de tilltagsne byråkraterna, som i enlighet med statsutskottets förslag bifogades, af innehåll att ståndets frikostighet ej finge tolkas såsom ett godkännande af styrelsens beteende, var temligen blid och hygglig ijemförelse med den kläm, som genom fullbetänkandet epplicerades Lö regeringen. Reservationen mot de myndige Alnarpsherrarne erinrar om slutorden i de patenter, som utfärdas af K. M:is och rikets kommerskollegium, hvilken myndighet regelbundet fritaer sig från allt ansvar, att uppfinningen kan med fördel tillämpas.? Vännerna af bergshandteringen? ha lesat i öppen fejd och ovänskap med hvarandra; och stilleståndet mellan de båda sjöförsvars-partierna lärer näppeligen å ena sidan upprätthållits med all den samvetsorannhet, man kunnat vänta, eller med den loka resignation, som utgör vilzoret för ett definitivt fredsslut. Det säges, att man på vissa håll gnuggar händerna i belåtenhet öfver ridderskapets och adelns ogillande samt presieståudets undvikande beslut i fraga om delning af flottans personal, och att man ej uppgifvit förhoppningarnae om — till en början — ett personombyte, hvarmed sedermera kunde följa ett ombyte af system. Chefens för sjöförsvarsdepartementet skrifvelse af den 16 April torde emellertid vara egnad att något afkyla denna nitälskan. Med stort nöje har man mottagit inbj.dningen till ett nordiskt bokhandlaremöte den 14—16 nästkommande Juni. Mötet skall helt visst med klokhet och kraft förbereda en länge önskad förbättring af de itterära förbindelserna de nordiska rikena emellan. : Utvandringen hotar att äfven i år antaga en bekymmerväckande omfattning. Från le nordligaste delarne af landet talas om ytterlig nöd, som statsmakterna hushållsriktigt behjertat; och från Skåne komma id efter annan underrättelser, som låta oss befara, att emigrationen till Amerika snart skall ej obetydligt rekryteras från vår rikaste provins. Å månadens sista dag fogades till det torartade svenskå jernvägsnätet en ny länk senom Ystad—Eslöfs bavans öppnande; och nelt nyss har första tåget passerat östra stambanan Katrineholm— Norrköping. En konstnärs-täflan utan strid och bitteret har försiggått: om det hedrande upplraget att i bronzen föreviga lejonkonunsens bild till erinran, för en dverglik och lådlös tid, om detta — såsom den välbeanta klagodikten säger — name at which he world grew påle. — Beväringsfrågan blir om fredag, föremål ör gemensam öfverläggning hos riksstånlen, sedan i dag adeln och presteståndet otagit borgareständets i går beslutade injudning derom. Landtmarskalken, som är jelfskrifven ordförande vid dessa sammanomster, har bestämt att öfverläggningen kall taga sia början om fredag kl. 5 e. m. U rendet sättes derefter främst på föredrarv