Uparuske och verklige jagivanner. Rättegangsoch Polissaker. Anmärknningsvärdrättegång. Ofta inträffar, att en alldeles motsatt uppfattning af en rättstvist gör sig gällande hos de olika instanserna. Nedanstående mål, som i afseende på värjemålsedens gående äfven erbjuder några ganska egna omständigheter, lemnar härpå ett talande bevis. Till vintertinget med Svartlösa häradsrätt den 6 Mars 1863 hade ladugårdsarrendatorn Jakob Ljungqvist låtit instämma arrendatorn af Erstavik, S. T. Tengzelius, angående skuldfordran. Krafvet grundade sig derpå, att hr Tengzelius skulle underlåtit leverera till käranden hö och gröpe, hvarom kontrakt dem emellan uppgjorts, yrkande käranden en skadeersättning för nämnda ej fullgjorda leverans af tillhopa 1430 rdr 75 öre rmt, jemte ränta under viss uppgifven tid å detta belopp. Under målets handläggning företedde hr Tengzelius emellertid en räkenskapsbok, hvarmed han sökte visa, att leveransen blifvit fullgjord, och då omständigheter ej förekommo emot tillförlitligheten af de uti förnämnda bok befintliga upp: gifter, men käranden deremot icke kunde visa motbok öfver ifrågavarande leveranser eller styrka, att han genom svarandens förvållande varit urståndsatt att sådan motbok förete, fann häradsrätten den af Tengzelius företedda räkenskapsbok böra ega det vitsord, att han fick dess riktighet med ed styrka och förelades honom att den 5 November förer:imnda år hos rätten sig inställa, för att gå nämnda värjemålsed, vid äfventyr att anses hafva, åt eden brustit, om han sagde dag ej fullgjorde föreläggandet. agtima ting hölls ånyo nämnda dag; men dervid uteblef hr Tengzelius, hvaremot å hans vägnar inlemnades en skrifvelse af innehåll, att han var beredd att gå eden, men träffad af sjukdom nu hindrades att komma tillstädes, hvarföre han anhöll om uppskof med edgången till nästa med häradet infallande ting. Käranden bestred afseende å det anmälda sjukdomsförfallet, då detta ej var med läkarebevis styrkt, yrkande, att svaranden, då han i följd häraf måste anses ha åt eden brustit, måtte åläggas betalningsskyldighet i enlighet med stämningspåståendena. Rätten förklarade sig vilja meddela yttrande i saken vid tingets slut. Dessförinnan ingaf likväl hr Tengzelius till domstolen ett af medicine dosgtor C. O. Ekecrantz i Stockholm under edlig förpligtelse utfärdadt läkarebetyg, af innehåll, att Tengzelius den 5 November eller edgångsdagen till följd af sjukdom ej kunnat inställa sig vid Svartlösa häradsrätt, på grund hvaraf rätten nu beviljade det begärda uppskofvet med edgång till nästa ting, då svaranden förelades iakttaga inställelse och fullgöra eden. Då målet härefter den 7 Mars 1864 företogs till handläggning, upplästes till en början en af medicine do tor Ekecrantz sedan sista tinget till ordinarie domhafvanden aflåten skrifvelse, hvarihr doktorn förmäler, att han efter noggrannare efter tänkande kommit till visshet om, att det för Tengzelius utfärdade sjukbetyget vore oriktigt, i så måtto, att det deri omnämnda sjukaomsfallet hade egt rum den 12 Nov., i stället för den 5, förklarande doktorn i sin skrifvelse till domhafvanden närmare anledningen till det begångna misstaget. Sedan hr Tengzelius, nu tillstädes, derefter tillkännagifvit, att han vore beredd att gå eden, bestred käranden, att e-:gången skulle Tengzelius tillåtas, enär medicine doktor Ekecrantz äterkallat sitt förut afgifna läkarebetyg, och svaranden, hvilken således ej styrkt laga förfall för sitt uteblifvande den 5 November, rsåste anses hafva åt eden brustit. Hr Tengzelius invände deremot att, då häradsrätten vid sista tinget beviljat honom uppskof med edgången till innevarande dag, hvilket beslut vunnit laga kraft, detsamma också måste lända till ovilkorlig efterrättelse. I detta ganska egna dilemma resolverade domstolen: Enär häradsrätten genom beslut vid sista tinget tillåtit svaranden att den honom i målet föreskrifna ed denna dag aflägga, samt detta beslut sedermera vunnit laga kraft, finner häradsrätten, som icke är befogad upphäfva sitt eget beslut, svaranden icke kunna förvägras att berörde edgång nu fullgöra. Hr Tengzelius beedigade härefter sin bok och käromålet ogillades på grund deraf. Svaranden Tengzelius yrkande om ansvar å käranden Ljungqvist, derföre att denne sistnämnde under rättegången påstått, att svaranden behållit kärandens contrabok, så att svaranden säväl i denna som sin egen bok efter. behag kunnat anteckna hvad han velat, förklarades ej heller kunna bifallas, vid hvilken utgång af saken rätte ångskostnaderna qvittades parterna emellan. imot detta beslut vädjade Tjunggvist till hofrätten, som genom dom af den 13 Juli 1865 resolverade, att alldenstund doktor Ekecrantz återkallat sitt för Tengzelius utfärdade läkarbevis, att Tengzelius varit sjuk den 5 November 1863, och Tengzelius icke styrkt, att han nämnde dag genom sjukdom varit hindrad att inställa sig vid Svartlösa ting, för att gå den honom förelagda eden, måste han anses hafva åt eden brustit, i följd hvaraf och då han icke ansågs hafva styrkt, att han levererat det kontrakterade höet och gröpet, han kändes skyldig att utgifva till käranden Ljungqvist det omstämda beloppet eller 1430 rdr, jemte ränta under uppgifven tid, samt att ersätta Ljungqvist rättegångskostnaderna vid häradsrätten med 160 rdr. Målet drogs nu slutligen af Tengzelius under K. M:ts pröfning, och har K. M:t under den 12 gennes meddelat följande dom: Bnär sökanden CTengzelius) å den af häradsrätten för fullgörande af ifrågavarande edgång bestämda dag låtit genom ombud hos häradsrätten anmäla förfall, samt häradsrätten deruppå utsatt annan tid för edgångens fullgörande, sökanden å den sålunda bestämda tid eden gått, finner K.. M:t samma ed Le If: Af laga havic ftillarkännac till föl,