ses vara i behof af fredande för sådan jagt — vidtoge i början af Juli, eller på samma gång som andjagten, enär i allt fall ej heller nu, såsom bekant, hararnes 3-årskull härstädes räddas mer än undantagsvis och enär deras andra kull äfven här på orten i slutet af Juni är tillräckligt försigkommen för att freda sig; men att inga fängen begagnades före den 1 Oktober, och intet jagtsätt tilläts längre än till och med den sista December. Skogsfogeln borde få skjutas från och med den 1 Augusti, såsom redan då matnyttig; samt all jogt efter den upphöra på samma tid som för haren eller med den sista December. Villebrådstillgången vunne oerhördt derpå att fångandet upp hörde vid sagde tid; ty fridlysniogstiden ökades sålunda med 2!2 månad! Angående det för orten mindre lämpliga stadgandet i afseende på jagt-rätt hänvises, för undvikande af allt för stor vidlyftighet, till 3:e årgångens 2:a häfte af Jägarförbundets nya tidskrift, der i ?Onskningsmål från Dalarne? finnas uttalade åsigter, som fullkomligt delas af insändarne häraf. Under sådana förbållanden, som de ofvanantydda kan man lätt inse med hvilken tillfredsställelse hvarje jagtvän emottog underrättelsen derom, att en komitå vore i Stockholm nedsatt, för att från olika provinser infordra önskningar afseende ändringar i nu gällande jagtstadga, hvilka af sagde komite till befogenheten pröfvade, skulle komma att i underdånighet framlöggas till Kongl. Maj:ts nådiga afgörande; och man vågar hoppas så mycket mera att de önskningar, som särskildt från Öster-Dalarne afgått, skola vinna nådigt afseende, som den person, åt hvilken komitån der lemnat detta förtroende lärer uppmanat till sammankomster för detta ändamäl i flere socknar, och såmedelst med säkerhet kunvat föra den allmänna opinionens talan. Man kan förvånas att, då behofvei af afhjelpande utaf nämnde missförhållanden är i orten så allmänt erkändt, ej någon motion i denna riktning vid rikeduge : utgått från det norra Sverges representanter; men det tyckes, hvad som äfven vid framläggandet af förslag till jagtstadga syntes vara händelsen, som de hvilka föra ortens talan och kunde verka för saken anse frågan af underordnad beskoffenhet, med ett ord -— icke äro jägare. Så mycket mera måste man lyckönska sig till detta yppade, oförutsedda, men kärkomna tillfälle till behöfliga ändringar, förnämligast i ofvan entydda punkter af nu gällande jagtstadga. Dalarne i April 1866. Opartiske och verklige jagtvänner.