Jaf hvad som sedermera inträffade. Efter två år och två månaders vistelse inom straff. fängelset lyckades han den 18 Oktober 186C på aftonen att praktisera sig ur det logement, der han jemte åtskilliga andra fångar skulle förvaras och hvilkas ?förman? han var. Huru dervid tillgick har han ej meddelat; men derecmot har han sedermera berättat, att när han lyckats komma ur logementet begaf han sig tyst, men skyndsamt upp på en vind, medtagande några lakan, hvilka han skar sönder och sammansnodde till ett tåg. Derefter lossade han med yttersta varsamhet och inplockade några tegelpannor, fastgjorde tåget och nedfirade sig så lånat detta räckte, hvarefter han medelst ett djerft kast nådde marken. Men der hotades han af en ny fara. En post stod i grannskapet, det visste han. Men en häftig storm med regn rasade, natten var kolmörk och landtsoldaten begagnade postkuren till det med den afsedda ändamålet. Wilhelm Andersson kröp nu, tyst som en katt, förbi soldaten, gled ned i fästningsgrafven och simmade öfver. Det är otvifvelaktigt att rymninvgsplanen länge varit öfvertänkt, men att den just då sattes i verket föranleddes af det svåra vädret och det djupa mörkret, som för honom voro särdeles gynnsamma omständigheter. Om stormen icke rasat, så skulle bullret af ett stycke nedfallande kalkbruk från taket kunnat varsko soldaten. Om natten ej varit så kolmörk, så hade soldaten sannolikt ej undgått observera den förbi honom krypande kroppen. Andersson måste nu fri, men i fångkläderna smyga sig igenom en del af Malmö. Han vandrade genast vidare en half mil från staden, och kröp slutligen in i en vid vägen stående halmstack, der han väl gömd hvilade hela den följande dagen. När det åter blef mörkt fortsatte ban vandringen, passerade Lund, och besökte ett torp, der han hos en ensamt boende hustru köpte litet mjölk och en större brödkaka för en del af de 3 rdr sem han medfört från fästningen. Han fortsatte rastlöst sin vandrin om nätterna, och gömde sig om dagarne höskullar å torp och cnstaka liggande gårdar, der hen minst befarade att bli röjd. Han närmade sig nu alltmera de trakter, som voro honom väl bekanta. Vid passen mil från gränsen af Småland ligger ett boställe Gräshult, och der begick han första stölden efter rymningen. Han försedde sig der med kläder och lefnadsmedel, qvarlemnande den farliga fångdrägten i en närbelägen skog. Nu fortsatte han vandringen längre upp i Småland, gjorde inbrott på Diö bruks kontor och tillgrep 15 rdr jemte en ytterrock. Inom Skatelöfs socken tillbringade ban några dagar hos en gammal kund, och begick natten till den I November inbrottsstöld å kaptensbostället i BSkatelöf, dervid bans stora djerfhet utvecklades. Efter att först hafva uttagit ytteroch sedan innanfönstret.i matsalen, dit han praktiserade sig in, begaf han sig upp i öfra våningen och in i kapten B—s expeditionsrum, der han tillgrep 267 rdr 25 öre, som förvarades i tvenne på skrifbordet liggande bref, och en del kläder, två tobakspipor m. m. Derefter begaf han sig åter till nedra vånimgen. och smög sig i mörkret in i sängkammaren, fram emellan sängen, der kapten B. och hans fru lågo, samt en vagga, hvari ett spädt barn var liggande, och tillegnade sig ett öfver sängen hängande guldur med kedja och nyckel samt en del på en stol liggande koptenen tillhörande klädesplagg jemte ett par grofva stöflor, utan att ästadkomma det ringaste buller och utan att de nämnda personerna blefvo störda i sin sömn. Derefter begaf han sig bort, fortsatte marschen förbi Nöbbeleds gästgilvargård, i hvars grannskap han i en skog hvilede påföljande dag; gick sedan förbi Wexiö nära intill celltängelset, gjorde inbrott på Trollebo egendom, der han från baron R. tillgrep tvenne rockar och 15 rdr, och begart sig samma natt till förre fästningsfången Iwar — en gammal kamrat från Malmö — boende i närheten af Alsheda. Uttröttad afså många ansträngningar både till kropp och själ, frågade han sin vän hvar han på något säkert ställe -kunde få njuta en väl behöflig hvila några dagar. Iwar som nu var läsare och bodde på den kristligt sinnade kronofogden Th—s egor misstroddes nu mera så mycket mindre af någon, som sjelfva kronofogden och v. pastor O. R—g ofta höllo bibelförklaringar hos Iwar, hvilken alltid på förhand underrättades om deras ankomst. Wilh. Andersson kunde således vistas med större trygghet hos Iwar, än hos någon annan. Han stannade äfven qvar hos Iwar några dagar, och till godtgörelse hä för mottog den andligen väckte Iwar — kapten B—s guldur och samme kaptens benkläder hvilka befunnits för små åt Andersson. Denne begaf sig nu åter på vandring. I en bondgård och på Qvills pap persbruk begick han inbrottsstöld, men be om hufvudsakligen matvaror. Inträffande en natt på Ribbingshof i Ydre härad, Linköpings län, verkställde han ett nytt inbrott dervid iakttagande samma af honom alltid följda regel då han gjorde inbrott på nå gon herregård — nemligen att först fönster vägen skatfa sig inträde i matsalen, emedan den icke för natten begagnas af någon som kunde störa hans entr. Han gick nu igemm Ämnena dit dam Ante