anns en uttalad eller outtalad nyfikenhet i letta fall. Mr Gibson måste, som han förutett, för en stund lemna balen, men lofvade tt återkomma så snart han kunde; under ans frånvaro höll sig mrs Gibson på pasande afstånd från mamsellerna Browning ch andra bekanta, som gerna skulle velat ala med henne, för att kunna vara redo t sluta sig till sällskapet från Towers, så ort detta anlände. Om Cyntia bara ville åta bli att antaga alla möjliga uppbjudninsar ändå! Med Cumnorst skulle alitid komma några unga herrar och dessa herrar kulle alltid vara på utkik efter vackra flickor, och hvem kunde veta hvartill en dans kunde leda? Molly, som dock ej dansade ika väl som Cyntia, var äfven mycket uppjuden, och det måste erkännas att hon lott längtade efter att få dansa hvarje dans, itan att fråga efier med hvem. Äfven hon skulle kanske vara förlorad för de aristosratiska kavaljerer mre Gibson väntade. Hon började just blifva mycket mi snöjd med sin afton, så hon varseblef att någon stod bredvid hennes stol; hon såg upp och fann att det var mr Preston, som tycktes hälla vakt öfver de platser Molly och Cyntia nyss lemnat. Han såg så bister ut att om ej) deras blickar mötts, mrs Gibson helst sett att hon sluppit tala med honom; nu var det nästan oundvikligt. Salongen är bra illa upplyst i afton, mr Preston? Ja, det är sannt, men huru är det också möjligt att upplysa dessa gamla mörka vägsar, belastade med murgrönor, som också alltid göra ett rum mörkt oDet beror också på sällskapet icke så litet. Jag tycker alliid att nya, ljusa drägter, bidraga lika mycket som något ann.t att lysa upp ett rum. Se bara på fruntimren här! De flesta äro klädda i mörka sidenklädningar, egentligen passande till morgondrägter. Men när de förnäma komma, skall vi få se att allt får ett helt annat utseende. Mr Preston svarade cj. Han satte sin lorgnett för ögat, förmodligen för att be.