En fånges rymningsförsök. Den bekante Vidocq, som tillbringat flera år af sin lefnad i de franska fängelserna och äfven vistats någon tid såsom galrslaf i Toulon, men som slutligen återvände till samhället, blef anstäld såsom polisspion i Paris och 1827 utgat sina memoirer, yttrar: Hvarje till låogvarigare fängelsestraff dömd brottsling lifvas endast af en enda tanke — den att genom flykten vid första lägliga tillfälle förskaffa sig friheten. Hans tanke grubblar derpå alltid och allestädes. Han somnar med denna tanke, den sysselsätter honom i drömmen, och hans första tanke då han vaknar är friheten genom flykt. Ingen väktares försigtighet ötverträffar en fånges uppöfvade list: Första lägliga tillfälle att fly begagnar han. All besinning öfvergilver honom, alla medel använder han och alla faror trotsar han för att vinna friheten, vore det blott för några timmar. Han gripes äter, han stråffas strängt för sitt rymningsförsök, och under straffets smärtor tänker han lika ifrigt på att återigen fly. Jag har känt fångar, som, under det de i flera år grubblat på flykt, skickat sig väl och derigenom förskaffat sig ett visst förtroende af sina väktare, men ölfverlistat dessa några dager förrän Jfängelseportarne, sedan strafftiden gått till ända, skulle öppnats för dem. De ha ej kuvnat motstå det 1lockende tillfället att fly, de hafva gripits och deras fängelsetid har ökats med några år. Men de ha ändock aldrig upphört att anstränga hela sin själskraft för att uttänka vya medel till flykt.? Vi ha velat förutsända dessa irkttagelser af en man, tom i delta ämne var en kompetent domare; och vi vilja äfven crinra. derom, att i fall tillfälle erbjöds att följa brottslingarnes i våra fängelser rymningsplaner, så skulle man utan tvifvel i dessa uppdaga lika stor fyndighet och djerfbet, som hos de fångar, hvilka skildras i flera af utlandets romaner. Händelsen har så fogat att vi kunna meddela skildringen af en ytterst djerf och förslagen brottslings öden och rymningsförsök. Vär berättelse grundar sig på anteckningar, som finnas i fångvärdsstyrelsen och hvilka välvilligt blifvit ställda till vårt förfogande. Wilhelm Andersson föddes i Blekinge län 1829. Han straffades för första resan stöld i Mars och för andra resan tjufnadsbrott i Augusti 1850, hvarefter han samma år afsändes till kronoarbetskåren å Carlsborgs fästning, der han qvarhölls som försvarslös i tre år. — Derifrån frigifven begaf han sig till Kalmar län med f.resats att då börja en Bättre lefnad; men redan i Juli månad 1854 ömdes han för tredje resan med inbrott förenad stöld, vägafridsbrott och bruk af lifsfarligt vapen till 10 års straffarbete. För straffets undergående intogs han i Juni månad 1856 å straffoch arbetsfängelset i Malmö. Utrnostad med stor fysisk styrka och ett ovanligt godt förstånd tillvaon han sig snart bevakningens förtroende och blef efter hand använd vid hvarjehanda arbeten äfven utom fängelset. Men han hade redan inträdt i det stadium då, efter Vidocqs iakttagel e, åtrån efter frihet genom flykt utgjorde föremålet för alla kans tankar. Han rymde derföre redan i Aprl månad 1857, under pågående jordarbete vid Malmö hamn, från soldatbevakningen. Derefter förörvade ban flera stölder, men greps inom Jönköpings län och dömdes af häradsrätt till ytterligare två års straffarbete utöfver den lid som vid rymniogen återstod och återfördes till straff-fängelset i Malmö den 14 Augusti 1858. Hen återvaon småningom ett visst förtroende genom sin lydnad och punktlighet; men att h.n afbrutet tärdes af åtrå efter friheten och ständigt lävkte på utvägar till flykt, blir uppenbart