till galvanoplastisk afformning, är svår och tidsödande, samt till och med obrukbar för sådana urbilder, som genom skarpa fördjupningar äro oåtkomliga för den vid blyertsens anbringande oundvikliga ingnidningen, eller genom sin mjukhet eller finhet sakna härtill nödig motståndskraft. I alla sådana fall måste det metalliserade ämnet kunna anbringas i flytande form, så att urbilden må kunna öfverpenslas dermed ellerindoppas deri; och han föreslår derföre blyertsens utbytande mot en silfverlösning, samt följande sätt att använda den. Salpetersyrad silfveroxid löses, till full mättning, i sprit om 0,85 egentlig vigt — eller I vigter af silfversaltet i 100 vigter sprit; och med denna lösning behandlas urbilden, som, ännu fuktig, utsättes för ångor af svafvelväte. Urbilden får härvid genast ett ytterst. tunnt öfverdrag af svafvelsilfver, lika ledande som blyerts, och de på denna tunna yta utfällda galvanuplastiska kopiorna blifva så trogna, att man ej kan på dem — icke ens med förstoringsglas — upptäcka minsta fel. Heeren har på detta sätt fätt galvanoplastiska kopior af Irukter, blad, mollusker, insekter, 0. s. v., — för att ej tala om formar af guttapercha, vax, gips och andra plastiska ämnen, hvilkas afformning möta ännu mindre svårigheter. Rensning at kol-elementerna i elektrokemiska staplar. Af d:r G. Csann i Wirzburg. När stapeln begagnats, upptagas kol-elementerna och läggas i vatten, som bringas till kokning, för att urlaka de salter och syror, som befinnas i kolet; och denna kokning upprepas ännu en gång, hvarvid man tillsätter kolsyradt natron (soda). Härvid visar sig en fällning, hufvudsakligen bestående af zinkoxid. Man villsätter då ännu mera soda, tills vätskan reagerar alkaliskt. Vätskan börjar slutligen bli brunaktig; och då låter man den kallna, samt lemnar den i hvila flera timmar, hvarefter den afhälles. Nu slås nytt vatten på kol-elementerna, upphettas till sjudning och lemnas att svalna. Kolelementerna äro då rena; de kunna upptagas och torkas. Ju mera torra de äro före deras användande på nytt, ju kraftigare verka de, Genom denna rensning återställas de icke blott i det skick, hvari de befunnos före begagnandet, utan visa sig ännu verksammare än förut, till följd af den större porositet de fätt under bruket. Mineraliserade ruggkardor. Af Mr Gomn i Caudebec-les-Elleuf. (Bulletin de la Socidte Vencouragement. 1865.) Man har länge sökt att mot metallkardor utbyta de af kardborrar sammansatta ruggkardor, som användas i klädesfabrikerna; men funnit metallkardorna oanvändbara i flera fall, och nödsats återtaga kardborrarne. Dessa lida likväl af den fuktighet, som de måste underkastas vid ruggningsarbetet; de förnötas till följd häraf hastigt, och förorsaka härigenom en betydlig kostnad. Gohin har nu fallit på den tanken att till kardborrarnes skyddande mot fuktighetens åverkan begagna samma medel, som nyttjas till jernbanssyilars skyddande, nemligen att impregnera dem med kopparvitriol. De inläggas för detta indamål i en lösning af kopparvitriol, hvars verkan kan påskyndas genom uppvärmning. Utan att impregneringen skadar kardborrarnes styrka eller spänstighet, ger den dem egenskapen att motstå fuktighet, att arbeta lika väl i torrt som i fuktigt tillstånd, och att kunna besagnas omedelbart efter skörden. De med så yeredda kardborrar behandlade tygerna visa sig tra felt al män da