örsamlingen att hafva en så sjuklig själajare, skadligheten för denne sjelf att prelika med fara för sin helsa och kanske för itt lif, och slutligen den visade oppositionen not de maktegande, med andra ord (hine ille acrimee!) den deri liggande protesten mot lessas beteende i förhållande till mr Coqueel, fils. Den andra sidan finner oädeltatt räkna mr Martin hans sjuklighet till last, och eget att denna just nu ger anledning ill så ingripande åtgärder. De förutse att, iksom efter mr Coquerel fils. mr MartinPaschoud, skall efter honom turen inträda ör mr Coquerel påre och sedan för deras friga själasörjare! Vi önskade helst här akttaga tystnad. Ett par frågor kunna vi lock ej undertrycka, då deras besvarande ensamt är tillräckligt att grunda ett omdöme saken. Om mr Martin-Paschoud, vare sig på de uppgifna skälen eller på grund af sin reliviösa öfvertygelse, verkligen är afsättlig, eller under hvad form det vara må, bör aflägspas, hvarföre då ej befordra honom till jaga undersökning och till det resultat, som deraf blefve en följd? Förlora ej de uppvifna skälen all betydelse, då man, samtidigt med deras andragande, säger till honom: Böj din öfvertygelse, tag en ortodox till prediko-biträde och du får stanna qvar!? Vi tro oss veta att äfven mr Coquerel genom ett dylikt dagtingande med sin öfvertygelse och genom användande af sitt inflytande för att upplösa den s. k. Sunion protestante liberale? skulle kunnat friköpa sig från det öde, som drabbat honom eller, rättare, i honom hans åhörare. I ett fall skulle vi snarare luta åt den ortodoxa än åt den liberala sidan, i så måtto nemligen, att det vill synas oss som om den sednare borde föredraga att bilda en särskild kyrka, då bättre är att tvenne bröder lefva åtskilda än att de gifva verlden exemplet af ständig split och oenighet. Men vär man å andra sidan betänker, att detta vore att helt och hållet till motståndarens fördel afstå den garanti och det skydd staten beviljat den reformerta kyrkan, och som helt säkert ej skulle utsträckas till en ny de:ifrån fristående, är förklarligt om den förorättade brodren hellre än att gå bort från den andra, i förhoppning att tiden slutligen lossar på bandet af fördomarne och i afvaktan på dess försonande bemedling, afvaktar gryningen till ljusare tider. De ortodoxes bemödande att genom petitionerande åstadkomma en synod, och dermed äfven ett tilldragende af tvångsbanden på tolkning och öfvertygelse, har sednast i dessa dagar strandat i senaten, der blott 2:ne röster, mr Roulands och mr LarocheJecquelins höjt sig till förmån för dets mma. Vi tro att det ofvanstående blott innehåller sanning. Skulle dock något faktiskt misstag insmugit sig, afbedjes det på förband. Emellertid då visamvetsgrannt sökt att genom samtal med båda sidornas anhängare kontrollera de uppgifter, som varit synliga i le Lien, VEsperance och le Temoignage, utgörande organer, den förra för det liberala, de sednare för det ortodoxa partiet, återstår oss alltid, till fredande af vår ansvarighet, den giltiga reservationen: Relata referimus.