Det är lätt att med obestridliga siffror ådaga. lägga att handelsfriheten bidragit till att upprätt. hålla priserna i stället för att nedtrycka dem, dö den sammanräknade exporten af landtbrukspro dukter betydligt öfverstigit importen deraf. Al .tullstyrelsens tablå öfver vår utrikes handel ser man, att under de 11 första månaderna af å1 1865 importen af hvete uppgått till 1,837,0C0 metr. qvintaler och af mjöl till 15,000 dito. Exporten åter uppgick till 1,835,000 quintaler hvete, och 2,175,000 dito mjöl, eller om man förvandlar mjö let till spanmål, till 5 millioner quintaler, eller mera än dubbelt mot importen. Af de öfriga sädesslagen råg, mais, korn, hafre och böhvete importerades 517,000 och exporterades 1.982,000 quintaler, eller nära fyra gånger Importen. För att kunna rätt uppskatta vigten af dessa siffror, måste man veta att utländsk spanmål nu inkommer till oss under fullkomlig tullfrihet. Råg, mais, korn, hafre och bohvete befriades från all införseltull genom 4861 års lag. Hvete åter belastas skenbart enligt samma Jag med en tull af 50 cent pr quintal, men medgifver en af styrel. sen tolererad fiktioh ett kringgående häraf. Alt hvete som införes till Frankrike, för att åter utföras under form af mjöl, är nemligen befriadt från tull, och som betydligt mera mjöl viän införes, föregifva importörerna, att allt infördt hvete åter utskeppas, hvilket antages för godt af sty. relsen. Tullen blir derigenom fullkomligt nominel. Se der således hvad som äfven under fullständig tullfrihet införts till Frankrike, omkring cn tredjedel af hvad eom utförts. Utaf de 2 millioner quintaler hvete som införts har Ryssland lemnat oss 873,000; det ör allt hvad detta så fruktade land kunnat sälja till oss så mycket som den enda staden Marseille behöfver, England har deremot köpt af oss 70 eler för hela året omkring 80 millioner quintaler säd och mjöl; och lr det framför sådana fakta omöjligt att villräkna frihandeln någon stags inverkan tilbnedtryckning af priserna, De som nödvändigt vilja sk att priserna ej falla i propo införes, utan till hvad som k ligen, säga de, har ej mycket säd kommit in; om priserna stiga, kommer det in mera, och derigenom bibehålias de låga. Man har svårt att förstå c argument som ändå mötes med en viss välv Man har aldrig sett att priserna i en marknad tryckas af varor som ej finnas deruti, hvilkas tillvaro till och med är tvifycl nnderkastad. Hvar finnas då dessa 4p ger, hvarifrån man förespär ensåd ning? Tvifvelsutan skulle en stegring draga dem hit, dock endast i törh denna stegring. Erfarenheten har gånger, att en kännbar tillväxt i in träffar förr än priset på hektolitren h geille öfverstiger 25 fr., och dit hafva vi i långt. Olyckligtvis ges det intet svar på hågan, och kan det ej förnekas att, detta s jättestort just derföre att det saknar all verk et, trycker våldsamt på mångas inbillningar. Allt hvad man kan göra, är då att vända gumentet, och säga, att priserna stiga e i samma proportion som hvad som exporteras, utan hvad som kan exporteras; om priserna falla, stier utförseln, och detta bibehåller jemnvigten. an har dock skäl att frukta, att detta sätt att; ge saken, ehuru alldeles enahanda, ej har samma framgång, då verkigheten af exporten vida mindre inverkar på fördomsfulla sinnen än förskräc. kelsen för en inbillad import. Om man vidare kastar en blick på andra landtbruksprodukter än säd och mjöl, skall hvar och en som ej har en utfattad åsigt, finna att våra producenter ej förlora på den fria handeln. Lefvande djur hafva nemligen införts för 79 och utförts för 49 millioner, kött införts för 4 och utförts för 9, smör och ost för 17 mot 54, ägg utförts. för 35 millioner, vin och bränvin, införgel 9, utförsel 305 millioner. Hela införseln af dessa artiklar uppgår till 109 och utförseln till 452 millioner, återigen fyra gånger så mycket. Af ull hafva vi infört 203 millioner utöfver ut5) Af yllevaror deremot infördes för 203 af p lande till E millioner, hvilket vida öfverstegs af utförseln, som ; uppgick till368 millioner. Samma förhållande är det med silke, lin, Hampa, hudar, oljor och andra råämnen, hvaraf införseln mer än betäckes genom utförseln af deraf tillverkade varor. I det hela kan man antaga att utförseln af landtbruksprodukter för år 1865 öfverstigit införseln deraf med 500 millioner francs. Hvilken är då den verkliga orsaken till prisens . fallande? Åtminstone för hufvudartikeln hvete är den ej svår att finna. Skörden deraf utgjorde år 1861 75 millioner hektoliter, år 1863 117 och 1864 111, och kunna så stora skiljaktigheter i skördarne ej annat än inverka på priserna. Samma förhållande egde rum med vinskördarne. — Då man derjemte lägger märke till: att befolkningen i vårt land nära nog ej mera tillväxer, , skall man lätt finna att iomvigien mellan pro-. duktion och afsättning måste rubbas under dylika förhållanden. Det system, som ligger till grund för 1861 års ! lag, synes oss vara riktigt, och har den erfarenhet, som man påstått tala deremot, enligt vår åsigt, i stället uttalat sig för detsamma. Man har aldrig sagt, att sädespriset hädanefter hvarken skulle falla eller stiga. Efter en klen skörd är en prisstegring ej blott nödig. utan derjemte nyttig, förutsatt att den ej går alltför långt, dål. den förebygger jordbrukarens ruin; lika: r efter en rik skörd ett prisfall ej blott nö i utan äfven godt om det ej är öfverdrifvet. derföre att konsumenten derigenom blir delaktig i försynens välgervingar, utan att producentens : skäliga itftresse lider något derpå. Allt hvadl: man lofvade, då fri spanmålshandel infördes, var att man genom frihet i såväl utsom in 1 skulle säkrare än genom den rörliga skalan förekomma öfverdrift såväl i prisstegring som i prisfall, och har erfarenheten bekräftat detta. Huru skall nu den närvarande ställningen förbättras? — De kraftigaste medlen dertill bero ! på landtbrukarne sjelfva, och kan regeringen göra så godt som intet dervid, åtminstone i hvad som . angår tull lagstiftningen. — I de flesta atsina på). ståenden uttala producenterna mer eller mindre en önskan, att införseln af spanmål må förhin! dras. De fordra dertill en fix tull, ja ända till 5 franc pr hektolitre, och skulle en så hög afgift visserligen ej blott tjena som skyddstull, utan vara en verklig förbudstull, då, om en sådan tull lades till produktionsoch transporikostnaden, helt säkert ej en enda hektoliter skulle längre kunna införas till Frankrike. Detta hvilar dock på en ny villfarelse, som måste skingras. Till en början skulle vår handelsflottas egare ; motsätta sig en sådan tull och dervVid erhålla ett ; kraftigt understöd af alla dem, hvilkas in och välstånd äro beroende af vår handelss it, för hvilken transporterandet af spanmål är en vigtig sak. ör det andra skulle regeringen ej underlåta att, så snart missväxt inträffade, upphäfva denna tullsats, och den skulle handla rätt deri, då en verklig hungersnöd annars skulle blifva följden I af att utländsk spanmål utestängdes. För det tredje skulle en så hög tull, omöjlig i dyr tid, ej tjena till något då spanmålen står i lågt pris. Tror någon, att priset derå år 1865 hade höjts ens märkbart, om också våra hamnar då varit stängda för all främmande tillförsel. De som inbilla sig att det franska hvetet då skulle hafva betalts lika mycket högre som tullsatsens belopp, misstaga sig fullkomligt. Det är det qvantum säd som införes, som inverkar , på priset, och ej tullsatser, och då detta qvantum är så ringa som år 1865, gör det ingenting. tillsaken. ? Slutligen och för det fjerde tyckes man tro, att man, jemte det man omöjliggör införseln, : skall lyckas åt sig bevara fördelarne af utförseln, men äfven detta är ett misstag. Man kan vara ; viss på, att om händelsevis en förbudseller också Tlast an olyuddanl( hlefve antagen annv. a