bell, hvilken sistnämnde likväl anses för li beral, begärde att en komitå skulle tillsät tas för att granska de statistiska berättel ser, som legat till grund för det ministeriella förslaget, ehuru?, yttrade Campbell, Phan icke ville sätta sig emot nedsättning i valeensus?, Lord Russell svarade, att det blir tid att granska dessa berättelser och diskutera lord Strathedens åsigter, när billen blifvit antagen iunderhuset. Förslaget förkastades. I underhuset har man diskuterat en motion af sir F. Kelly om nedsättning i maltskatten. En sådan nedsättning skulle förorsaka en ganska betydlig minskning i statsinkomsterna, och af detta skäl vill man för närvarande icke höra talas derom. Herrar Neate och Mill torde derföre riktigt ha tolkat den allmänna meningen, då de föreslogo och försvarade ett amendement afinnehåll, att det ej var rätta ögonblicket att tala om minskning i statsinkomsterna, då det icke, fanns sannolikhet för något öfverskott, samt att, om det också funnes ett sådant, vore det bättre att använda det till statsskuldens förminskande. Sedan någön tid tillbaka har allmänt en benägenhet visat sig att söka åstadkomma en sådan minskning af statsskulden. Förslaget om maltskattens nedsättning blef förkastadt. DONAUFURSTENDÖMENA. Ryska herättelser framställa naturligtvis upprorsförsöket i Jassy i en helt annan dager än hvad unionspartiet gifvit ceråt. Erkebiskopen hade söndagen den 15, heter det, efter slutad gudstjenst och i full presterlig skrud kommit ut ur kyrkan och åtföljd af en stor folkmassa begifvit sig till regeringsbyggnaden, i afsigt att framställa en bön om furster dömenas skiljande från hvarandra, En piket uhlaner skulle då sökt hindra honom och folket att komma fram. Sednare anlände äfven infanteri och gaf eld på folkHopen, och vid kavalleriets manövrer skulie erkebiskopen erhållit ett mindre betydande sår; orsaken hvarför infanteriet började skjuta var obekemt. Under hela tiden upp trädet pågick ringdes stormklockan i katedralen. De utländska konsulerna hade församlat sig på preussiska konsulatet och der af en fegeriogskommissarie erhållit underrättelse att upploppet var slut. NORD-AMERIKA. En korrespondent till Times berältar att amerikanska utrikesministern ändtligen den 12 Mars besvarat den franska depeschen af den I Januari, hvari Förenta Staterna uppmanades förklara, att de icke skullv angripa kejsardömet Mexiko, enär Frankrike i sådant fall ämvade draga tillbaka sina truper. Af Sewards svar framgår ersellertid att ställningen är lika spänd som förut. Seward ger icke det begärda löftet, utan upprepar de gamla bekanta påståendena och förklaringarne: det mexikanska folket har icKe frivilligt yttrat sig för kejsardömet, utan detta har blifvit upprättadt med våld af de franska soldaterna; kejsar Maximilians val var endast en komedi, som blott hos invånarne i hufvudstaden vann något deltsgande; unionen skall derför aldrig erkänna Maximiliag; saken måste nödvändigt rangeras, emedan den mångårige vänskapen mellan unionen och Frankrike annars komme att stå på spel o. s. v. Slutligen yttrar Seward, att ?det skulle glädja Förenta Staterna att få definitiv upplysning om den tidpunkt, då man kan vänta, att Frankrikes militär ockupation af Mexiko skall upphöra?. Denna upplysning har, som man vet, blifvit lemnad, i det Moritören för den 5 dennes meddelade, att utrymmandet var beslutet och angaf terminerna derför. Unionen kan sålunda näppeligen undandraga sig en förklariog om huruvida den vill lefva i fred med det mexikanska kejsardömet eller ej. Franska truppernas afmarsch är nemligen enligt Drouyn de Lbuys depesch af den 9 Januari betingad af att unionen ger det af Frankrike fordrade löftet, och Frankrike kan icke gå längre, sedan det afstått från silt ursprungliga anspråk på deF mexikanska kejsardömets erkännande från unionens sida. Någon traktat om Mexikos utrymmande har icke heller blifvit afsluten, utan är det kejsar Napoleon sjelf som fattat besiut härom och offentliggjort det i Monitören. Häöraf följer att genom ett kejserligt dekret nya bestämmelser rörande utrymmandet kunnal vidtagas, såframt unionen genom sin hållning hindrar Frankrike att göra allvar af sin afsigt. Rörande unionens ställning till England heter det, att stridigheter uppstått mellan dessa båda makter i anledning af fiskerierna vid Canada. 1 förening härmed kan anföras följande korrespondens från Newyok af den 30 Mars till Neue Pr. Zeit.: Den med så stor fruktan motsedda 8B:t Patricksdagen har väl förflutit i lugn, men i Canada väntar man ännu alltjemt ett infall af fenierna. Milisen står ännu allijemt under vapen, de fasta platserna äro armerade, engelska krigsskepp kryssa fram och tillbaka vid de punkter af kusten, der ett angrepp är tänkbart, och gränsen bevakas mycket strängt. Den amerikanska regeringen företager ingenting; icke en enda man skickas till gränsen, oaktadt det är ganska sannolikt att den kommer att våldföras af laglösa irländska band, enär det är allmänt kändt att de amerikanska gränsstäderna äro uppfyllda med beväpnade fenier. Ett sådant uppförande är ett brott mot unionens pligt mot en vänskapligt stat.? Man ser häraf att presidenten Johnson fortfar att följa en utrikes-politik, som ut manar England och Frankrike. Det är också företrädesvis i de tidningar, hvilka understödja presidenten, som ett fiendtligt org föres mot Mexiko och Canada, n.ean oppositionen, hvilken, som man vet har majoriteten inom kongressen, just på grund af regeringens hållning kommit att intaga en något fredligare ståndpunst. Hvad den inre politiken angår känna våra läsare, huru presidenten intager en utmanande hällnins, och hans veto mot negrernas medborgerliga rättigheter (som nu blifvit upphäfdt genom en omröstning i båda kamrarne) samt proklamationen om sydstaternas återupptagande i unionen med sina förra rättigheter, torde snart framkalla all4 00 kt 1 —— PF AA rg varliga kontlikter. Stämningen i