frågor om min nya ställning, och med så mycket intresse som om jag varit hennes egen dotter. När hertiginnan kom in, måste vi naturligtvis afbryta värt samtal för att tala om lady Alices brudutstyrsel. Och lady Harriet bad mig ändtligen laga så att hon kunde träffa oss på balen; hon är så snäll och vänlig, lady Harriet! På eftermiddagen af den dag balen skulle ega rum kom en betjent från Hamley med två utsökt vackra buketter till miss Gibson och miss Kirkpatrick, jemte många helsningar från de unga herrarne Hamley. Cyntia var den som mottog blommorna. Hon dansade fram till Molly in i förmaket, och med en bukett i hvardera handen utropade hon: Se, Molly, se bara! Här ha vi fått blommor I Länge lefve gifvarne!4 Från hvem äro de, frågade Molly och tog den ena buketten samt betraktade blommorna med stilla förtjusning. Från hvem? Naturligtvis från våra idealer på Hamley! Ar det icke en bra fin uppmärksamhet?4 Så vänligt af dem4, sade Molly. Jag är viss på att det är Osborne, som fänkt på detta. Han har varit så RAR i utlandet, der det är så vanligt att skicka buketter till unga damer.X tJag vet ej hvarföre det just skulle vara Osbornes tanke, sade Molly rodnande. Mr Roger Haniley brukade alltid plocka blommor åt sin mor och ibland också åt mig.4 Nå, ja, det är i alla fall detsamma hvem som plockat dem — vi ha dem här nu och det är nog, Molly; de här mörkröda blommorna passa bestämdt förträffligt till ditt korallhalsband och armband, svarade Cyntia och plockade ut ur sin bukett några