?Hvarje bokstaf från Paris! Hvarje bokstafl? Lady Cumnor hade alltför mycken takt för att ej bedja om ursäkt för fruktlöst besvär, men något annat blef ej heller taladt, ty mylady skulle just åka utmed hertiginnan, och den brougham, som skulle föra mrs Gibson tillbaka till Hollingford, stod för porten på samma gäng som myladys vagn. Lady Harriet slet sig lös från de unga damer och herrar som omgåfvo henne, lärdiga att begifva sig på nå..on promenad, och gick fram till mrs Gibson för att säga henne farväl. Vi träffas på balen?, sade hon. Ni kommer naturligtvis dit med era små flickor, och jag mäste passa på att få språka litet med er alla der; vi ha så mycket främmande att jag i dag omöjligt har kunnat få tillfälle att vexla-ett ord med er.? Sådana voro fakta, men genom den rosenfärg, hvarmed mrs Gibson öfverdrog dem, lydde de ungefär sålunda: ?Det är fullt af främmande på Towers — hertiginnan och lady Alice, och mr och mrs Grey och lord Albert Monson med sin syster och min gamle vän kapten James vid blå gardet, och många andra dessutom. Men jag föredrog naturligtvis att få träfta Jady Cumnor i hennes egna rum der vi kunde vara för oss sjelfva hon och jag och lady Harriet. Men till frukosten måste vi ju gå med och då återsåg jag gamla vänner och gjorde angenäma nya Bekantskaper. Men jag kunde sannerligen ej få tala ordentligt vid någon. Lord Cumnor var riktigt glad åt att få träffa mig, fast der netto fem -eller sex personer emellan, och afbröt hon mig ständigt med några värdiga eller artiga ord, särskildt ställda till mig. Efter frukosten gjorde lady Cumnor mig så många