HUSTRUR OCH DÖTTRAR MOLLY GIBSON. ) Roman af mrs GASKELL. Nej, tack. Jag vill vara här, hos er, och jag kan tåla rätt stark tobak. Roger öppnade dörren utan motstånd och gick in. 4Men dina kläder komma nog att lukta tobaksrök. Du får lof att låna Osbornes parfymer, för att bli fin igen, sade squiren och räckte honom en liten kort pipa med bernstensmunstycke. Nej, fader, tror ni då att jag är ett lindebarn, som kan vara nöjd med ett sådant dockhufvud? Nej, gif mig en ordentlig sjöskumspipa. Detta gladde squirens hjerta, men han visade sig icke gladare; han sade blott: 4Osborne hade den med sig då han kom hem från Tyskland för tre år sedan. Och derpå rökte de båda under tystnad en stund. Sonens frivilligt erbjudna sällskap var mycket behagligt för squiren, äfven om -han ej yttrade ett ord. BSquiren bröt först tystnaden; hans ord visade den riktning tankarne tagit, ty hvad han sade var nästan alltid blott ett genomskinligt medium, hvarigenom tankarnes ström kunde läsas: En god del af menniskans lif kommer och går på tre år — så mycket har jag u Och åter bolmäde rökmolnen ur hans pipa. ) Se A. B. n:r 14—21, 24—27, 20—33, 35—38, 40—43, 46, 48, 50, 52, 56, 58, 60—63, 66, 68, 70 (B)—73, 75, 76, 78, 81 (B), 83 och 86.