Rättegångsoch Polissaker. Ovanliga obligationer.8 Till rådhusrätten har i förgår inlemnats följande stämningsmemorial: Som verkställande direktören uti The Englisceh and Swedisch Bank limited här i hufvudstaden A. Crump, kamreraren D. Gray och kassören John Moll, dessa senare äfven anställda i nämnde bank, utgifva tryckta assignationer på innehafvaren, under namn af Räntebärande skuldsedlar, af hvilka undertecknad är innehafvare af en å 200 rdr rmt, utgifven den 13 Juli 1865, utan att förenämnde bank är till utgifvande af tryckta assignationer eller sedlar berättiad, får jag härmed ödmjukligen anhålla om allelse och stämning å sagda herrar, med påstående att de hvar för sig måtte för detta lagstridiga förfarande ställas till ansvar, enligt tilllämpliga lagrum, hvaribland jag åberopar Kongl. Mets ni diga förordning af den 13 Juli 1818. Stockholm af stadsfiskalskortoret den 16 April 1866. Silfversparre. Enligt tryckta upplysningar på sidorna af obligationen löper den medÅ procents ränta. Afven uppgifves å baksidan, att valören å obligationerna af denna art är 200, 300, 400 å 500 rdr rmt. Om sjelfva förbindelsen är skrifven eller tryckt (i så kalladt öfvertryck) är vid första påseendet ej lätt att afgöra. — Målet är lottadt på 4:de afdelningen, (D. 4.) — Falskt pappersmynt. Sistlidne gårdags e. m. anmälde ogifta Kdla Wengelin, som idkar mångaeri uti huset n:r 18 vid Nya gatan, att hon samma dag på f. m. uti liqvid för sålda varor bekommit en sedel af Smålands enskilda bank, å 5 rdr, hvilken sedel vid närmare påseende befanns vara falsk; och i dag på morgonen gjorde handlanden Ekenström, boende och drifvande sin rörelse i huset n:r 83 vid Regeringsgatan, en dylik anmälan. Den som lemnat den falska aedeln till Wengelin uppgifves vara en undersättsig mansperson, liknande en landtbo ; och troligen är samma person utprånglaren af den andra, emedan en klädmäklerska, hvilken först fått den sedeln, säger sig erhållit densamma af en karl, som varit kort och tjock till växten, men, såsum hon vill minnas, klädd som sjöman. Karlen, hvilken köpt ett par byxor, hade vid tillfället innehaft flera sedlar af samma sort. De båda sedlarne, som ha olika littera och nummer med hvarandra, äro icke illa gjorda; men papperet i dem är vanlig grof skrif-velin, så att de endast derigenom borde ha kunnat urskiljas ifrån äkta, a Slocknad kärlek. Gelbgjuteriarbetaren Johan Pettersson, boende uti huset n:r3 vid Westra Beridarbansgatan, hade ieke i godo velat lemna det resterande, 60 rdr, å den honom vid rådhusrätten ådömda barnuppfostringshjelp till arbetskärls-enkan Anna Maria Magnusson. Han var fördenskull i går på hennes begäran inkallad till poliskammaren, och hade då ändtligen med sig den felande summan; men — antagligen för att köra sin fordna käresta så mycken förtret som möjligt — största delen af penningarne, eller 50 rdr, vexlad i kopparslantar. Den stackars afhonom försmådda och på allt säl trakasserade sqvinpan ville och kunde naturligtvis icke emottaga en så beskaffad liqvid, hvarför Petersson tillsades att na densamma uti pappersmynt. Al sådan anledning fick han en poliskonstapel med sig tul banken för att vexla sig till dylikt; men erhöll derstädes det besked att slantarne icke i banken emöttagas med mindre de vore efter valör sorterade. Till följd häraf måste Petergaon uti et af poliskammatens väntningsrum hållas till långt fram på eftermiddagens med denna kopparmyntets isärskiljning, och kunde således först