syn till hve at jemte sårar man getto lade hugg ganska vigtigd tressen, hvilka vi tagit oss friheten påpeka, och vi tro att det är statsmannens pligt, att taga den vigtiga frägan i sin helhet i betraktande och ej gifva vika för de små intressen gom ej ens uppfatta sina verkliga fördelar, eburu de på allt sätt söka göra dem gällande på bekostnad sf landets allmänna bästa. Nu kan det väl förefalla och ingår i det vanliga tröga föreställningssättet såsom ganska troligt, att det betyder så litet, att nu återinföra lifemedelstullar, ty skulle de hefinnas olämpliga, så ken ju någon kommande riksdag åter afskafta dem. Det är likväl icke så. Under den snabba utveckling, som utgör det innevarande århundradets utmärkande drag, kan ingen kraft förmå händelsernas gång att hejda sig. Detgifves ögenblick som historien framdeles kommer att beteckna säsom epoker; försummar man att rätt begagna ett sådant ögonblick är måhända förlusten oersättlig. En sådan tidunkt för anslutning emellan de svenska och finska affärerna är den närvarande och e så skenbart obetydlig åtgärd som ågiättandet af några lifsmedelstullar kunna välla finska affärerna på Sverge aftynn i stället för att upplifvas. Frågan gäller icke allengst de varor som finnarne här afyttra utan jemväl de svenska artiklar, hvarmed de här förse sig i utbyte. Denna omständighet borde protektionisterna taga i lugnt öf vägande såsom innefattande en fördel för svenska fabrikanterna. Slutligen vilja vi fästa uppmärk derpå att Finland, hvarest bri tal och tilgången på då stor som i bevillning kande n:r 8 och vida större än här i landet, har redan kommit i åtnjutande af en fullkomligt fri span och mjölbandel. Denra frihet är tillförsäkrad finnarne för en tidrymd af 15 år, hvarigenom spanmälshandel kan etableras utan att befara det vidunderliga att blifva afdagatagen i jordbruksintressets namn. Den nyhet man jemväl vill införa, att nu ta tull å mjöl för att skydda de vid sistlidne riksdag från sär skild b skattning till kronan frigifna qvarnegarne, förtjenar att uppmärksammas. Den uppoffring 1 inkomst som staten årligen fått vidkännas genom upphörandet af qvarntullen var ej mindre 130,000 rdr. Skall nu till på köpet heia Sverges brödätande befolkning skatta till qvarnegarne, förmodligen på det aft dessa må sättas i tillfäl! bidraga till protektionisternas agitationer och dessas i öfrigt glesnade leder må vinna en tillbörlig förstärkning?