ljusa utsigter möta vid universiteten, den der tillbragta tiden icke i afseende på vinnandet af lefvebröd skulle vara att betrakta som rentaf förlust. Under sådana förhållanden är det att befara, att antalet af dessa vetenskapernas unga och ifriga idkare skall komma att i betänklig grad inskränkas. Icke synas följderna af det ifrågavarande förslaget, om det bifalles, skola komma att trycka tungt på statskassan. Man kan måhända antaga att från de tvenne universiteterna i medeltal tvenne docenter om året vinna inträde i sko: lan; frågan gäller en lönförhöjning för dessa af 500 rdr för hvardera, såvida de nemligen varit anställda som docenter i fem år, eljest propor: tionsvis mindre. Huruvida det kan anses billigt att bevilja denna summa, det är detta ,vi i det föregående sökt att framlägga.