(Insändt.) Docenters befordringsrätt vid skolan, Universitetsdocenterna hafva i allmänhet icke att glädja sig åt någon uppmuntran från representationens sida; så har det visat sig förut, då förslag till förbättrande eller rättare möjliggörande af deras tillvaro blifvit afvista, så nu, då K. M:ts anspråkslösa förslag om docenters rättighet att få räkna sig fem af sina tjensteår vid akademien tillgodo vid inträde i skolan blifvit afstyrkt af statsutkottet. Detta K. Maj:ts förslag har tydligen tillkommit för att bilda en slags ersättning t den lönlösa klass af tjenstemän, hvilka förslaget rör, då, sedan staten på sina axlar tagit all skolundervisning såsom monopol, svårigheten för de yngre vetenskapsidkarne att under längre tider uppehålla sig i småstäderna Upsala eller Lund blifvit kännbar. Statsutskottet har dock ansett, att de unga män, som af kärlek till vetenskapen gjort till sin uppgift att knäcka det hårda skalet kring dess kärna, böra nöja sig med hoppet om denna kärnas saftiga must utan yttre fördelar. Denna uppfattning häntyder dock på en oklar föreställning om universitetsdocenternas ställning och på ett väl högt drifvet anspråk på uppoffring för vetenskapens sak. Man börijihågkomma, att docentplatserna företrädesvis innehafvas af personer, som i sina akademiska studier visat sig mest framstående, hvilka, i stället för att söka det lefvebröd vid skolan, som vid deras studiers afslutande företrädesvis ligger öppet för dem såsom skickligare, emottaga en lönlös plats vid universitetet, visserligen med hopp om befordran, det är sannt, men detta dock oftast mycket aflägset. Dessa personer skulle, som sagdt, vid afslutandet af sin filosofiska grad meå lätthet vinna befordran inom skolan, men håg och förmäga drager till universitetet. Ar det af någon vigt för den vetenskapliga bildningen, att unga, kraftfulla, kunniga personer sålunda odeladt egna sig åt dess tjewst, så bör också den uppoffring af timliga fördelar, som är förbunden dermed, till sitt värde uppskattas. Förut kunde, såsom vi ofvan antydt, en dylik uppskattning mindre komma i fråga; men sedan genom studentexamens förläggande från universitetet till skolan och dessas monopoliserande af staten, de tillfälliga inkomster, som docenterna genom enskild undervisning kunnat förvärfva sig, minskats i förhållande af ett par tusen till lika många hundra riksdaler, synes det, som om den fordran man ställer på dessa personer, att de vid sina stud ers afslutande skola försaka säkra platser vid skolan för ett osäkert uppehälle vid universitetet, i allmänhet kunna betraktas som öfverdrifven. Det är tydligen, för att göra en dylik uppoffring mindre känbar som K. M:ts förslag framträdt. Ty i händelse detta förslag af ständerna bifalles, kan den, som efter examinas afslutande fortfarande såceom docent egnar sig åt akademiska studier likväl, vid ett möjlig inträde i skolan framdeles, komma i tillgödonjutande af en del af de fördelar han en gång af kärlek till vetenskapen storsinnadt afsagt sig. Har, vi upprepa det, vetenskapen något agn af personer å ifrågavarande platser och blifvande aniversitetslärare och vetenskapsmän något behof af att i ungdomen odeladt inviga sig till sitt vigtiga kall, då bör äfven dessa personers nuvarande ställning i någon mån underlättas, hvilket naturligtvis sker derigenom att, i händelse mindre