främmande makter, hade öfverlemnats till konStitutionsutskottet, med anhållan trån regeringen att behandla dessa aktstycken med försigtighet. Detta innebär att K. M:ts regering ansett att dessa ärenden höra till dem som böra hemliga hållas. Talaren ansåg att tiden ännu ej vore inne att allmängöra dessa handlingar, och ingen skulle det skänka större tillfredsställelse än åt talaren att få framlagda dessa aktstycken, som blifvit så olika bedömda, på det att ett rättvist, ett sansadt domslut rörande talarens åtgörande i denna fråga måtte kunna fällas ; men detta kunde ej ske nu, domen skulle afkunnas af en framtid; dock hoppades talaren, att man aldrig skulle få skäl att misskänna redligheten i hans afsigter, som voro förestafvade af innerligaste nit för de förenade rikenas bästa. HAr Dalman. Det kunde förefalla mången underligt, att talaren uppträdde i en fråga af så specielt politisk natur som den nu sednast förevarande, men eftersom frih. Raab yttrat sig i den, så fann talaren ej skäl hvarför icke han också skulle få göra detsamma. Saken vore den, att frih. Raab alldeles icke hade reda på denna danska tvistefråga, men det hade talare full väl. I de vexlade diplomatiska noterna mellan svenska och danska5kabinetterna samt mellan det första och Sveriges minister i Köpenhamn, funne man tydligen en viss benägenhet från svenska kabinettets sida att lyssna till Eider-danskarnes önskningar, men detta var bara i början när faran var mera aflägsen. Från sina häraf härflytande förbindelser frigjordes dock regeringen, när sedermera danska ministeren ändrade sitt förfaringssätt och genom den nya författningen inkorporerade Slesvig. Talaren beskyllde danska regeringen att ha derigenom vållat kriget och danska rikets sönderstyckning, och ingen handling af vår regering hade så rört talarens fosterländska hjerta, som den, att hon icke inblandade Sverge i denna strid, Frih. Raab trodde, att utrikesministern, vid åhörandet af detta slags försök till försvarande af Sverges politik, hade allt skäl i verlden att tänka: ?Gud bevare oss för våra vänner?. När faran var aflägsen, då underhöll man sin i betryck stadde broder med fagert snack, men när faran kom närmare drog man sig tillbaka — och det skulle således vara höjden af fin politik! Är väl det ett språk, som är värdigt Sverges riddarhus, värdigt en riddersman? Och dessa tankar hade dock blifvit utsagda. — Hr Dalman hade sagt, att tal. ej kände till dansk-tyska tvistefrågan, det må nu vara, men hr Dalman visste ju alldeles icke hvad tal. hade yttrat i sitt anförande i dagens plenum, ty han hade ju kommit äp först vid middagstiden för att hugga i vädret. r Dalman tycktes tvärtom alldeles icke ha reda på denna fråga, så gammal publicist han än är. al.: redogjorde nu för frågans gång, huru November-grundlagen ej afsåg inkorporerandet af Slesvig, såsomätyskarne påstått, o. s. v., men bad ståndet om ursäkt för det han uppehållit med denna föreläsning, som hållits blott på det hr Dalman. skulle få litet hum åtminstone om frågans gång och ställning. Hr Dalman förklarade, att efter den sednaste lektionen det var för honom alldeles klart, att frih. Raab, såsom tal. också trott, alldeles ej förstod den sak han läst om; tal. hade ju skrifvit broschyrer i saken och förstod den riktigt; att den beryktade Mars-kungörelsen innebar en syftning att inkorporera Slesvig, det hade ju flera främmande makter förehållit Danmark, och det kunde af ingen opartisk bestridas, nemligen af ingen, som kunde läsa och förstå hvad han läser. Tal. ville för öfrigt, när friherre Raab så önskade, vederlägga alla dennes påståenden rörande denna sak. Att han icke hört friherrens anförande medgaf han emellertid. Frih. Raab fann den lilla lektion han gifvit hr Dalman ingalunda förspilld; ty då han först påstod att danska regeringens ifrågavarande åtärd utgjorde er. inkorporering af Slesvig, så inskränkte han sig nu att säga, att den innebar en syftnins att inkorporera. Hr Dalman, talarens gamle vän hade sagt, att tal. icke förstod hvad han läste ; meri han visade sig sjelf hafva anspråk på att förstå utan att göra sig besvär att läsa, han hör till det slags folk, det märker man granneligen, som anser sig förstå en sak, utan att tro sig behöfva ha läst om den det allra minsta. Diskussionen förklarades nu slutad och konstitutionsutskottets memorial lades till handlingarne.