E. Vetonskapsakademions årshögtid, 1866. (Forts. fr. lördagsbl.) Professor D. Q. Lindhagen. Vid hvarje tillfälle, då man har behof af ett absolut tidsmått, utgör dygnet eller den tid, som jorden behöfver för att under sin axelrullning beskrifva jemnt ett hvarf, den grundenhet som användes. Dygnet lämpar sig för sådant ändamål särdeles väl, dels derföre att dess längd är, såvidt man hittills vetat, fullkomligt oföränderlig, dels ock emedan tidpunkterna för ett dygns början och slut kunna när som helst medelst astronomiska observationer ytterst noggrannt och med lätthet bestämmas, dels stutligen emedan dygnet icke är längre, än att man genom mekaniska hjelpmedel, eller medelst klockor, kan med all önskvärd skärpa afdela detsamma i smärre tidsdelar. Den förstnämnda egenskapen, vid hvilken jag här vill upehålla mig, eller oföränderligheten af dygnets länga, har man kunnat kontrollera genom jemförelse med andra, tidrymder, hvilkas oföränderlighet är med ännu större visshet gifven. -Sådana tidrymder äro planeternas omloppstider och deribland äfven vårt år eller tiden för jordens