vånare till soldater, då först går man in på Preussens system, och dit går man ej gerna sågom svensk, synnerligast då man ej behöfver det. Den, som ej måste, vid budgetens uppgörande, balansera statsmedlen till öfverensstämmelse med det hela, den som föga räknar eller känner behofvet af dagsverken för landtbruket, vår modernäring; låt honom tala om att icke uttaga en del af beväringsmanskapet, låt honom vilja öka öfningstiden för alla! Men må han icke försöka att missleda andras omdöme derföre, att en nyhet icke är uppfunnen af behaglig person, eller att den ej förlikar sig med stora ord och ihåliga grundsatser! — Nej, medgifvom öppet sanningen: en del af beväringsstyrkan kan Sverge visserligen öfva, det helas goda öfniog är ett bjernspöke, och att utbetala mycket mera penningar än nu och ändock ej få ett fullgodt resultat, är en bestämd misshushållnidg. Ingen fosterlandssinnad man kan misskänna den frivilliga folkbeväpningens nytta, men skall den med fördel kunna användas, måste derjemte finnas en väl öfvad armå, till hvilken dessa frivilliga skarpskyttar kunna sluta sig. Har likväl denna ötvade härsmakt ett alltför ringa antal, kan den ej bilda ett sådant stöd; ty hvilken byggmästare gör grunden mindre än det hus han ämnar bygga? — Betraktom Spaniens guerillor: Hvad var deras öde? Att lida neder. lag och ej förmå uttränga franska hären förr,. än den väl organiserade engelska uppträdde såsom deras center och under ett långvarigt krig tillät bildandet af reguliera och fullt vapenöfvade spanska regementen, hvilka tillsammans med Wellingtons härdade krigare kunde befria halfön, Vi, som sturdom sjelfva och ännu efter 50-årig fred, ståta med ett Narva och med ett mot tio, tro väl vi att denne ende var en illa bildad och icke efter tidens fordringar fullgod soldat? Och huru förhöll det sig med dessa fiender? Jo, de behöfde 9 års krigsvana, i förbund med en isande köld jemte flera andra orsaker, för att lyckas vid Pultava. Skola vi dana många krigsmän efter de tio, eller efter denne ende, som gällde lika med dem alla? Må dena fördomsfrie svenske mannen svaral — För min del snser jag, att den sanna folkfriheten dör när landet ej kan bevara sin sjelfständighet, och med blott stora fraser besvaras ej detts, liksom stora oöfvade massor ej kunna afskräcka en öfvad fiende. Schweiz är ett land, hvars tätt bebyggda dalar inneslutas mellan Dergpass; dess neutralitet är dessutom garanterad af stormakterna. Det kan ega vackra institutioner, men som icke passa för oss. Vi hafvå väl också berg, men inga alper; de flesta af våra positioner kunna kringgås. Mälaren delar, genom sin i landet inskjutande vattenmassa, det gamla Svealand i: tvenne delar; Upands och Östergötlands slätter duga föga till egentliga guerilla-företeg. Hvar är då värt Schweiz? Jo, i tidningsskrifvares topografi, men för den kan ingen regering organisera. Man har äfven eagt, att en väl ordnad folkbeväpning bör genast samlas och möta fiendens landstigning. Huruskulle då detia ske? Hur många lJandstigningsställen finnas icke på våra kuster! De äro otaliga. Är nu meningen den, att till hvarje hafsvik skulle gå en telegraftråd, att der cn vårdkase skulle brinna i de ljusa sommarnätterna; ty vintertiden och med isjakter vore väl-en landgång af fiendtliga härar kinkig? Skulle då på hvarje sådan punkt folkbeväpningens skaror san mandragas, och huru många kunna nog hestigt diikomma? I vårt kustland, der naturen icke tillåter en tät befolkning, månne vi på dessa ställen kunna upp: ringa 20 eller 30,000 man? Jag tviflar derpå. Men hafva vi en verklig armå, som kan uppställas på klokt valda strategiska punkter, bör ock fienden med tillförsigt kunna mötas eller hans tillbakakastande genom goda manövrer förberedas, hvarvid de frivilliga skarvskyttiekårerna blifva af stor