I grepo vi i början ej hvad det skulle blifva laf allt detta; men efter hand blefvo gro. Iparne allt längre och djupare, den uppkastade sanden började bilda långa åsar eller vallar, och innan kort började det hela likna sig till ett fältverk, och så började befälet tala om hur det hela slutligen skulle komma att se ut, hvad det skulle tjena till i krig samt ändtligen att vi skulle få glädjen att försvara vårt storverk mot några anryckande fiendtliga landskompanier; och då gingo sen spedamne allt fortare och stämningen blef allt gladare, eller det trefligaste vid allt detta var, att, i anseende till den stickande hettan i midsommarsveckan, hela arbetet fortgick blott om nätterna. Så tågade vi ut från Wisby om aftonen kl. 5, gräfde och hvilade i vexlande vakter hela natten bland tallbuskarna i de täta myggsvärmarne och hemtågade åter till staden kl. 9 på morgonen. Under allt detta sågs den älskade Cederström ofta uppmuntrande bland oss, åt bland officerarne sin smörgås på fältfot och afbet efteråt helt fryntligt sin buss. Föga sömn blef det naturligtvis för oss under den varma sommarnatten bland alla dessa muntergökar, men så var det en desto större idyllisk skogstrefnad. Ack, hvad upptåg bland dessa tallbuskar kring smörgåsgum morna, nu nedyrade skofvelsand öfver hela herrligheten, så skrattsalfvor, klagomål, anmälan till vakten — af dylika sällar — ett myndigt tyst af befälet, och så nya äfventyr i skumras. et, såsom att ett gevärskoppel ramlade kull, en halfsofvande buskhjelte blef trampad öfver benen, en annan fick sand i ögonen... o. 8. v. ja, bland annat hände det, att en hop törstiga jägare i solbrytningen suto uti en grop och väntade kring kaffepannan på en varm tår; men då gumman nedhukad som bäst blåste upp den lifliga elden, small det till ett skott, kaffesurran flög i luften, brasan slocknade och den heta drycken regnade ner öfver alla! Nu blef det ett grufligt väsen; men lyekligtvis fick man ej officielt reda på den syndare till jägare, som verkligen makat en hel krutkardus in-under kaffepannan. Men det allvarsamma och lärorika af dessa våra nattliga mödor var, att innan kort, eller efter blott 40 arbetstimmar af en 600 man, stod till vär egen glada förvåning vår redutt der färdig med sina 5 alnar djupa och i dagen 10 alnar breda grafvar, höga linieräta vallar — liksom de voro skurna i smör — med glacis, draghrygga samt platter och embrassurer för iyra kanoner, hvad detta fägnade oss ungdomar obeskrifligt. Och kom så sjelfva bataljdagen, hela redutten var fylld af modiga bussar och våra gevär och kanoner laddades med — löst ! och så hörde vi först ?böndernas? jägarehorn i skogen, vår utsända förtrupp knallade på fienden under brakande salvor (med kanske en och annan god tallkotte), drog sig sedan tillbaka, störtade in till oss öfver bron, denna drogs in i en blink och våra barska motståndare omhvärfde oss snart på alla håll och ville bestiga våra höga vallar. Hvad nu? Ah, gå åt... ja, vi frågade ej mer efter lifvet än ... 18 skilling riksgälds, d. v. s. hela vårt dagtraktamente! Och så dundrade våra fyra eldgap, så att åtminstone vi vid kanonbetäckningen blefvo stendöfva för flera dygh. Fastän det under stridens hetta stundom var rätt svårt för befälet att afsty:a allvarsamma sammanstötningar med kolf och bajonett och verkliga olyckor, så — nog af — slutades hela skenstriden lyckligt och väl, blott med någon förargelse för oss då vi sägo hur vär vackra redutt blif. vit tillredd under striden, hvarefter både vän och fiende helt fredligt och såsom en trupp intågade till staden, hvarunder vi sjöngo en treflig gånglåt. Men hela denna sak var oss verkligen ej blott nöjsam, utan också nyttig såsom fältöfning; och minnet af dessa stunder vid Skrubbs-tomt förbleknar först sent i ynglingarnes sinnen. Och dessa lifvande fältlekar verkade ock ganska välgörande för beväringens utveckling, ty snart blef det sed, att flera s. k. herreoossar?, bokhållare och de s. k. lärde, d. v. s. gymnasister, nu gerna läto sig väljas till underbefäl, då isynnerhet vid artilleriet, hvarest deras bättre kunskaper kommo till nytta. Så visste frih. Cederström alltid leda nationalbeväringen på Gotland; och derjemte skänkte han grundstoden till beväriogens boksamling och anslog dessutom under många år hela sin militärbefälhafvarelön, 800 rdr, årligen till uppmuntringar för krigsduglighet inom samma trupp. (Slutet följer.)