Med afseende på ett teaterevenement, som idragit sig någon uppmärksamhet hos puliken och i några tidningar framkallat åtkilliga smärre uppsatser och anmärkningar, ha vi mottagit följande meddelande: Signe Hebbe anhåller ödmjukast att redaktionen af Aftonbladet täcktes lemna rum för en upplysning i anledning af det tillsännagifvande som näst före uppförandet f operan Hugenotterna måndagen den 26 Mars gjordes till publiken, Satt hon hade skickat sjukbud i sista stunden, och den förmodan, som med anledning deraf finnes attryckt i en insänd artikel i tidningen Allehanda för sistlidne lördag, att mamsell Hebbes opasslighet utan svårighet bordt kunna idigare anmälas. Verkliga förhållandet var att hon redan på morgonen samma dag kände anlag till heshet; men hennes läng tan att efter så lång mellantid åter få uppträde i en opera, hvari hon företrädesvis rönt så mycken uppmuntrande välvilja från publikens sida, gjorde att hon i det längsta närde hoppet att kunna öfvervinna denna opasslighet. Hr regementsläkaren dr Sandahl, som på begäran besökte henne tidigt på förmiddagen, fann då ej heller anledning att fråntaga henne denna förhoppning. Genom af honom föreskrifna yttre och inre medel för att motverka det onda, kände hon sig äfven efter ett par timmar betydligt bättre, så att hon vid middagstiden började sjunga igenom sitt parti. Men kl. tre och fyra svek rösten henne på en gång så helt och hållet, att det befanns omöjligt att fortsätt . Ett åkande bud skickades då genast för söka dels hr t. f. direktör Hwasser, dels regissören hr Josephson på flera ställen der de förmodades vara att träffa, för att anmäla hvad som händt; och på samma gång sändes ånyo bud till br dr Sandahl, med anhållan om ett nytt besök för att erhålla läkarebetyg, emedan kontraktet innehåller, att sjukdomsfall skall med sådan attest styrkas. Efter denna framställning, hvars sanningsenlighet kan bevittnas af flera personer, hoppas man att det icke skall läggas henne till last, att i det längsta hafva sökt undvika att genom sitt förvållande möjligen förorsaka inställandet af ett spektakel, hvartill huset redan var utsåldt, samt att hvar och en således skall inse, att det icke var möjligt att tidigare än som skedde anmäla det inträffade missödet, hvilket måste kännas såsom en verklig olycka, tilldess hon erfor att spektaklets inställande undveks derom att fru Stenhammar godhetsfullt åtagit sig att hålla publiken skadeslös. Man finner häraf att den form, som vid gednaste representationen af Hugenotterna gafs åt meddelandet till publiken, måhända var något mindre väl vald och att de, som med anledning af denna form och ögonblickets lätt förklarliga intryck deltogo i ett slags demonstration, i sjelfva verket utan att veta det, begingo en orättvisa. —— — 2