utgör endast ett bevis på sanningen af den gamla satsen om folkgunstens förunderlighet. Talaren som icke i alla delar gillade regeringens åtgärder, t. ex den formella behandlingen rörande instruktionen för tullkomiten, äfvensom tulltaxan, lade i dagen den inkonseqvens, hvartill de göra sig skyldiga som klandra det ifrågavarande betänkandet, utan att på samma gång framlägga det mål, hvartill de önska komma, vare sig genom åtal inför riksrätt eller anmälning till afsättning. Man har varit tveksam om rätta tidpunkten för räntans frigifvande, met icke kan man påstå att vår regering är skuld till den tryckta penningställningen. Tal. godkände betänkandet. Sven Nilsson från Skåne, Olof Nilsson, Rundbäck och Uhr yrkade äfven att betänkandet helt enkelt skulle läggas till handlingarne. — Den sistnämnde tal. anmärkte att de fel som man ansett att regeringen skulle begått icke ens med hjelp af elektriciteten hade kunnat ställas i skarpare belysning än som skett af betänkandets reservanter, och påpekade att till och med dessa reservanter icke kunnat angifva det mål hvartill de velat komma, och att ingen enda af dem yrkat ansvar eller åtgärder vare sig efter 106 eller 107 S regeringsformen. Sedan derefter diskussionen förklarats slutad tillkännagaf talmannen att han icke mot grundlagens bud kunde framställa den af Medin yrkade propositionen. Vid derefter framställd proposition huruvida ståndet gillade det föredragna betänkandet, blef detsamma godkändt. Medin begärde derefter ordet samt äskade att talmannens propositionsvägran måtte blifva dragen under konstitutionsutskottets pröfning: I anledning häraf hänskjöt talmannen till ståndet huruvida detsamma gillade eller ogillade hans vägran att framställa den ifrågavarande propositionen och efter begärd och anställd votering godkändes talmannens åtgärd med 427 ja mot 37 nej. Plenum afbröts kl. 2 för att åter fortsättas kl. 6 e. m. -— —