detta sätt tillbringa hela sitt lif i fär gelset, och om icke någon till slut påtag sig ett af honom icke begånget brott, er dast för att få ett slut på långvariga and liga och fysiska lidanden? Den bevisnin lagen fordrar för en brottslings fällande ha nemligen i detta fall icke åstadkommits. Ofta nog har också det hemska vansinne blifvit den enda bittra frukt staten fåt skörda af en sådan barbarisk och grym Åt förd, som omöjligt kan rubriceras annor unda än såsom tortur. Båda dessa torturstadganden stå för öf rigt i en ekriande inkonseqvens till de åsig ter som i 1734 års Jag äro uttalade och d hafva väl också kommit till stånd, hufvud sakligen för att i någon mån kunna under lätta och supplera de tunga och oviga for mer uti hvilka vår bevisning rörer sig. främmande länder blir den anklegade an tingen dömd skyldig eller frikänd, och sednare fallet, då skäl förebringats som görs honom misstänkt, ställes han, i flera stater. under sträng polisuppsigt. Med gryningen rd den dag, som genom antagandet af den nya strafflagen kan an ges bebädad, måste dock dessa hemska spöken från fordna tiders barbari helt och hållet försvinna. Vi skulle med glädje sett att redan vid denna riksdag något försök gjorts att utplåna dessa fläckar på vår lagstiftning, men vi hafva blifvit bedragna i denna förväntan. Måhända blir det väl också nödvändigt att i sammanhang med det fullkomliga borttagandet ef torturen äfven förändra 17 kap. rättegångsbalken, så att en utbildning i stadgandena om den circumstantiella bevisningen ästadkommes. Vi boppas att dessa förändringar samt forturens orttagande icke måtte läta vänta sig. å De bafva redan länge högt och Jifligt påyrkats af de ädlare känslor, som den atipande civilisationen uppammear hos menskligeten.