STOCKEOLM den 29 Mars, Vi hafva i en föregående artikel uttalat får öfvertygelse, att genomförandet af det kongl. förslaget om införandet af en militärförpligtelse, grundad på lotteri, skulle fördubbla den stående, genast färdiga och till avfallskrig lämpliga armån och efterhand ådraga nationen stora ständigt ökade utgifter, utan att vårt nationalförsvar derföre vore på ett tillfredsställande sätt ordnadt; de facto upphäfva den allmänna värnepjigt, som nu existerar, och på samma gång örqväfva den faktiska begynnelse till en allmän folkbeväpning, som finnes uti de frivilliga skarpskytteföreningarne; framkalla ett ständigt missnöje hos befolkningen och en vedervilja för krigaryrket, hvilken skulle tillintetgöra den: nuvarande hågen för krigiska öfningar; och skapa en ny, ganska vådlig klass af proletärer. Vi återkomma i dag till en något närmare belysning af dessa särskilda momenter. Vårt land har hittills vårit lyckligt nog att icke ega någon stående här af sådan karakter som de, hvilka existera i en stor del af! kontinenters stater, och hvilka framgå. ur en förening af tvånget och slumpen, Vår indelta armå består af män, som frivilligt omfattat Krigaryrket, och som, bofasta l och största delen af året egnande sig åt landtbruket, stå i den närmaste och innerligaste beröring med landtbefolkningen samt helt och hållet delar dess känslor och uppfattning. Största delen af. dessa soldater ha äfven hunnit till stadga och mognad ålder. Om också hela denna organisation är -ganska dyr och betungande för vårt lands jordbrukare, så. bör dock medgifvas, att, resultatet är godt och att man näppeligen skulle kunna. erhålla en mera lämplig stamtrupp, kring hvilken en allmän folkbeväpning skulle kunna organiseras. Men i stället för att beträda denna väg och utveckla, den hittills; varande milisen i den riktningen, har regeringen utkastat en plan till att föröka den stående armån med ett element, i det närmaste motsvarande de stående konskriptionsarmåerna i. andra länder. Det är visserligen sannt att hvarje soldat i denna vår nya konskriptionsarmå icke skulle hållas så länge under vapen, eom fallet är med de konskriberade inom utländska stående armåer — hvilket också är naturligt, då vi förut egå en-så pass stort stående arme af värfvade och indelta — men han skulle -dockgenomgå en rekrytskola på 62 dygn och exercerag i allt sammanlagdt 107 dygn. Häraf är det klart, att meningen är att ge honom den fullständiga soldatdressuren, sådan som icke det verkliga krigsbehofvet, utan exercispedänteriet kräfver; redan genom benämningen är det antydt att han i fredstid skall för vandlas från en medlem af milisen till sol-1, dat. Utan tvifvel skulle han komma, under inflytande, af den -militäriska anda, som en berömd. militärisk författare skildrat med följande ord: Man föreskref i reglenten? tena, icke blott hvad soldaten hade att jakttäga i fält, utån ännu. noggrandare,. hvad han skulle göra, för att lysa på paraden; man lät dem lära så mycket onödiga . saker som möjligt, för att kunag in: billa folket, att det var nödvändigt att hålla manskapet så länge i tjenst.? Man får härvid för öfrigt icke lemoa ur sigte, att man kan befara, att den s. k. nationalmusei-metoden komme att begagnas i denna sak... Man uppställer nu jemförelsevis moderata anspråk i fråga om den tid, som för de nyutskrifna soldaterna? under fred skulle tagas i anspråk och man talar alls icke om de kostnader, som -arrangementet skulle medföra. Men får man väl den mötbjudande och förhatliga principen fastställd, lider det föga tvifvel att man med åberoande af mer och mindre plausibla skäl skall sträfva att så småningom få denna tid mera utsträckt. Och så småringom skola då de anslagsfordringar, som det nya sol: datväsendet kräfver, framkomma, den ena efter den andra och gå till allt högre belopp. Den nödiga omsörgen om dessa landets vanlottade barn skall. då kräfva en mängd nya kaserner, sjukhus, 0. 8. Vv. Till ersättning för dessa ökade utgifter skulle nationen emellertid icke vinna det medvetandet att ega en fullständig organisation för ett kraftigt försvarskrig. För att! ett sådant krig skall kunna föras med-kraft och utan att Jandet blir under en lähgte tid utsatt för ödeläggelse och utarmande, är det nödvändigt att en fullständig folkbeväpning finnes, så att mot hvilken del af vårt långsträckta land, fienden må vända sig, han. der genast kan mötas af en någOrt i lunda motsvarande ordnad styrka, hvilken genom terrängkännedonf och den anda, som ampen mera cmedelbart för hus och hem alstrar, ersätter hvad som kan brista hos en del i fråga om den mera fullständiga! soldatbildningen. 5 Det kongl. förslaget genömfördt skulle emellertid endast skänka. något högre mått af soldatmässighet åt den rdel af milisen; hvilken skulle inrangeras såsom förstärkning i liniearmen; hela den öfriga milisen oc hvarje slags lagligen ordnad fölkbeväpning skulle deremot endast existera på papperet. Vi veta visserligen att man kan; ige och vi ha äfven hört det sägas, -att krigspligten i alla fall .qfarstår för ;semtlige de hittills beväringsskyldige; men häri 8e vi å vår sida verkligen ett Pordrytteri?, ett sträfvande att sammanblanda sken och verklighet. Att när yttersta nöd och fara äro för handen värnepligten kan komma att tillämpas i stor skala och slutligen sträcka sig till hvarje vapenför man — detta är en sak för sig;) en annan sak är den, huruvida man ordnar så, att dels de bördor och förpligtelser, som för krigiska ändamål påläggas; bli nåoarlunda hillot och rättvist fördelade. dels!