Sverges sparbanker. Hos vår arbetande befolkning och de obemedlade klasserna i allmänhet har på sednare tiden röjt sig en mer och mer klarnande insigt om behofvet att på ett bättre, framtiden mer än hittills afseende och beräknande, sätt ordna den enskilda ekonomien. Man är betänkt på konsumtionsföreningar, i ändamål att törskaffa den, som måste för dagen i minsta möjliga mått inköpa de oumbärligaste lifsförnödenheter, fördelen af goda varor och af det eljest åt de bemedlade allena förbehållna en grosriset; man :studerar! och föreslår att äfven os oss försöka åstadkomma förskottsföreningar af den art, som i Tyskland utvecklat en så välsignelserik verksamhet, för att afbjelpa den för den lilla industrieh8 idkare, som endast undantagsvis ha tillträde till den vanliga! penningmarknaden, ytterst känbara och hinderliga bristen på förlagskapital, samt för att uppsamla, förränta och vid behof återlemna småbesparingar, somofta nog kunna undvaras, men i följd af brist å en för ändamålet lämplig, lätt tillgänglig sparkassa utan trängande behof förbrukas i dag, för att bittert saknas i morgon då de kunde värna mot hjelplös nöd. Det är sjelfhjelpsgrundsatsen, den såväl i ekonomiskt som moraliskt afseende allena tillfredsställande, som mer och mer vinner insteg i våre arbetares föreställningssätt. Vi följa med sann tillfredsställelse hvarje steg i ofvan angifna riktning. Företeelserna på detta. område hos oss och de samtida i våra graönländer i förening med några läsvärda afbandlingar i hithörande ämnen, som nyligen lemnat presseny föranleda oss äfven att inom kort återkomma till denna fråga: Emellertid kunna vi ej n08 varmt uppmana till begagnande af edan estående inrättningar, som hafva till ändamål att underhjelpa de obemedlades bemödanden att-genom egen kraft och omtanka grundlägga eller vidmakthålla ekonomisk sjelfständighet — vi mena sparbanksinrättningarne, hvilka i 13—14:de dubbelhäftet af statistiska centralbyråns tidskritt gjorts till förerål för en omfattande (80 sid. 8:0) och särdeles lärorik undersökning. Å ena sidan har visserligen en friare nä ringslägstiftning genom borttagandet af en mängd hämmande band, hvilka tillförene förlamade den enskildes verksamhet och inom skråmässiga former inskränkte den naturliga rätten att ärligt sig försörja, numera i ej ringa mån förbättrat arbetarens ställning. Men sedan fabriksindustrien i följd af de från slutet af: förre seklet. pågående stora, mekaniska uppfinningarne, vunnit en förut ej anad lyftning, tryckes å andra sidan såväl den mindre industriens idkare, handtverkaren, i kampen med den kapitalstarka maskinindustrien, som ock fabriksarbetaren af den minskning i arbetslön, som den oerhördt ansträngda konkurrensen mellan den stora industriens män medför. Häremot hjelpa ej klagomål öfver en rörelse i denmateriella: verksamhetens verld, som med en -naturlags oemotståndlighet gör sig gällande, ellerlängtande blickar tillbaka till den tid, då husslöjden dominerade, eller — enligt en snillrik: svensk författares föredöme — förfärande skildrit: gar af det engelska fabrikslifvets olägenheter och skuggsidor: Associationen, föreningen af de hvar för sig obetydliga tillgångarne till en stor kraft, hushållsaktighetoch omtanka för framtiden hos arbetarne, samt å statens: sida undanrödjande åf hindren för den enskildes bemödanden och särskildt en lagstiftning, som ej för konstlade näringars skull och till ett gynnadt fåtals förmån stegrar priset å arbetarens lifsförnödenheter — se der några af de: väsentligaste botemedlen mot ett ondt, som förlorar en god del af sin förskräckande makt, så snart mån modigt ser det i ögoneöd, Under det å ena sidan?, säger förf. i Statistisk Tidskrift, individens oberoende, hans rättighet att göra sinförmåga gällande;-allt: mer betryggas, och tillfälle derigenom: för honom öppnas att åt sig bereda ekonomiskt välstånd, gifves dock å andra sidan knappt någon förvärfsgren, der icke antingen den fria täflan medför möjligheten att duka under för den öfverlägsna skickligheten, eller kapitaltillgången gynnar den ene till förfång för den andre, eller maskinkraften kan göra handkraften obehöflig, eller förändrade konLIL la så sk st: ta sk ut ee I dd mt mtd DÅ Dm MM AA MM DM MM Herert AA MM JA MA DM Mm FAM BM DH Ms SC HH AT junkturer, allmänna eller enskilda kriser 0. . 8. v. kunoa , vålla .årbetslösbetr Ju mer l. dagligt arbete är vilkoret för dagligt-bröd; desto hårdare drabbar ock sjukdomen, sonr hindrar arbetsförtjenst; Erfarenheten; af dessa och dylika förhållanden har i, spar. . bankerna framkallat ett botemedel mot deras -vådligå följder.? Det är visserligen onekligt, att sparbanksinrättningarne hos oss från deras begynnelse för femtio år sedan till denna stund utvecklat sig ganska betydligt; men icke dess. mindre kan deras nuvarande skick ej anses tillfredesställande. Den äldsta svenska sparbank är den af arbetarne vid Bromö glasbruk i Skaraborgs län år 1813 stiftade; den näst äldsta är Göteborgs, inrättad år 1820: Antalet hade år 1830 växt till 25, 1840 till 60, 1850 till 86, 1860 — då i alla län sparbanker funnos — till 151 och 1863 till 175, i sistnämnda siffra dock ej medräknade de nio sparbanker tillhörande filialerna. Sparbankernas fördelning mellan stad och landsbygd har härunder väsentligen förändrats: 1830 funnos på landsbygden blott 3 sparbanker, medan :1863 landet räknade 97 af de 175, som då utgjorde hela antalet. Del-l egarnes : antal. steg 1863: till 218,335, och summan af deras ionestående benhållningar utgjorde 32,494,403 rdr. Samtlige sparbankers grundoch-reservfonder uppgingo samtidigt (den 31 December 1863) till ett sammanlagdt belopp af 2,807,222 rdr. Vid nyssnämnda tidpunkt förfogade således Sverges sparbanker i det hela öfser 35,301,625 rdr. Malla sLaaR : dn hankrianan nh dana dal