utöfvar ett förvildande inflytande på menigheten som åskådar exekutionerna, och att det innefat tar en omensklighet både mot bödeln och delin qventen. Giltigheten af några bland dessa skö kan naturligtvis icke bevisas, utan endast kän nas; ty om tycke och smak kan ej tvistas. Sä ger mig någon, att på honom gör en exekutior verkställd med guillotin obehagligare intryck är en sådan utförd med handbila, så erkänner jag att jag står svarslös. Men Jag tror det den i sund riktning utbildade estetiska känslan skall gifve mig rätt deruti att vidrigheten af det hemska skådespelet minskas, om det sorgliga värfvet ut föres af maskinen, i stället för af menniskohan. den. Betecknande är också det faktum att upp finningen af guillotmen utgått från franska folket, hvars säkra instinkt i alla frågor som röra den bildade smaken och obenägenhet emot allt som på ett obehagligt sätt afficierar känslan äro allmänt erkända, och att exemplet smittat vet man, ty både i Belgien och Italien lärer guillotinen vara införd, och att i Danmark förslag om dess införande för några år sedan väcktes, erinrar jag mig med visshet, ehuru utgången är mig obekant. Att det vidare ligger någonting onaturligt uti att låta dödsstraftet verkställas medelst menniskokraftens omedelbara användande, det synes mig enhvar böra sentera och den instinktlika vederviljan deremot hos folket redan från gamla tider visar sig bäst deraf att 1734 års lagstiftare funno nödigt särskildt föreskrifva, att skarprättarnes yrke ej fick nesligt hållas, eller han från ärligt folks umgänge stängas. Attexekutioner kunna verkställas med iakttagande af grannlagenhet för deras känslor som äro utsedda till verkställare, det visar sig af det förfarande som vid fusiljeringar inom franska armån eger rum. Halfva antalet af det för exekutionen bestående antal gevär laddas skarpt, andra hälften löst, hvarefter gevären utlottas på manskapet som ej varit närvarande vid laddningen, och bland hvilket följaktligen ingen vet huruvida det är han som sträckt den döde kamraten till marken. Hvilken himmelsvid skilnad emellan den finkänslighet med hvilken en sädan exekution verkställes och den brutalitet med hvilken man tillvägagår vid våra afrättningar. Det sätt, på hvilket dödsstraffet hos oss verkställes, innefattar ändtligen en omensklighet mot den lifdömde till föjd af den osäkerhet som med straffets verkställande är förenad, och hvilken är så stor, att man snarare må undra på att detta straffsätt någonsin lyekas, än att det någongång misslyckas. Också anför redan lagkomiten på sin tid såsom skäl för dess förslag att fallbila skulle införas följande: Valet af detta verkställighetssätt är föranledt af den genom erfarenheten nogsamt utrönta osäkerheten af halshuggning genom handbila eller yxa.? Vår gamlalag visste hvad den gjorde då den stadgade straff för skarprättare, som,då missgerningsman afstraffades, af oförstånd eller fylleri och dryckenskap? begick märkeligt fel — observera märkeligt fel; ty att en så onaturlig förrättning skulle kunna verkställas utan fel, att en menniska med kött och blod skulle kallblodigt kunna afhugga hufvudet på en annan medmenniska, utan att begå fel dervid, det vågade man ej förutsätta, men hvad man förutsatte, var att ruset skulle stärka modet, förvirra hjernan och förvilda hjertat. Man må ock tänka sig den lifdömdes känslor. Skall ej den sista rediga tanken vara bemängd med fasa för att straffets utförande kunde misslyckas? Endast vanlig barmhertighet kräfver afskaffandet af detta strafisätt. Man har sagt mig att då frågan förevar i utskottet, någon skulle hafva anmärkt, att äfven fallbilans användande skulle en och annan gång visat sig osäkert. Jag är dock öfvertygad att vid jemförelse emellan antalet misslyckade exekutioner, verkställda med fallbila å ena sidan och dem vid hvilka handyxan blifvit använd å andra sidan, utslaget skall utfalla till förmån för den förra; och nog vet man att på den tid, då denna apparat mest togs i anspråk, eller under franska revolutionen, densamn a arbetade väl. Det vore väl också märkvärdigt om i en tid då det mekaniska snillet åstadkommit till det underbara gränsande resultater i andra riktningar, detta samma snille skulie stå redlöst, om frågan gällde att perfektionera denna helt säkert ganska enkla apparat derhän att man med matematisk visshet kunde beräkna att densamma skulle fullgöra sina funktioner. Men har sagt, att frågan om sjelfva dödsstraffets afskaffande är en kulturfråga och jag hoppas att det höglofliga ståndet skall finna, att äfven frågan om förändring uti det barbariska sätt på hvilket detta straff nu hos oss verkställes, icke mindre är en sådan kulturfråga; jag hoppas också att just detta stånd skall, oberoende af de öfriga ståndens beslut i denna fråga, i sista stadiet af sin tillvaro veta att väl häfda sitt gamla anseende för att ständigt hafva uppmärksammat ci vilisationens kraf.