I hrdomiote hd ULTUDaAaRUL dh UTCD ICE 1G UVCR ILAT r Jaf konsiderationer undanskjutos. Dit hörer r Jen del af båtsmanshållets läggande under . I soldathåll, och upphäfvande af det privilegiJum, som representanterna för Halland vid nå.Igon riksdag lyckades att utverka för der in; I delta nyrotar, att de skulle slippa att utgöra leffektiv rotering. Dit hörer ock upphäfI vande af bergslagernas frihet från att utgöra , efektiv rotering, sedan bergsbruket upphört latt utgöra för dessa orter något särskildt .Jonus. I afseende å den första förändringen, så skulle underhållandet af soldater i stället för båtsmän blifva en lättnad för rotarne, som de böra vara tacksamma för, då ingen beIklädnadsskyldighet, eller årstjenstgöring m. m. ifrågakommer för soldaterna, och då i öfrigt ingen besvärlighet åligger de ena TIrotarne mer än de andra. I) Alt uppsätta soldater in natura vore för Halland, lika litet som för andra orter, der ny ordinarie rotering finnes, och för hvilken nu kontanta vakansafgifter utkräfvas, någon större tunga, om besväret icke räknas, —! utan snarare tvärtom. Uti rotefrihetsafgifterna ingå nemligen icke allenast lega, lön och hemkall, utan ock torpets afkastning, der sådant finnes, allt förvandladt i penningar. Derigenom blifva dessa höga nog. De kostnader, som verkligen drabba rotehållarne, äro nu, sedan mötesunderhållet och beklädnadsbidraget upphört, ganska obetydliga, der torp af gammalt är afdelt åt knekten. Der 2 hemman? äro i roten, går årliga kostnaden för en åbo på fjerdedels hemman till blott några få riksdaler. Der flera hemman äro i roten, ännu mindre. Jag är sjelf rotehållare, och anser, af hemmanets alla onera, dess knektehåll nu mer vara det minsta. Och så är det visserligen öfverallt, der det utgöres in natura. Den ordinarie rotering, hvarunder bergslagerna skulle hemfalla, sedan blåsningsskyldigheten nu upphört, och kanske tackjernstionden försvinner, skall väl kännas såsom ett nytt onus, i utbyte mot den förut dem åliggande skylsighet att, såsom extraroterade, rekrytera eller remontera först i krig — men i betraktande af befrielsen från de kostnader, som då ovilkorligen skulle drabba dem, och med afseende på öfriga förmåner, som ändock qvarstå, blifva dessa orter ändå alltid lindrigare betungade än den af gammalt roterade jorden i det öfriga riket. Det ör ock gifvet, att dessa nya prestanda icke få bestämmas alltför stränga, och att i vissa afseenden, såsom i fråga om torp, trossbodar, rotekistor, m. m. några lindringar böra medgifvas, på det att de nya åliggandena icke måtte drabba för hårdt, samt att rekryteriogen icke i samma ort på en gång anbefalles, för att icke legorna må oskäligen uppdyskas. ader förutsättning af lika lindrig tilllämpning, har jag till slut föreslagit uppsättning af manskap för alla öfriga extra rotar vid såväl soldatsom båtsmanshållet. Med dessa rotar, hvilka icke såsom de i Skåne år 1811 frivilligt lära åtaga sig att i fred uppställa och underhålla soldater, och icke heller kunna dertill förbindas, anser jag dock, att öfverenskommelser kontraktsmessigt böra träffas om, att de, mot befrielse från att i krig remontera med hästar, åtaga sig attrekrytera och uppställa soldater redan i fred hvar för sitt nummer, på det vilkor, att staten derföre anslär en viss ersät:ning i rund summa, som hbetäcker. sjelfva kostnaden. Denna ersättning kan och bör dock icke beräknas efter de variabla och i allmänhet höga markegångspris, hvarefter de ordinarie rotarnes vakansafgifter i de olika länen bestämmas. Allraminst får i medeltalsberäkningen iogå sådana afgifter från åren före 1858, då beklädnadsbidraget upphörde. I betraktande af befrielsen från besväret och kostnaden att, vid krigstillfällen, anskaffa trosshästar, och från den öfriga rotar åliggande skyldigheten att bygga och underhålla fullständiga torp, och dem stundom sköta, att förvara munderingen, bygga trossbodar och fortskaffa trossen från möten och mönstringar, m. m., som dessa rotar borde medgifvas — och alldenstund åliggandet alltså endast skulle omfatta besväret att, hvart 20:e, 15:e eller högst hvart 10:e år anskaffa rekryter, bestå dem en afpassad lön och förse dem med husrum och vedbrand, eller utrymme för en stuga på utmarken inom roten, der de allt å borde vara mantalsskrifna, anser jag att nämnde ersät!ning icke borde utgå till mycket högre belopp än i de län der vakansafgifterna äro lägst beräknade (52, 60, 61, 62, 66 pr nummer år 1860) — eller med beräkning aflegan pr år till 5 rdr, lönen eller hemkallet till 50 rdr, husrum och vedbrand tilll5rdr— bestämmas pr nummer till 70 rdr. Utsigten för detta manskap, att genom transport kunna förflyttas till ordinarie bättre rote, skulle i alla fall göra rekryteringen lätt och billig. Hvad beträffar extra roteringshästarne i krig, så har väl denna anstalt, som sålunda skulle förfalla, hittills kunnat anses ega några skäl för sig, men den har dock flere emot. Dessa rotat äro icke förlagda så, att det nödiga antalet trosshästar för hvarje regemente skulle finnas inom orten att tillgå, utan skulle behofvet blifva att plockvis fylla, genom mycket långväga transporter, och ändå ej blifva! fylldt. Att indela dem efter någon plan på sådant sätt, med 64 hästar på hvarje regemente, är alltså opraktiskt, eller rent af omöjligt. Då regementena uppbryta, torde de flesta af dem komma att begagna jernvägarne och hästarne vore då blott till hinder att medföra. Det enklaste blir derför, som hittills, att vid behof uppbåda kronoskjuts för trossen, intilldess hästar kunna genom upphandling anskaffas i de orter, l. hvarest marscherna sådant påkalla. De olika sätt hvarigenom, enligt detta l: förslag, indelta infanteriet skulle förökas, : återstår att uppgifva, jemte redogörelsen för antalet indelt ständigt manskap, som sålunda skulle tillkomma. Isådant ändamål föreslås alltså: 1:0 att alla vakanta rotar rekrytera med effektivt manskap, hvarigenom antalet soldater, som nu utgör, oberäknadt de skånska infanteriregementenas i är till komplettering