VV 0 senlig förökning af den verkliga ständiga armån. Jag går härutinnan längre än både landtförsvarskomitn och K. M:t, då jag föreslår, att infanteriet bör ökas: det indelta, från dess nuvarande effektiva numerär af 20,239 man, icke allenast till 23,815, utan till nära 28,000; och det värfvade, genom uppsättande af 2400 man arbetssoldater från 2240 till 4440; och att de öfriga vapnen likaså ökas, på sätt! landtförsvarskomitens betänkande utförligen motiverar, beräknar och föreslår, nemligen kavalleriet, genom tillsättande af 100 vakanta rusthällsnummer, och uppsättande af 2 nya värfvade sqvadroner, samt öfrigas omrangerande, från nuvarande nummerär 4290 till 4818; artilleriet, genom uppsättande af 160 man, och åtskilliga omorganiseringar inom vapnet, från 2329 man till 2489; och ingeniörtruppen genom uppsättande af ett nytt sappöreller pontonierkompani, från 240 till 360 man; eller hela armån på fredsfot, utan alt anlita en enda man beväring, ökas från 29,338 till öfver 40,000 man utom befäl, en fredsfot, som icke mycket skulle understiga den i K. M:ts proposition föreslagna mindre krigsfoten, men vara denna mycket öfverlägsen i användbarhet och mycket mera disponibel, samt dertill icke grundade sig på tvångsutskrifning, utan byggd på frivillighetens basis, och endast varande en utveckling af Sverges redan egande egendomliga och nationella armåorganisation. Då detta mitt förslag till den stående krigsmaktens förstärkande i öfrigt instämmer med nämnde betänkande och 1troposition, samt är bygdt på enahanda motiver och på ungefär samma beräkningar, så behöfver jag blott i de delar, hvari detta förslag är olika, utveckla detsamma, och ådagalägga, huru, utan ökande af budgeten för landtförsvaret, det låter sig göra, att åstadkomma de ständiga stridskrafternas förökan-. de till ofvanstående siffra; och dervid på köpet vinna åtskilliga andra fördelar. Hvad först beträffar förslaget om uppsättatrde af 2400 man värfvade arbetssoldater, så grundar detta sig på en afliden tänkares och fosterlandsväns väl motiverade framhållande af nödvändigheten att öka värfvade armån, för att sålunda upptega och tillgodogöra de elementer af samhällets lösa betolkning, som genom sina fallenheter eljest bidrager att rekrytera lättingarnes, de försvarslösas, äfventyrarnes, och slutligen brottslingarnes leder, samt, utan att hafva skattat åt samhället, falla detta slutligen på ett eller annat sätt till last. Om arbetskompanier upprättades, så skulle inom dem en mängd af dylika subjekter, lockade af kam ratlifvet och uniformen, finna en räddning undan de laster och det elände, hvaråt de eljest äro hemfallna — i det de der skulle hållas till ordning och vänjas till arbete under en allvarlig manstukt. De skulle der, i dubbel mening, tvingas att blifva nyttiga medborgare, först genom att i fred kommenderas till allmänna arbeten, och s8edan genom att i krig användas som solda ter, hvartill de skulle göras skicklige, ge nom att öfvas i vapen på sina fridagar. Dessa arbetskompanier, ett för hvarje af rikets 24 län, uten att derföre vara bundna vid vissa stationer, hvartdera om 100 man, och fördelade på 4 bataljoner, skulle förläggas i de orter, der jernvägsoch andra väganläggningar, kanalbyggnader och andra allmänna arbeten påginge, som stå under vägoch vattenbyggnadsstyrelsens inseende, och skulle de i fredstid i afseende på dispositionen lyda under samma styrelse, men mönstras af och redovisas för generalbefälet i orten. Arbetets kommenderingar ur indelta armån som dels äro dyra, dels betunga rotehållarne, skulle derigenom ock blifva i det när xaste öfverflödiga. Yrkena, särdeles jordbruket, lida nu ofta deraf att, då ett större arbete förehafves inom en .ort, en mängd af de bästa armarne, lockade af den högre dagspenningen, ryekas undan från de arbeten der de voro anställde, för att sällan dit återvända, och arbetslönerna uppdrifvas derigenom oskäligen, hvarjemte en ojemn tillgång på arbetskrafter föranledes. De berättigade slagomålen häröfver skulle försvinns, om dylika arbetskårer öfvertoge största delen at de allmänna arbetena. Attsädana icke komma att tryta är härvid förutsatt. En stor del af dessa kompanier borde stationeras i Norr land, der såväl försvaret påkallar flera trupper, som behofvet af bättre kommunikationer ropar högt, men hvarest bristen på arbetare är konstant. Då arbetena för årstid eller andra hinder behöfde hvila, skulle eoldaterna permitteras, som annat värfvadt manskap. Hvad underhållet angår, borde alltid arbetslönen förslå till föda, arbetskläder, inqvartering och sjukvård, samt någon sparpenning ändå kunna afsättas, och fjerde hufvudtiteln skulle icke behöfva belastas med andra kostnader för dessa trupper än för deras värfning, å 8: 33 öre pr man, dess militärutstyrsel, gevär och trosa 21: 66 öre och marschkostnader 10 rdr. Summa pr man 40 rdr, hvilket gör för 24,000 man 96,000 rdr, med hvilka kostnader de allmänna arbetena icke skäligen kunde betungas utan att blifva alltför dyra. Härtill komma ock kostnaderna för befälets aflöning, å 3000 rdr pr kompani, 72,000 rdr. Hvad härefter vidkommer den indelta armåns förstärkande, så kan icke vara min mening, att försöka åstadkommandet af denna förökning, genom en ny tunga på jordbruket till någon nämnvärd del, ej heller genom att rotera om hela gamla rotehållet, ehuruväl stora skäl tala för behofvet af rättelse uti många ga ala obilliga förhållanden derutinnan. Ett sådant qvarstår, t. ex., sedan länge deri, att båtsmanshållet, ehuru nära hälften lindrigare roteradt än soldathållet, på grund af dess kontraktsenliga åliggande att 1 krig utgöra dubbel rotering, ännu fortfar att vara lika lindrigt betungade, oaktadt det 1810 slapp att uppsätta fördubblingsbåtsmänner, en favör som båtsmanshållet nu torde tagit fasta på, äfven för framtiden. Då soldatrotarne icke fått en dylik lindring, (ty vargerivgens afskaffande vid need 5 Re AA dets mL