STOCEHOLM tor 20 Mars. Rikets ständers revisorers berättelse för år 1862, som nyligen utdelats med Posttidningen, utgör som vanligt ett digert häfte af omkring 400 sidor i qvartformat. Oaktadt den möda revisorerna numera nedlägga på granskningen af statsverkets förvaltning, synes likväl den fastställda tiden, inom hvilken denna granskning skall vara fullbordad, vara för knapp, för att de, som sig bör, skola derunder hinna erhålla säker insigt afl: tillståndet inom förvaltningens mångfaldiga grenar; isynnerhet som en stor del af tiden upptages af resor och besök. Ett sätt att något förminska denna olägenhet vore, att hvarje revisor förordnades på t. ex. 3 år, då ban bättre skulle hinna sätta sig in i sina åligganden, En brist i ständernas granskning på det hela är dessutom den omständigheten att, sedan revisorerna -afgifvit sina anmärkningar och vederbörande derpå svarat, afgöres sedermera ej af någon auktoritet, huruvida anmärkningarne varit befogade eller ej. Någon verklig desharge från representationens ! sida Weddelas således egentligen ej. : En följd af detta förhållande är derföre! att de, som blifvit föremål för anmärknin! ar; söka att sjelfva i sina svaromål på ett! eller annat sätt afkunna ett utslag till sil! förmån eller framställa ett ogillande af del sorda anmärkningarne. Är myndigheten, ! vars utlåtande blifvit infordradt, som man ! säger, säker på sin sak, förklarar den helt! k t 1 i f l g j 1 kategoriskt, i likhet med krigskollegium, revisorernas anmärkning ej böra till åtgärd föranleda. En annan gifver i svaromålet! ft åt sitt dåliga lynne, en tredje söker att i detsamma inlägga en smula humor, en fjerde höljer sig inom en nimbus af dunkelhet os 8. V. Så anser chefen för statistiska centralbyrån att, då en af honom föregående år afgifven förklaring af revisorerna bedömts såsom ej fillfredsställande, ser han för sig ingen anman utväg återstå än vädjandet till K.!) M:ts och ständernas pröfning samt till detl!! allmänna vettets och den opartiska fram-! tidens dom. f En annan vederbörande, emot hvilken revisorerna anmärkte, att han ej gjort under ! hans vård stående byggnadsmedel frukt-! bärande, ehuru det bort vara vederbörande en god tid förut väl bekant, när utbetalning. derifrån varit att förvänta, kommer efter en kort redogörelse :af förhållandet till den slutsats, att.det derföre säkerligen icke var någon vederbörande någon tid förut något bekant?, ännu mindre en god tid förut väl bekant? när den ifrågavarande utbetalningen skulle begäras. Vidare erfar man, att det inom kommerskollegium under året åtgått icke mindre än 100 skålpund ljus: till försegling af bret.! Det är följaktligen med verklig nyfikenhet ! mån företager genomläsandet af kollegiets ! utlåtande med anledning häraf, för att er-! hålla en nöjaktig: förklaring på detta sälj ! samma fenomen. Icke destomindre torde! mången läsare, oaktadt den starka ljus-! förbrukningen, ej få orsaken härtill rätt klar för sig. , Hvad flottans stationer beträffar och de anmärkningar revisionen vid desamma funnit sig föranlåten att göra, kan man numera hoppas, att sedan detta vapens delning, tack vare sjöministerns energi, blifvit besluten, det skall bli en möjlighet att ställa allt hithörande på redig fot. Uti den af revisorerna förordade indragning för framtiden af de 25 vid Carlberg kommenderade båtsmän ha jemväl flottans stationsbefälhafvare i Stockholm och förvaltningen af sjöärendena instämt. Guvernören på Carlberg är likväl af motsatt tanke, emedan båtsmännen, såsom i hög rad utrustade med tålamod, allvar och ärighet, äro särdeles lämpliga för uppassaretjenstgöriogen vid krigsakademien, ?hvilken företrädesvis tager i anspråk just sådana egenskaper?. Orsaken till revisorernas yrkande torde väl dock ej ha varit något tvifvel, huruvida båtsmännen voro lämpliga för krigsakademien, utan tvärtom huruvida denna anstalt vore lämplig för båtsmännen. Skulle emellertid, menar guvernören, båtsmanskommenderingen upphöra, måste i stället till ifrågavarande ?tjenstgöring? nödvän-, digt användas manskap af indelta armån,4 fastän han medgifver, att dettas yrkes-!; d f APC Fre IPREN AG-T skicklighet härigenom ingalunda bättre skulle befrämjas än båtsmännens. Äfven generalfälttygmästaren hat denna gång, ej undgått revisorernas kritik, ehuru frågan u rörer en obetydlighet, Det ärnemligen en-!) dast 11 stackars elever vid Marieberg, hvil-f ka, i olikhet med sina kamrater derstädes,, sakna tak öfver hufvudet och hvilka reviso: b rerna tyckt att man kunnat inrymma i nå-f son af de många byggnaderna på: stället. !g Deruti hafva dock revisorerna haft alldeles! 3 orätt. Af generalfälttygmästarens utlåtande q synpå nemligen, att den enda byggnad, som k skulle kunna begagnas: till nämnde ända-lt mål, disponeras af nämnde läroverks ?högsta styresman?. För dem af våra läsare, hvilka icke närmare känna förhållandet, vilja vi meddela den upplysning, att högsta 2 styresmannen öfver nämnde läroverks öden d är iogen riogare persona än generalfälttyg-o mästaren sjelf, hvilken begagnar nämnde t byggnad till sommarnöje. Skulle således d de 11 nomadiserande eleverna tycka, att den .s; disponerade byggnaden med fog kunde upplive låtas åt dem, på det de derstädes måtte få! g: nedslå sina bopålar och i ro idka sina stu-jm dier, hafva de dock intet forum, hvarest de kunna göra sin talan gällande. De hafva få ej en gång, såsom chefen för statistiska lj centralbyrån, den utvägen öppen att vädja jgc till konung, ständer, det upplysta allmännajar vettet eller framtiden, emedan nämnde mynjar digheter naturligtvis äro obetydligheter emot I) den högste styreswannen?: Denna åsigt be skall utan tvifvel gillas af våra statsrättspå