EKONOMISKT. Vi bafva lofvat Göteborgs Handelsoc Sjöfartstidning att söka åstadkomma någo: bevisning för vårt afG. H. T. bestridd yttrande, att fullmäktige iriksgäldskontore fynes bafva hyst en afgjord obenägenhe mot upptagande af inhemska lån. VI skol nu infria detta vårt löfte, men innan diskus sionen vidare fortgår bedja vi våra läsare er inra sig, att hvad som yttras angående all dessa äldre transaktioner ej gäller andra än d: varande ful!mäktige i riksgäldskontoret I G. H.T. läses: ?Vi hafva gjort några experiment med inhem ska lån, men de utföllo, såsom vi togo oss fri heten från början förutsäga, ganska ofördelaktigt Så gåfvo de mycket klandrade tyskarne för vår: 42 procents-obligationer en kurs af 94 procent år 1861 gåfvo de patriotiska svenskarne för sam ma slags papper ej mer än 91 procent, men rea liserade dem också med god avance i Köpen hamn. der våra 8. k. inhemska papper nm hvila.? Det senaste temporära lånet till 6 procen var ej öfvertaget af giriga tyskar, utan af gode svenska patrioter, som. sålde sina 6 procents. obligationer -å den tyska marknaden till goc vinst för sig, men till föga fromma för vår: (långifvarnes?) förut i Tyskland liggande osåld: papper.? örst anmärka vi att uti våra föregående uppsatser ingenstädes. kan igenfinnas hvar ken någon anspelning på tyska långifvares Pgirighet? eller någon förhoppning det sven eka långifvåres ?patriotism? skulle kunna tillsky.-da riksgäldskontoret några fördelar. G. H. T.; som är svenska affärsverldens utmärktaste organ inom den periodiska presgen, borde icke införa diskussionen om statslån hvarken på insintationens slippriga strät eller på känslornas poetiska område. Låt affär vara affär och låt hvem som helst förtjena på en statslånsaffär, blott svenska staten får de bästa vilkoren; det är bufvudsaken. För att vidare kunna diekutera denna fråga bör man söka komma öfverens om betydelsen af de tekniska uttryck som för kortfattlighetens skull i skrift begagnas, Med inhemska obligationer måste förstås sådana, som äro utställda i svenskt mynt, affattade på: svenska språket och återbetalbara så till kapital som ränta inom Sverge. Uti den omständighet, att äfven så beskaffade obligationer -kunna komma att egas af utländska män, ligger ingen anledning att fränkänha dylika naturen af inhemskt lån, ty denna beror jemväl deraf att obligationeras kunna utan allt afseende på utländska kursförhållsnden åter infrias. Sådant röknas i andra länder till en fördel, och vill man någonsin hos oss ernå en ördnadstatskredit, så erfordras dertill bland annat, att ej vara alltför obenägen emot dem som kunna finnas beredvilliga att lemna lån mot statsobligationer, utfärdade i svenskt mynt och betalbara inom BSverge. Väl kan det vera litet förargligt om personer eller institutioner, som man icke tycker om, skulle derpå förtjena, hvilket obehag undvikes, då man vänder sig till utlandet; men enligt vår åsigt bör det vara hufvudsak att söka tillvinna låntagaren de största möjliga fördeJar och dervid alldeles lemia ur sigte hvem som kan vara långitvare eller hvar obligationerna slutligen hamna. Vi kunna således icke anse det temporära lånet, som upptogs enli t kontrakt af den 19 Jan, 1865 med Bkandinaviska kreditaktie-bolaget å 8,100,000 mark H. bko såsom någo inhemskt Jån, ty obligationerna likasom de till dem hörande couponer, äro utställda å riksdaler silfver specie och mark H. bko, återbetalbara i Hamburg och Köpenhåmn. Det begrepp, man i allmänhet fäster vid uttrycket Pinhemskt lån?, kan icke anses ligga i den omständigheten att långifvaren är ett bolag, hvars styrelse har silt säte i Sverge, ej heller-deruti att obligationerna jemväl lyda å riksdaler silfver specie, hvilken myntvalör, såsom man känner, är gängse både i Sverge, Hamburg och Köpenhamn, ehuru Hamburgerriksdalern och danska silfverspecien äro något mindre i värde än den svenska, Alldeles påtagligt blir, att en af de fördelar, som vid inhemska lån tillkomma låntagaren, nemligen den att sjelf utan: kostnader infria både obligationer och couponer, icke vid detta lån blifvit låntagaren tillförsäkrad, ty riksgäldskontoret har måst förbinda sig att minst 14 dagar före förfallodagen hafva i Hamburg eller Köpen hamn aflemnat silfvermynt eller vexlar, motsvarande de belopp, som vid hvarje termin förfalla. Detta lån är och blir således ett utländskt temporärt lån. Man har tvistat om huruvida detsamma kostat riksgäldskontoret öfver 8 procents årlig ränta eller blott 7! procent. Låt oss gerna antaga att det sednare ligger närmare sanna förhållandet, det blir i alla fall vida dyrare än det tempo: rära inhemska lån som riksgäldskontoret erhöll år 1864 enligt kontrakt af den 10 December 1863 med Stockholms Easkilda bank, hr O. Ekman i Göteborg och hr OC. G:. Cervin i Stockholm å 3,000,000 riksdaler, hvilket icke kostar riksgäldskontoret fullt 534 procent -för år räknadt, således minst 134 procent billigare än det utländska temporära lån, som rtiksgäldskontoret erhöll ett år sednare. Man skall sannolikt försöka att förklara denna betydliga prisskilnad senom