deltogo. Om resultatet af dessa rådplägningar jakttog det ministeriella lägret en djup tystnad, hvilket ännu mera upphetsade fantasien hos politici af alla slag ända från diplomaten ned till tidningsskrifvaren. Man uttömde sig i gissningar om de förmenta beslut, som fattats i detta höga råd. An skulle det annexionistiska krigspartiet, än anhängarne af förbund med Österrike å tout prix ha segrat... Derefter kommo de subtila och fina och menäde, att det gick med denna hemlighet såsom med frimurareordens, hvilken i århundraden hållits så väl gömd, derför att den i sjelfva verket inskränkte sig till ett tvifvelaktigt problem. Det störa ministeroch krigsrådet hade, när allt kom omkring, åstadkommit — alldeles ingenting; På ett krig med Österrike vore dessutom ieke att tänka på allvar; om också krisen aldrig så mycket stegrades, om armerna ryckte ut i fält och om sammandrabbningen illstundade, skulle de båda suveränerna i Berlin och Wien dock påminna sig solidariteten i konservativa intressen, höga qvinliga inflytanden skulle göra sig gällande och den hotande Titanstriden skulle sluta. med någon glags lumpen förlikning. a Så fladdrede beräkningarne hit och dit. Härtill kom ytterligare tviflet, om icke hela larmet, hvilket till och med förorsakade mer än en panisk förskräckelse på börsen, uteslutande afsåge en diversion, som skulle afvända uppmärksamheten från den inrikes konflikten och bereda allmänheten en helsosam förströelse. Till och med nu är man icke fullt på det klara i afseende å:kabinvettets i Berlin afsigter, men många symptomer tala för att Preussen ämnar taga ett steg framåt mot sina annexionsplaners förverkligande, och att man måste göra sig beredd på en skärpning af debatten mellan de båda saminnehafvarne samt på en diplomatisk förveckling, som allt efter händelsernas gång i Europa skulle kunna antaga en allvarsam skepnad. ; Såsom visst kan emellertid anses, att Österrike, trots sinfortfarande söndring med Ungern och det isödern befintliga brännbara ämnet, icke skall gifva efter för Preussen, Man berättar att grefve Carolyi mot slutet af förra veckan begärt upplysning af grefve Bismarck. om resultatet af det.med så mycket krigsbuller på ,sceven uppsatta ministerrådet den 28 Februari, och 2 han fick ett otillfredsställande svar öppet skall ha förklarat, att Österrike skulle fortfarande stå fast vid konventionen i Gastein och icke fredligt afstå hälften af sin medbesittning. Det oaktadt förklarar grefve Bismarck i sitt nu offentliggjorda svarsaf.den 2 dennes på de 19 riddargodsegarnes i Holstein annexionsadress, att hertigdömenas förening -medmonarkien Preussen vore den fördelaktigaste lösningen för Slesvig-Holstein sjelf. Preussen skall göra nya anstränguvingar att vinna Österrike härför. Härmed har en officiel fingervisning gifvits, att ministerrådet den 28 Februari i alla händelser icke beslutit något återtåg i annexionskampen; om det också förblir ovisst, huru mycket. Preussen. ämnar våga för sina önskningars förverkligande. Ja ännu mera! Grefve Bismarck har förstått att genom skrifvelsen af deh 2 Mars ännu mera binda konungen vid hans, mi-! nisterpresidentens, planer. Det heteri början af skrifvelsen, att konungen fullkomligt delar upphofsmännens till denna riddareadress åsigter om den augustenburgska agitationen. För första gången förekommer på detta oförställda sätt Slesvig-Holsteins annexion och skilsmessobrefvet till augustenburgarne i en officiel preussisk handling. Den, som vill -orientera sig i förhållandena; får ej förbise dettartecken. Händelsen är af så mycket större betydelse, som österrikiska regeringen i samma ögonblick fullkomligt gillar den holsteinska, såsom man vet; augustenburgisktsammansatta landsregeringens reskript afden 23 Februari, hvilket i de skarpaste ordalag klandrar de nittons adress. Såsom förut blifvit anmärkt, tänker Österrike icke på att gifva efter, och Preussen skäll antingen nödgas stå vid sina ord eller underkasta sig ett Olmitz mellan kulisserna, värreän det Manteuffelska på femtiotalet. Emellertid se båda rivalerna sig om efter bundsförvandter. Österrike koketterar för mellanstaterna, hvilka äro på sin. vakt att icke åter liksom förra sommaren bli dragna vid näsan, och fordra att Österrikeskall taga första steget. Man är, komiskt nog, förbittrad häröfver i Wien; En idag hit ankommen österrikisk tidning rynkar näsan åt småstatskälkborgerligheten, ät denna ledsamma: sorts menniskobarn, Psom,;: då de sakna nog skarp blick att upptäcka den rätta midten, löjligt vackla af och an mellan yt: terligheterna, aldrig rätt kunna inse skilnaden meltian en mygga och en elefant, göra väsen af aflägsna faror och med. oförliknelig trångsinthet sky hvarje, äfven den rinfr uppoftring, för att afvärja dessa faror?. ellanstaterna hotas derefter med att stör: tas, om-de verkligen. vilja framhärda i sin neutralitet. En exempeltös löjlighet vore det att tro, att ett. krigs mellan Österrike och Preussen, hvilket skulle gå förödande fram öfver så månget yppigt sädesfält, icke skulle företaga en grundlig städning i den gamla skräpkammaren vid Eschenheimgatan i Frankfurt (förbundsdagen). — Så ljuda de österrikiska rösterna... Man finner deraf att kabinettet i Wien ännu icke står på redig fot med mellanstaterna. Preussen å sid sida ser sig om efter Frankrike och Italien. Men Frankrike är ännu alltjemnt samma neutrala, men samma beslutande frihet sig förbehållande, Sfinx; Italien är naturligtvis när som helst färdigt till en stöt mot Österrike, men det vill icke låta bruka sig blott och bart till fågelskrämma. Man har äfven i Florens lärtsig försigtighet och: fordrar säkerhet för att Preussen verkligen har allvar medett öfvergifva det österrikiska förbundet. Preussen fångar ingen mera med ord. Det står vid skiljovägen och skall slutligen nödgas fatta et: kraftfullt beslut eller afdanka. —,,— so — vv D sr SD AA MM AA Hm Mm Nå OO MD Me KRA AA rr DR et ÅS RR AR AN rg D RES RA