utkommit och röjer åter en genomförd grundli; omarbetning. — Offenbachs ?Barbe bleue?. Offenbach sednaste treakts-bouffonnerie: ?Blåskägget, son mottagits med mycket bifall på Varites-teaten i Paris, kan i sjelfva verket knappt kallas ej travestering af den bekanta historien om ridda ren Blåskägg. En konung Robeche har reda af svartsjuka låtit döda fem hustrur och står jus i begrepp att gifta sig med den sjette, samt tänke till och med redan på den sjunde. Hans intenden Popolani, en alkymist, har fått i uppdrag at förskaffa honom denna sjette gemål, hvarför ha1 låter lotten afgöra mellan landets rosenjungfrur Lotten faller på Boulotte, hvilken dock, trots de erhållna rosenpriset, i ett visst afseende tycke: redan ega vissa erfarenheter, ty hon gifver e1 ung herde, under hvilkens drägt en prins Saphi döljer sig, betydliga avancer. Men den furstlig: herden har blott ögon för Fleurette och är öfver lycklig, då hans vän grefve Oscar upptöcker, at denna Fleurette är legitim dotter till konung Ro beche, med hvilken han således kan gifta sig utan fruktan för mesallians. Förmälningen skal försiggå vid hofvet, men Boulotte, som samtidig gifter sig med den blåskäggige herrskaren, kar ej fördraga att prinsen tager en annan. Hor förråder sig och uttalar derigenom sjelf sin döds dom. Popolani tillkallas, han hemtar gift bägaren, Boulotte måste tömma den och dör Men snart får man veta, att Popolani är en slug skälm, som af sin grymme herrskares förment döda gemåler samlat sig ett rätt artigt harem Hans giftdrycker äro endast döfvande medel, och förmedelst ett elektriskt instrument återväcker han Boulotte liksom hennes företräderskor till lif. Boulotte upphetsar nu de öfriga gemålerna att hämnas på Robeche. De uppträda plötsligt i slottet i det ögonblick, då konungen skall taga Fleurette till sin sjunde gemål trots prinsens protest och hans försök att med väpnad hand förhindra det, och oaktadt grefven kastar Fleurettes härkomst i vågskålen. Vid de döda gemålernas uppttädande — allmän fasa. Men man gör upp saken. Saphir får Fleurette, Boulotte konungen, de öfriga stanna qvar hos kemisten. Offenbachs musik har vunnit publikens tycke. Det är vanlig Offenbachs-musik med alla sina företräden och svagheter, alla sina behag och missbildningar. Att uppsättningen på scenen är ytterst praktfull förstås af sig sjel. ?International Society of fine arts?. Under denna benämning har i England ett på aktier grundadt företag satts i verket, hvilket genom föranstaltande af expositioner i alla betydligare städer i de tre konungarikena skall göra den engelska allmänheten bekant med fastlandets konstnärers arbeten. Sällskapet har valt lord Ranelagh till ordförande och förfogar öfver ett kapital af 100,000 pund sterling. Man har dock ej ensamt till syftemål att förskaffa engelsmännen tillfälle att genom egen åskådning lära känna den europeiska konstens framsteg, utan man afser äfven att ordna och underlätta de kommersiella förhållandena mellan konstnärer och konstvänner. Afven musiken ingår på företagets område, ty man ämnar på stora konserter låta uppföra utländska konstnärers tonskapelser. Alltsammans stöder sig på ömsesidighetsgrundsatsen, så till vida som konstnärer kunna genom att förskaffa sig aktier blifva medlemmar af sällskapet och sålunda försäkra sig om alla dermed förbundna förmåner. Man har redan i London köpt en byggnadstomt för att uppföra ett expositionshus. : — ?Lincolns början, lycka och slut? är titeln på en historisk tafla? af E. Renlöm med musik af Wendschuh, hvilken uppfördes första gängen den 20 Februari på Dresdens andra teater. Stycket är ett nytt bevis på den alltmera rådande vurmen att på tiljan i en romantisk drägt framställa personer, som helt nyss afträdt från nutidens skådeplats och knappt hunnit öfvergå till historiens område. — Äfven i Brinn har man uppfört en dram, hvars hjelte är Lincoln. Icke ens bearbetningen skall här försona åskådaren med det dåliga valet af ämne. — Adelaide Ristori, den bekanta italienska ragiska skådespelerskan, som en tid förtjusat romarne i Goldoniska stycken, begifver sig vid påsktiden på en konstresa till Amerika, hvilcen skall bli hennes sista. : — Fru Birch-Pfeiffers lustspel ?Revanche?, var blifvit gifvet för första gången på Taliaeatern i Hamburg. Det är ett intrigstycke från le franska Ludvigarnes tid med flytande dialog och spännande situationer; men lär icke ega nårot värde ur litterär och konstnärlig synpunkt.