STOCEHOLM den 14 Mars. Bret från Norge. (Från Aftonbladets Korrespondent.) Kristiania den 5 Febr. 1866. Jag har just nyss kommit hem från den högtidlighet, hvarmed storthinget kl. 12 i jag flyttade in i sitt nya hus mellan Carl Johans Gade, Akersgaden och den s. k. ?Husejertomt?. Ståten var icke stor; presidenten, kyrkoherden Harbitz, riktade några vackra och hjertliga ord till de närvarande, hvarpå man öfvergick till behandling af de förslag, som stodo på dagordningen, hvilka alla enhälligt biföllos, och dermed var ceremonien förbi. Den. egentliga vältaligheten kan jag väl tänka, att vederbörande oratorer spart till det middagsgille, som storthinget i dag gifver för sig sjelf, regeringen, högsta domstolen och vissa andra högre myndigheter. I förgår — lördagen — hölls ett slutmöte i den äldsta storthingslokalen, hvilken nu ej på länge begagnats, alldenstund stortkinget haft universitetets rymliga festsal att tillgå, men till hvilken knyter sig en så stor mängd betydliga minnen både ur mången åldrig storthingsmans lif och ur vår unga konstitutionella historia, att det är lätt förklarligt, att tanken på att utbyta den trånga enkla salen mot ett ståtligt palats, då den första gången dykte upp, ej rätt slog an på åtskilliga af de äl re storthingsledamöterna, som här plockat sina första parlamentariska lagrar och som sedan en följd af år efter bästa förmåga arbetat och kämpat inom dess simpla väggar. Den var föröfrigt, pre sagdt, riktigt afskyvärd, den kal der storthinget höll ut i omkring 40 år; mångens helsa led otvifvelaktigt af den ständiga vistelsen i det af menniskor öfverfyllda, dragiga rummet med dess dåliga luftvexling; — att der intet fanns, som ens i minsta mån kunde hänföras under benämningen ögonfägnad? eller under någon annan estetisk kategori, säger sig sjelft. Det stora hus, på hvars gård den gamla storthingslokalen låg — mellan Dronningens, Prindsen3 och Toldbodgaden — utmärker sig ner genom sin ålder, än genom några andra prisvärda egenskaper; åtminstone fanns det redan anno 1718, då det inköptes efter magnaten Caspar Hermann von Hausmanmn till lokal för latinskolan, som fortfor att residera der intill 1823, då skolan, förmodligen trött vid att flytta -hvart tredje år, för att gifva rum åt storthinget, tillbytte sig en annan lokal. öh JE inrättades nu till att förse storthinget, departementskanslierna o. 8. v. med, jag vill ej säga nödiga, lokaler, utan med sådana rum som det var möjligt att åstadkomma. Från den 7 Oktober 1814, då nationens representanter första gången samlades i Kristiania, höllos i detta hus 18 lagtima och urtima storthing, tills omsider storthingsmännens växande antal gjorde en förändring nödvändig; medan tillika landets stigande välmåga tillät representationen att en smula tänka på sin egen beqvämlighet; — särdeles efter att man sett sig i stånd att uppföra ett efter omständigheterna tillräckligt stort, vackert hus för konungens räkning. Förberedelserna medtogo många år; slutligen beslöt sig 1859—60 årens storthing för den af svenske srkitekten Langlet framlagda plan, penningar beviljades och, efter de förberedande planeringsarbetenas fullbordan, lades hösten 1861 byggnadens grundsten. Redan från första stund, då hr Langlets ritningar framlades, har den nya storthingsbyggnaden varit ett motsägelsens tecken? för våra smakdomare, i det man i det läger, som ursprungligen understödde hr Langlet varit lika exklusiv i sin beundran, som motståndarne i sitt missnöje. Vågadejag tilllåta mig en meningsyttring i denna qvistiga sak, skulle jag säga, att valet utan tvifvel var det lyckligaste som lät sig göras mellan de föreliggande planerna, och att man har skäl att vara himmelen tacksam, som skonade oss för det vidunder till götisk borg med torn och tinnar, som en tysk arkitekt och en dito murmästare — jen en gång allsmäktiga firman Schirmer Hanno — föreslogo, eller för den, åtminstone till sitt yttre alldeles märkvärdigt karakterslösa, kista hvarmed den bekante danske arkitekten Chr. Hansen svek de förhoppningar, vederbörande fäst vid hans europeiska rykte. Ursprungligen förelågo ännu ett par planer, bland hvilka den ena — om jag ej missminner mig, uppgjord affen engelsk arkitekt — endast var behäftad med det lilla felet, att dess utförande skulle kostat lika många millioner, som vi hade hundratusenden att förfoga öfver. Storthinggsbygnaden, sådan den nu står der, kan man ej utan obillighet neka det lofordet, att massorna i stort taget synas väl fördelade; hufvudpartierna stå i lämpligt förhållande till hvarandra, enformigheten brytes genom passande åtskilnad mellan de större delarne, medan dessa på samma gång tillräckligt sammanhållas kring hufvudpartiet, den stora halfrundeln ut emot Husejertomten, der byggnadens egentliga centrum, stortbingssalen, är belägen. Flyglarne, som å båda sidor springa ut från denna halfrundel, bindas åter samman genom en Ioklig anordning af de terrasser, som utsträcka sig framför facaden och bilda hete da ppesRron Bakre facaden som bildas af riksarkivets byggnad, är så väl anbragt, som sig göra lät under omständigheter, då man hade till uppgift att inrätta ett ej synnerligen omfångsrikt bihang, som väl skulle stå i sammanhang med den stora byggnaden; men på samma gång presentera sig såsom egande sin särskilda bestämmelse. Arkitekten synes ock ha gjort hvad ihans makt stod för att rädda denna lilla bakre torr RAR ANNE EN