UTRIKES FRANKRIKE. Underhandlingar ha åter blifvit inledda mellan Frankrike och England rörande för draget om brottslingars utlemnande. Frankrike har samtyckt att låta verkan af dess uppsägelse anstå, för att bereda de båda kabinetterna tid att öfverenskomma om ett nytt fördrag. Monitören tillkännager, att konferensen för reglering af frågan om Donaufurstendömena bestämdt kommer att samlas i Paris, samt att de flesta sändebuden redan erhållit erforderliga fullmakter att deltaga i öfverläggningarne. Man tror i Paris, att äfven frågan om Schleswig-Hlstein skall komma att behandlas å denna konferens. Såsom stöd för denna förmodan anför man: att England, Frankrike osh Ryssland, sedan Londonkonferensen misslyckats, reserverat sig i afseende å frågans beskaffenhet af europeisk; att hvar och en särskildt af nämnda makter omedelbart efter fördraget i Gastein efter föregångna ömsesidiga underhandlingar förnyade sina reservationer hos kabinetten i Berlin och Wien; samt att de båda vestmakterna och Ryssland nu i nära 14 dagars tid rådplägat om detta ämne och äro på väg att ingå en öfverenskommelse. Dessutom tror man sig veta, ej allenast att österrikieka regeringen redan för någon tid sedan skall ha förklarat, att hon icke hade något emot, stt frågan om Elbehertigdömena ånyo framdroges inför Europas domstol, utan till och med att Preussen, som inser att dess ställniog till Österrike är sådan, att Preussen antingen måste gifva med sig eller börja krig, låtit förstå att det med förbehåll af visea garantier icke skulle vara ohågadt att taga Europa till skiljedomare. Koleran är åter i starkt tilltagande i Bretagne. ENGLAND. Gladstone har förklerat i underhuset, att den reformbill, regeringen kommer att inlemna, endast gäller England och Wales. Markisen af Hartington har framlagt krigsbudgeten för åren 1866—67. Den uppgår: till 14,095.000 pund sterling, hvilket är A53,447 pund st. mindre än sistlidet års budget. Parlamentsmedlemmen Cranfurd har uppvaktat lord Russell för att meddela borom de beslut, som nyligen blifvit fattade på ett möte i Ayr, och i hvilka påyrkas en radikel reform. Man fordrar nemligen röst