öfver sju år, först hos en minuthandlare, som var hans slägting, och sedan hos en spanmålshandlare, Ifrån Ystad kom han till Malmö, också som handelsbetjent, och efter två år till Björneborg i Finland, såsom bokhållare på hr Oldenburgs tändsticksfabrik. För ungefär tre och ett halft år sedan blef han från denna sin fd ledig och begaf sig då hit till Stockholm, varest han vistades elfva månader, uppehållande sig med bokföring åt ett par handlande på söder. Hösten 1863 erhöll han medelst en tidningsannons och på sina fördelaktiga Vetyg anställning som bruksbokhållare på Eds bruk i Kalmar län, hos brukspatron Baltzar de Mare, och var der till sistlidne Oktober månads slut, då han skildes från tjensten till fd deraf att hans och husbondens lynnen, säsom Gjertz sjelf uttryckte sig, ej passade för hvarandra, men erhöll dock, såsom gratifikation, ett års lön eller 500 rdr. Sedandess vistades han dels i Westervik, dels i Gamleby Köping, och uppgjorde under tiden planen till det storartade och listigt utförda bedrägeri, för hvilket han nu är tilltalad. Han utsåg till offren derför grosshandlarne här i Stockholm Theodor Feron och Carl E. Roth, hvika båda ha affärer med brukspatron de Mare, samt tillskref dem fördenskull i hr de Mares namn och med efterapande af dennes handstil och namnteckning, den sednare för mer säkerhels skull kopierad emot en fönsterruta efter ett facsimile som han innehade, hvardera ett bref med order att till löjtnant Å. von Bergen utbetala: hr Feron 750 rdr för levererad jernmalm, och hr Roth 3500 rdr för en inköpt jerngrufva, hvärjemte i brefvet till hr Feron var innesluten en af brukspatron de Marå accepterad räkning, BR malmen, och i det till hr Roth en afskrift af köpskontraktet angående ge Båda brefven aflemnade Gjertz eller lät aflemna å Gamleby postkontor, på hvilket Eds bruk har sin portgång, och till yttermera visso telagrafeferade han i hr De Mares namn till de begge grosshandlarne om samma affärer, och hvilka telegram, han i bref åfsände till vederbörande telegrafbyrå med begäran om desammas expedierande; allt till tiden så ordnadt att bref och telegrammer hitkommo nästan på samma gång som Gjertz sjelf. Han anlände nemligen till staden den 4 Febr. och tog in på hotell Ryberg, under nämnda falska titel och namn, eller löjtnant Å. von Bergen, dem han nu vid polisförhöret uppgaf vara helt och hållet fingerade. Icke vågande besöka grosshandlarne på deras kontor, skref han till dem denna gång med namnet von Bergen, samt föregifvande sig vara af opasslighet hindrad att lemna sina rum, bad dem komma Kem till sig i hans logi på Rydberg den 6 på förmiddagen, för att verkställa liqviderna ; och he det han vid öfverstyrandet af dessa biljetter estomera skulle kunna imponera på de båda affärsmännerna, reqvirerade han för detta ändamål skriftligen hos hr Abjörnsson en af hans stadsbudskarlar med tillsägelse att denne skulle vara klädd uti betjentlivr eller åtminstone i galonerad mössa. Hr Abjörnsson skyndade attefterkomma hr löjtnantens önskan, och skickade honom en af sina ståtligaste karlar, den han, i brist på livrå, utstyrde uti svarta kläder samt mössa med silfvergalon, hvilken hufvudbonad hr Åbjörnsson sjelf gick att köpa. Såutrustad, affärdades stadsbudet till hrr: Feron och Roth, som båda likaledes hastade att på utsatt tid inställa sig hos den förmenta löjtnanten; och han uppbar af dem, hvilka begge voro kallade till honom på samma förmiddag, men, fiffigt nog, på olika timmar, de båda penningsummorna, utgörande tillsammans 4250 rdr samt gaf dem sina qvitton. Grosshandlarne Feron och Roth, närvarande vid polisförhöret, tillfrågådes om de icke vid bedrägeriets utförande anade oråd; men båda förklarade, att de så mycket mindre kunde hysa några misstankar, som alla Rp eren tycktes dem ulikomligh klara; och hr th tillade särskildt, att han, kännande brukspatron de Mares noggrannhet och varande sjelf ika beskaffad, tvenne gånger jemförde det af Gjertz vid tillfället förevisade originalet till det numera veterligen fingerade köpekontraktet om ufvan, med den afskrift deraf, hvilken hr Roth fått sig i bref tillsänd, samt fann allt vara riktigt, Gjertz, som erkände bedrägeriet, tillspordes om han haft någon medbrottsling, eftersom det i de falska brefven och handlingarne förekommer tvenne helt olika handstilar, förnekade sådant, och för att styrka detta, hade han i häktet fått förut på morgonen å ett qvartblad aflemna prof på de särskilda stilarne, hvilken rede nu af åklagaren, poliskommissarien Jederborg, företeddes och hvilken var mästerligt utförd. Såsom motiv för sitt här ofvannämnda bedrägeri uppgaf Gjertz, att pengarne dem han fick af sin förra principal, begynte taga slut, och att han icke jane sig se någon annan utväg för sin framtida existens, än att på detta sätt lura åt sig en större summa. Bedrägeriet upptäcktes inom ett par dagar efter sedan detsamma blifvit slutligen utfördt, i det hrr Feron och Roth, för att underrätta brukspatron de Mar att de fullgjort hans föreskrifter, kommunicerade pr telegraf med honom. en dessförinnan var den föregifne löjtnanten redan spårlöst försvunnen från hufvudstaden. Gjertz hade nemligen dagen efter eller den 7:de rest på jernvägen till Göteborg. Der, hvarest han uppehöll sig åtta dagar samt, för att göra sig ogenkänlig, afrakade sig sina mustascher och sitt pipskägg och köpte sig sjömanskläder, dem han påtog, bodde han först på hotell Britannia, men flyttade andra dagen ut till Majorna. Ifrån Göteborg reste han också per jernväg öfver Jönköping till Lund och så vidare till Ystad och Kristianstad samt slutligen åter till fönköping, Der vistades han i fjorton dagar eller tilldess han i tisdags blef gripen, samt bodde och åt under tiden hos en stationskarl, hvilken hade sin boning uti förstaden. Gjertz påstod sig ha i dessa städer endast gått ut om aftnarne och icke sökt något a med undantag af dagen när han var i Lund, då han spelade biljard, samt ett par aftnar i Jönköping, då han bivistade spektaklet och ena gången var på teaterkällaren ; men af en notis ifrån nyssnämnda stad, som i går stod införd i denna tidning, ses att han på sagda källare till och med trugat sig på folk och derigenom samt genom att bjuda på champagne just. gifvit anledning till sitt upptäckande. Häktandet hade tillgått så, att flere in efter besöket på källaren och då Gjertz var på väg att, jemte sin värd, göra en lusttur till Husqvarna, hade han på gatan blifvit anhållen af kyparen på teaterkällaren och af honom tillsagd att medfölja till stadens fiskal, hvilken tog honom i förhör och, sedan han bekänt, insatte honom i häkte. Under dessa sina sednaste irrfärder, då han uppträdde som sjöman, hade han kallat sig John Artvidsson; och i Ystad, der han, såsom förut är sagdt, vistats flera år, tog han logis i ett af honom förut kändt sjömansqvarter. Till utlandet hade han ej vågat sig, emedan han fruktade att bli tagen vid embarkeringen. Gjertz, som är en spenslig karl, med mörkt, yfvigt hår, och, med undantag af den skägganläggning han nu har, lik den afbildning man sett i denna tidning vid den deri införda öfverståthål-areenibetets efterlysningskungörelse, men med ingalunda det grandseigneuraktiga i sätt och utseende, hvarmed han tyckes ha uppträdt på hotell Rydberg, stod under polisförhöret kail och lugn, undantagindes vid omnämnandet af sina töräldrar, då han rördes till tårar; men sansade sig åter och till och med log när det i berättelsen förekom om hans möte på hotell Rydberg med hrr Feron och Roth. Af de sig tillnarrade penningarne, dem Gjertz sade sig ständigt burit på sig, utan att för någon visa summans betydenhet, hade han i behåll 3374 rdr. Återstoden påstod han sig, enligt en