det inginge i denna frågas bedömande äfven an dra faktorer, såsom fosterlandskänslan och milj tära insigter i allmänhet. Talaren ville derfö till besvarande upptaga några af de gjorda in kasten, och anmärkte bland annat, att i fråg om vederbörandes hörande, som man påstät vara försummadt, hade dock sådant verklige skett i afseende på materielen, men hade ansett icke erforderligt i afseende på personalen, d inga nya anslag begärdes. Med hänsyn till för hållandet mellan fästningar och det flytande för svaret, trodde talaren, i likhet med hvad hr Klee: i slutet af sitt yttrande äfven antydt, att hvar ken det ena eller det andra kan undvaras, oc! sådant påstods väl icke heller egentligen frå någondera sidan. — Att hr Brakel önskade till foga talaren moraliskt nederlag förundrade ho nom alldeles icke. De hade alltid varit af s olika tankar om hvad som i afseende på sjöför svaret vore godt och nyttigt för fäderneslandet att talaren icke skulle tveka att söka tillfoga h Brakel ett moraliskt nederlag om han skull blifva chef för sjöförsvarsdepartementet. Mer med afseende å betydelsen af ett sådant nederlag genom ett ridderskapet och adeins votum ville tal. fästa hr Brakels uppmärksamhet på, att de visserligen för talaren personligen kunde vara led samt om hans plan ej af detta stånd gillades: men tal. såge ej huru derigenom skulle kunn: tillfogas chefen för sjöförsvarsdepartementet nå. got sådant nederlag, som rubbade honom i hans embetsställning, sedan redan två stånd positivt bifallit förslaget, och äfven det tredje fattat et! beslut, som; i jemförelse med det af fir Brakel förefragna, väl äfven måste betraktas såsom ett ali. Hr Brakel sade sig ej kunna hindra grefve v. Platen att genomföra sin plan, men påyrkade dock att adelm skulle vidblifva sitt vid förra riksdagen fattade beslut. Ville grefve v. Platen sedan genomföra sin plan, i strid mot beslutet inom detta stånd, der de mesta militäriska insigterna funnes, så gratulerade talaren honom till hans karaktersfasthet. Talaren önskade blott att adeln, som han betecknade såsom det mest upplysta ståndet, måtte döma mellan grefve v. Platen och honom. Sedan finge Sverges sjöminister göra hvad han behagade. Ar J. Lilliehöök fann det nesligt (med stark betoning) om detta stånd, der insigter i ämnet funnes, icke skulle uttala ett omdöme för: eller emot. Den som vill att vi-skola möta fienden vid gränsen och ej först i hjertat af landet, kunde ej godkänna föreliggande plan. Den stode i sammanhang med en försvarsplan, som vore neslig. (Återigen mycket stark betoning. Talaren sökte en stund efter benämningen på denna nesliga försvarsplan, då åtskilliga af husets ledamöter sufflerade honom och erinrade honom att den benämndes ?centrulförsvaret?.) För sin lel ville han ej veta någonting af en organisaion, som vule bibringa officerare sjömanskap senom tre somrars båtsegling i skärgården, och ;j uppoffra medel för en flotta, som skulle gå på sanaler och insjöar! Frih. Hugo Hamilton hade ej ämnat deltaga denna diskussion, men han hade nu begärt orlet för att tillrättavisa den talare, hvilken såsom resligt betecknat detta centralförsvar, hvars uppwofsman var en stor hjelte och stor konung. Att tt bepansradt artilleri kunde blifva af stort gagn vå våra inre vattendrag fann talaren otvifvelfrigt och biträdde i allo grefve v. Platens förlag. Hr Adlersparre bad att få yttra endast nåra få ord med anledning af hr Lilliehööks anörande. Han fann uti detsamma endast en nda punkt förtjent af uppmärksamhet, nemlien att grefve von Platen uti sitt förslag skulle alva sagt, att uppfostran för skärgårds-artilleiets officerare skulle ske medelst 3 somrars båtegling uti skärgården, samt i båtar med ruff a. m. Han nödgades förklara, att denna hr Liliehööks uppgift är icke sann. Grefve von Platen Jar hvarken i silt förslag eller i någon skrift ämnt ett enda ord om officersuppfostran. Sedan det derefter först voterats mellan grefve osses och hr Skogmans förslag och det sistämnda med 103 röster mot 65 antagits till ontraproposition, blef detta i den slutliga voteingen ståndets beslut genom 95 röster mot 67. Borgarestindet Till vår i går lemnade redogörelse för behandingen af 7:de hufvudtiteln böra vi tillägga, att mot den beslutade återremissen af 9:de och 14:de unkterna talade hr Lindstedt.