1 ;e e är ste IULLenS UINCCIGIt, 010050 CH -IIASBUGRS period det otillfredsställande, nära nog olidliga ovisshetstillstånd hvariflottans officerare nu pinas. Grefve A. Posse var öfvertygad, att vår frihet och sjelfständighet i väsentlig mån bero derpå, att vårt sjöförsvar blir väl ordnadt; men huru det bör ordnas kunde talaren icke bedöma. Han för ordade derföre enahanda beslut som presteståndet fattat. Frih. Klinekowström, hvars förslag till proposition hade i ordställningen något afvikit från presteståndets beslut, bad nu att få förena sig med grefve Posse. Hr Mannerskantz fästade uppmärksamheten derpå, att det moraliska nederlag, som reorganisationsplanens motståndare ville tillfoga grefve v. Platen, vore liktydigt med uttryckandet af en brist på förtroende till grefvens förmåga att ordna vårt sjöförsvar. Talaren hoppades att adeln icke skulle följa uppmaningarne härtill. Ingen föregående chef för sjöförsvarsdepartementet hade åtnjutit landets förtroende i så hög grad som grefve v. Platen. Han hade derföre också lyckats erhålla större anslag både till personal och materiel än förr blifvit beviljade. Detta var en följd deraf, att folket hyste fullt förtroende, att de förhandenvarande tillgångarne blefve af honom, utan a konsiderationer, använda på bästa möjliga sätt. Alla förmå ej bedöma denna frågas detaljer, hvarföre densamma uppfattas ur en mer allmän synpunkt. Talaren ville äfven så göra, och då han fann det klart, alt då de anslag som kunde bestås, förslogo till tillräcklig öfning blott åt ett inskränktare antal officerare, och då det ej vore möjligt att erbålla -mera penningar, ansåg han för sin del det vara riktigt att inskränka befälets antal så, att det står i förhållande till tillgångarne på penningar och fartyg. Talaren var äfven förvissad, att medvetandet om tillvaron af ett skärgårdsartilleri, fördt af ett befäl, som är vuxet sin ganska stora uppgift, skulle förläna landet och isynnerhet kusternas invånare ganska mycken trygghet. I första rummet vore dock af I vigt, att visa förtroende för en konungens rådE gilvare, som obestridligen var i besittning af folkets förtroende, och talaren motsatte sig derföre alla tvetydiga ändringar i statsutskottets förslag. Hr Lagerberg, 8. Ad. C:sen. Egenthga orsaken, hvarför jag återigen begärde ordet, var det af frih. Klinckowström fällda yttrande, att om de medel, som äro föreslagna att användas till skärgårdsartilleriet, i stället öfverlemnades til armån, så skulle denna veta att deraf göra jett helt annat bruk. Då friherren, sjelf fortifikationsofficer, icke satt sig emot statsutskottets tillstyrkan af stora summors användande på förstärkning af Waxholms murar, så har friherren också gillat, att dessa summor dertill användas; men att förstärka WaxI holms murar, är, enligt min förmening, en vanskIlig sak. Då man hittilldags hört denna fästning I nämnas, så har det varit under fruktan att dessa murar icke skulle tåla vid skjutning med egna I kanoner. Jag frågar nu, huru vill man förstärka dessa murar? Vill man bepaäsra dem helt och hållet? Detta blir dyrt, och troligen orka de ej bära denna tyngd. Eller vill man be; pansra en del af dem? Skall denna del ligga vid foten, så begrafvas de der anlagda kanonerIna, när de öfra stenmassorna ramla; ty de joklädda delarne kunna icke bestå emot nutidens artilleri. Bepansrar man endast den öfra delen, blir det ännu värre; ty då rasar den, när de lägre liggande delarne sönderskjutas. Vill man måhända förstärka Waxholms murar med sten? Tro mig, sten är dålig materiel att sätta emot 15-tumskulor. Då således, efter mitt förmenande, Waxholms nuvarande murar icke kunna på förmånligt sätt förstärkas, och de måste uti sitt fall begrafva allt, som lägges direrte under dem, så vill jag tro, att armen skall finna sig belåten att ega ett vapen, som, efter att vid Waxholms pass bakom stängsellinier m. m. dylikt haiva tillsammans med denna fästning bjudit ficuden spetsen, kan sjelft oskadadt vid dessa murars fall draga sig tillbaka och fortsätta striden vid andra pass. Hr af Kleen. Under loppet af denna diskussion hafva några yttranden blifvit föllda, som föranledt mig att begära ordet för att söka undanrödja det missförstånd om försvaret af våra inlopp, hvartill de kunna gifva anledning och möjligen återupptagas en annan gång, när dessa vigtiga frågor förekomma. Man kan icke begära, att en sjöofficer, på samma gång som han måste egna hela sin uppmärksamhet åt de många och vigtiga förändringar som hans eget vapen på en sednare tid unergått, tillika skall hinna att följa med hvad som förehafves inom befästningskonstens områIde, för att höja försvaret till icke allenast den jemvigt, som i början af det nya sjövapnets uppträdande syntes vara så ohjelpligen förlorad, utan till den öfverlägsenhet, som i sjeltva verket krigskonstens sednaste framsteg lagt i dess händer. : Men jag hade väntat, att ue 2:ne föregående talarne af sjövapnet velat draga sig till minnes följande faktum inom engelska flottan, som icke kar vara dem obekant: när kapten Cole, tillhörande engelska marinen, för några år sedan hade konstruerat sitt första bepansrade REERA ingaf han ett förslag att, med undanrödjande af allt fast försvar, ensamt med dylika skepp försvara hela Englands kuster och vigtigaste inlopp. Saken väckte stort uppseende och blef föremål för diskussion äfven inom parlamentet, der många yttrade, att de pågående befästningarne vid Portsmouth och flera andra ställen borde inställas, såsom öfverflödiga till följd af kapten Coles förslag. Frågan hänsköts emellertid till Jden förevarekomite som finnes i England, bestI:nde af ett visst antal amicaler, generaler och kndra högre officerare af flottan, artillerioch g ni-vapen samt armen. Efter en sorgfällig undMjsökning af detta vigtiga ämne blef komitens ÅA trande hufvudsakligen följande: Att de förenade rikenas kuster och inlopp icke kunde skyddas deh försvaras ensamt af bepansrade fartyg, utan att dertill oundgängligen behöfdes det fasta försvaret af befästningar och att sålunda ifrågavarande sjöförsvar måste grundas på båda delarne. Vidare bevisades med be stämda siffror, att ett sådant försvar som det af kapten Cole föreslagna i längden skulle blifva, jemte sin otillräcklighet, tifven betydligt kostsammare än det. som tillika var baseradt på sjöbefästningar. Till samma resultat kom man äfven i Förenta Staterna, der samma fråga underkastades en likartad undersökning. Och härtill finnes en ganska naturlig orsaz, som icke synes kunna upphäfvas eller rubbas af hvilka kommande uppfinhingar som helst, den nemligen: att man kan jpå land bygga ett bepansradt batteri af hvilka dimensioner och hvilken styrka som helst, med snart sagdt inga .-andra inskränkningar dervid än de, som röra kostnaderna, och bestycka detsamma med kanoner af hvilken grofdek som helst, såvidt den tekniska möjligheten för deras förfärdigande förefinnes; under det ett flytande bepansradt bösteri, det må nu förekomma under hvilka former som helst, i alla dessa hänseenden är begränsadt och beroende af oundvikliga förhållanden, som hirflyta af det element, på hvilket det måste röra sö, såsom bärighet, utrymme, djupgående m. m.. och följaktligen måste både i fråga om anfall och försvar blifva det förstnämnda underlägsen. Detta till svar å hvad som här yttrats om Waxholms; fästning och lättheten att med monitorer grusi fästningar och jämna dem med jorden. Jag sätter i öfrigt nbnitorerna ganska högt såsom enligt min uppffttning ett ganska kraftigt sjöförsvarsmedel, mer. det får icke öfverskattas, och icke kan inloppet till Stockholm, efter nu härom är fråga, ensamt af dem försvaras mot en öfverlägsen fiende! Det är det fasta försvaret vid Waxholm, som tryggar vår hufvudstad mot ett besök af en fiendtlig flotta. Men liksom striden till lands inledes af framskickade lätta trupper och tiraljörer, hvilka dock alltid måste stödja sig på en hufvudkår; så kan motståndet i akHola skärgård mot en inträn