Rätltegångsoch FPolissaker. Anbud till eldsvåda. Omkring kl. 2 i natt bemärktes af flera inom börshuset boende personer en stark röklukt, och strax derpå blef genom ett fönster åt gården eld synlig uti ett rum på nedra botten.: Vid efterseendet derstädes befans en å golfvet stående kista, innehållande papper, samt en låda och några vedträd antända, hvarjemte ett större hål var brändt i olfvet. Elden släcktes inom kort och utan att randsignaler behöfde gifvas. Angående orsaken till elden uppgaf vaktmästaren Johansson, som har uppsigt öfver börsrummen, att hans son Axel kl. 7 i går afton, då han lyst de skarpskyttar, hvilka hemtat sina i nämnde rum förvarade gevär, ställt ifrån sig lyktan på golfvet, just der elden utbröt, samt sedermera glömt borttaga densamma eller släcka ljuset. Öckså fanns bland bränderna och kolen lemningar efter en blecklykta. — Bedragare. Nyligen infann sig i Wenersborg f d. hemmansegaren Jonas Olsson i Källstorp af Rennelanda socken på Dal för att låna penningar i Wenersborgs enskilda bank. I denna afsigt hade han anmodat målaren Lund att åt sig författa behöflig revers samt formulär till borgensmeningen, hvilken revers hän derefter undertecknade med falska namnet Jonas Pärsson. För att få borgensmeningen undertecknad med tvenne namn hade han vändt sig till en kringvandrande gesäll, hvilken jemväl utfärdade vederhäftighetsintyg i t. f. lingsmannen Olof Sundells namn. Sålunda utrustad uppträdde bedramer på handlanden Bruns kontor för att få ånehandlingarne kompletterade till begagnande i enskilda banken; men man upptäckte der utan svårighet falsariet, hvarom äfven Olsson tillsades. Denne vidhöll likväl att reversen var rikip tills han hotades med polisens efterskickande, då han fann för godt att gripa till flykten, lemnande sin 13-årige son i sticket. Saken anmäldes genast hos stadsfiskalen Hammarström, som skyndsamt satte sina spanare i verksamhet med den påföljd, att Olsson greps inom en timma. Olsson har under sednare åren fört ett oordentligt lif och spolierat sin egendom samt sålde sin sista till Wenersborg medhafda häst på dervarande torg för 10 rdr, hvarjemte han erkände, att all hans egendom var så öfverintecknad, att han numera icke egde ett öre.