STOCKHOLM den 27 Febr. Ju närmare man granskar statsutskottets betänkande rörande anslagen till landtförsvaret, dess mer måste man förundra sig öfver den löslighet, med hvilken dessa vigtiga ärenden blifvit af utskottet behandlade. : Så mycket angelägnare är det derföre, att ständerna förfara varsamt vid beviljande af de enorma summor utskottet trott sig kunna! tillstyrka. Vi fästade redan i går, exempelvis, uppmärksamheten på, hurusom utskottet tillstyrkt ett anslag af icke mindre än 320,250 I: rdr för anskaffning år 1867 af 7000 stycken infanterigevär, förutom 137,250 rdr för att! ersätta 3000 gevär, hvilka äro ifråga att till skarpskytteföreningarne utlemnas, och detta a:lt utan att utskottet med ett enda ord gjort ständerna reda för huru den för nuvarande statsregleringsperiod för gevärsanskaffning beviljade summan af 675,000 rdr plus 75,000 rår till ersättning för 2000 till skarpskytteföreningarne utlemnade gevär, blifvit använd. Man tror sig emellertid veta, att till följd af de oupphörligen fortgående experimenterna med nya model ler, gevärstillverkningen hittills under denna statsregleringsperiod blifvit blott lamt bedrifven, så att efter all anledning en så stor del af det redan beviljade anslaget blir till nästa år reserveradt, som motsvarar den gevärsqvantitet, som kan under samma år af våra faktorier levereras. Om så är förhållandet, förefinnes ju icke ringaste anledning att för berörde ändamål belasta 1867 års budget med närmare en half million rdr. Utskottet har heller icke lemnat ständerna ett ord till förklariog af det förhållande, som dock icke borde ha alldeles undfallit dess uppmärksamhet, att nemligen, medan vid förra riksdagen anskaffningskostnaden för infanterigevär beräknades till 37 rdr 50 öre stycket, grunda sig de nu framställda anslagsfordringarne på en beräknad kostnad af 45 rdr 75 öre. etta är, om vi icke misstaga oss, priset på det Hagströmska kammarladdningsgeväret, hvilket likväl vederbörande sjelfva redan lära insett nödvändigheten att frångå, då tändnålsgevären ega-framför detsamma ett så stort och afgjordt företräde. Men hvad sådana skulle kosta, derom förefinnes icke ringaste antydan. Ständerna sväfva alltså i fullkomlig okunnighet, antingen den summa, som man vill att de skola bevilja, förslår till det afsedda antalet gevär, eller om verkligen en så stor summa som den begärda är för ändamålet behöflig. Oss synes hela denna fråga befinna sig i så outredt skick, och för öfrigt så tillräckliga medel af de äldre anslagen böra för nästa års fabrikation blifva reserverade, att med nytt anslags beviljande för detta ändamål utan olägenhet kan till nästa riksdag anstå. Hvad särskildt beträffar anslaget till ersättning för 3000 gevär, som skola till skarpskytteföreningarne utlemnas, så yttrade vi oss redan i går om den något besynnerliga princip, som ligger till grund för denna anslagsbegäran. Hvad åter sjelfva saken beträffar, så finner man, att äfven här de åsyftade gevären beräknats till en kostnad af A5 rdr 75 öre. De 2000 gevär, fom skarpskytteföreningarne redan till låns bekommit, beräknades endast till en kostvad af 37 rdr 50 öre. De gevär som, efter denna beräkningsgrund, utlemnades, voro mynningsladdningsgevär. af 1860 års modell, hvilka såsom målskjutningsgevär, till hvilka de naturligtvis voro ämnade, äro särdeles utmärkta. Då regeringen nu begärt ersättning å 45 rdr 75 öre för de gevär, som ämnas skarpskytteföreningarne, vill det synas, som hade man för afsigt att åt dem utdela kammarladdningsgevär af 1864 års modell. Dessa äro dock till målskjutning ganska otjenliga, då någon välskjutning med dem knappast kan åstadkommas, och det vill nästan. synas såsom hade regeringen velat begagna sig af ständernas välvilja för skarpskytterörelsen för att befria förråderna från ett parti gevär af en modell, som man funnit mindre ändamålsenlig. Vi se med nöje allt det understöd, som egnas skarpskytterörelsen, men vi tro att ständerna böra tillse att de summor, som de för detta ändamål vilja anslå, också komma att medföra verkligt gagn. Erhålla skarpskytteföreningarne denna gång, liksom den föregående, gevär A 37 rdr 50 öre, d. v. s. mynningsladdningsgevär af 1860 års modell, skola de af dem ha erklig nytta vid sina målskjutningsöfningar, och anslagets belopp kan Bå samma gång minskas med 24,750 rdr. Bifalles deremot regeringens förslag och blifva till följd deraf 3000 kammarladdningsgevär utdelade, så blifva 137.250 rdr använda utan synnerligt gaga för det närmast afsedda ändamälet, skjutfärdighetens utbredning i landet. A tt statsutskottet icke tillstyrkt bifall till det kongl. förslaget om ny kasernbyggnad för Svea artilleriregemente, deremot hafva vi näturligtvis icke något att invända, då vi, på sätt nyligen i detta blad påpekades, anse detta förslag högst olämpligt, enär, enligt detsamma, ofantliga kostnader skulle medtagas för att åstadkomma ett resultat, som aldrig kunde blifva annat än ett otillfredsställande lappverk, på samma gång man skulle med ett stort kasernetablisse ment och stora stallar belamra det inre af en stadsdel, som numera är bland de tätast hehvooda i hufvudstaden. Vi beklaga emel