blifvit rubbad derigenom, att man sökt inprägla hos en mängd folkklasser, att de endast behöfde iakttaga en afvaktande ställning tilldess statsmakterna, såsom omtänksamma förmyndare, vidtagit sådana åtgärder, att liksom genom ett trollslag icke allenast landets ekonomiska ställning i sin helhet utan hvarje individs, han må nu hafva i sin enskilda hushållning tillämpat inga eller de mest förvända principer, skuile blifva försatta i en lyckligare beläenhet. . Det är icke något hän, om vi filläta oss erinra om uttrycket hjelp dig sjelf?. Vi påminna icke derom derföre, att det är en hvars skyldighet att använda och bearbeta de pund han af försynen erhållit, utan derföre, att det icke anstår medleramar af en gammal friboren nation, att med vasallens frågande blickar se upp till högre stäende och tåligt afbida sin lycka af derifrån utgående föreskrifter, utan hvar och en bör underkasta sin egen sak en noggrann pröfning och tillse, huruvida ieke man skulle kunna uppnå den stora tillfredsställelsen att sjelf förbättra sin egen ställniog. Man kan väl icke allt hvad inan vill, men man kan dock mjcket uträtta genom att ailverligt vilja och för att kunna vilja fordras att sjelftillit finnes och sättes högre än förhoppningar på utomordentliga åtgärder af statsmakterna. Att arbetet är källan till välstånd, det är allmänt erkändt, men hvad som icke nog ofta kan utgöra föremål för uppmärksamheten är, att produkten af arbetet icke ensamt beror af flit och arbeteamhet, utan jemväl i hög grad af goda arbetsmetoder. Utan att nu ingå i någon specialitet tro vi, att man ej lagt nog vigt vid det sätt eller den metod, hvarpå arbetet utföres. Flera tecken gifva vid handen, att en förändring kommer att ega rum i den riktning, att arbetslönerna komma i någon mån att nedsättas; sådana tecken äro det nyligen i tidningarne omtalade sammarträdet i Helsingland, hvarvid man diskuterat frågan angående arbetslönerna för virkesafverkningen och kommit till det resultat, att denna näring icke kunde fortfarande drifvas utan lägre arbetslöner. Sådana tecken igenfinnag jemväl inom flera näringsgrenar och uti det förhållande, att de allmänna arbetena icke komma att fullföljas i så stor skala som under föregående är. Intet konstgiordt system kan hindra en nedsättning i arbetslönerna, om densamma utgår, icke från ligor af srbetsgifvare, utom från det naturliga enkla förhållandet, som litger usi tillgång och efterfragan af arbete; men för att göra en sådan förändring så litet känbar för arbetaren eom möjligt, finnes endast ett medel, och det är att genom förbättrade arbetsmetoder vinna en ökad produkt af arbetet, hvarigenom arbetaren kan sättas i tillfälle att för lika läng arbetstid erhålla samma arbetslön, som före nedsäöttningen. Vi vilja icke nu uttala något omdöme, huruvida i vissa fall och inom vissa vigtiga näringsgrenar man är i stort behof af förbättrade arbetsmetoder, men vi tro tillräckliga anledningar vara för handen att uppmana en hver i sin stad tillse, huruvid ej förbäftringar isrbetssättet och större noggrannhet i arbetstiden möjligen kunde utan allt för stora rubbningar införas. Kraftigt verkar det alltid, om arbetsgifvaren antingen deltager i arbetet eller åtminstone grundligt törstär detsamma och ej behöfver :blindt förlita sig på biträden. Ihärdigbet är närbeslägtad med sjelftilliten; man behöfver icke mycken erfarenhet för att hafva koramit i tillfälle att se! och beundra hvad ihärdigheten, äfven med Rikt egålvade naturer skulle kunna genom en snabb uppfattning och lätthet att arbeta utföra på en timma, livad mindre begåfvade : endast genom ibärdighet kunna åstadkomma på en dag ; men de förra kunna ej hålla sin lifliga inbillningskreft i tygeln under hela denna timma, under det ett del sednare, dag efter dag med oatlåtlig ihärdighet, stadigt rikta sin uppmärksamhet på det föresatta målets uppnående. Viupprepa, att genom sjelftillitens och ihärdighetens förenade samverkan samt g-nom förbättrade arbetsmetoder framstegen i ekonomiekt hänseende böra blifva i hög grad tillfredsställande: Hvad vi af vära lagstiftare kunna fordra och hoppasvär, att de uti möjligaste måtto söka undvika skatteförhöjningar af hvad namn och beskaffenbet de vara må. Att under en tid, då arbetslönerna antingen nyligen blifvit nedsatta eller sannolikt korma att neldsättas, ifrågasätta att genom tullsatser. fördyra de oumbärligaste lefnadsförnödenbeterna, vore obilligt och oklokt. Vi hysa således den förhoppning, att de af bevillningsutskottet föreslagna nya tullsatserna på sådäna landets produkter, af hvilka vi i allmänhet exportera, må komma att af sländerna förkastas, och för vår del skulle vi gerna se, om tullen jemväl bortföll på salt. och sill. Det vore ej att löpa något : stort äfventyr, om man Jlindrade priset få 118dessa för de mest anspråkslösa samhä klasser oumbärliga förnödenhetsartiklar. Vi bekänna oss nemligen icke till den lära, som en för detta kommerskoillegii president förkunnade på riddarhuset, att ?tullnedsättningar icke skulle inverka på försäljningspriser, hvilket är i strid mot all erfarenet. Men ej nog med att lagstiftarne under sin ågående vigtiga verksamhet nu tillse att efnadskostnaderna ej fördyras; detta, om det blir händelsen, må tacksamt erkännas såsom ett klokt förfaringssätt; men en annan angelägenhet af stor betydelse är jemväl beroende af de blifvande besluten. Det är kändt att vår statskredit blifvit missvärdad, eller ait de som haft det ansvarsfulla i og ringa bjelpmedel, förmår uträtta. . uppdraget att sköta densamma icke varit