att tillstyrka större delen af de Iiör vapen-k anskaffning begärda anslag, liksom godkändt vederbörandes sätt att gå till väga, nödgas vi ånyo upptaga denna fråga, så mycket hellre som utskottet, uti hvilket likväl befinner sig flera militärer, just genom sitt tillstyrkande bevisat att åtminstone dess granskning af hithörande angelägenheter innebär en väl ringa garanti för medlens ändamålsenliga användande. Frågan om tillsättande af en ständig vapenkomit, som ombesörjer vapenanskaffningen och handlägger öfriga dermed i gerg TR ärenden, är ej ny. Vid 1859—60 årens riksdag föreslogs en sådan af enskild motionär med anledning af den förbistring, som var rådande till följd af den redan då befintliga stora mängd af kanonoch gevärsmodeller. Denna motion afstyrktes, efter anförande af åtskilliga svepskäl af dåvarande statsutskott, hufvudsakligen på grund af de stora kostnader, som underhållet af en dylik komit skulle förorsaka, ehuru utskottet ej kunde förneka, att ästadkommandet och bibehållandet af systematisk enhet och gemensamhet i de särskilda delarne af beväpningen måste för landets försvarsväsen vara af synnerlig vigt? Utskottet, som emellertid ansåg, att det åsyftade ändamålet i någon mån kunde uppnås derigenom, att för hvarje gång fråga om ny krigsmateriels anskaffande uppstod, undersökning och pröfning ombesörjdes af sakkunnige män, lofvade att deröm göra framställning, näranledning dertill i särskilda fall förekom. Med anledning af detta utskottets utlåtande förföll gom om en vapenkomite då hos ständerna. Emellertid uppfyllde statsutskottet så tillvida sitt pyssnämda löfte, att på dess tillstyrkande af de båda extra anslag för vapenanskaffning, som vid denna riksdag af ständerna beviljades, nemligen till gevär och till 3 fältbatterier för refflade kanoner, vid det sednares utgående fästades det uttryckliga förbehåll, aut sakkunniga män dessförinnan skulle uppgöra konstruktion och förslag till nämnde batterier. Utur den på grund häraf från ständerna till K. M:t afgifoa skrifvelse anföra vi följande: Enär efter hvad rikets ständer inhemtat, skjutvapen af ifrågavarande beskaffenhet blifvit under de sistförflutna åren anskaffade för de flesta armer uti Europas öfriga stater och då erfarenheten af de sednaste krigshändelserna fullständigt bekräftat dessa vapens öfverlägsenhet, hafva. rikets ständer funnit nödvändigheten fordra att äfven Sverge utan uppskof tillegnar sig omförmälda nya uppfinning. Rikets ständer hafva likväl ej kunnat undgå att fästa uppmärksamhet säväl vid den uti statsrådsprotokollet anförda omständighet, att konstruktionen af den nya materielen ännu ieke blifvit slutligen uppgjord, som ock på angelägenheten deraf att erforderlig enhet. och öfverensstämmels2 i vapnens konstruktion må blifva iakttagen. Då emellertid rikets ständer ansett angeläget att införandet af denna nya krigsmateriel vid svenska armen icke fördröjes längre än omständigheterna oundgängligen fordra, hafva rikets ständer derför — under förutsättning att de förberedande åtgärderna kunna utan alltför mycken tidsutdrägt varda. afslutade — beviljat det äskade anslaget 72,000 rdr, att utgå under nästkommande trenne år, på sätt E. K. M:t i nåder förordnar, dock med förbehåll, att de nya vapnen ej anskaffas förr, än af E. K. M:t utsedde sakkunnige män, efter föregången undersökning, afgifvit underdånigt yttrande och förslag till den konstruktion af berörda vapen, som kan finnas för det svenska artilleriet mest lämplig och ändamålsenlig.? )). Af ofvanstående i denna skrifvelse intagna förbehåll? synes väl temligen tydligt! framgå, att ständerna ej ville att general-! fälttygmästaren skulle taga befattning med ifrågavarande krigsmateriels konstruktion i annat fall, än Om han blefve förordnad tilll en af de sakkunnige männen. Man borde således hafva kunnat förvänta, att sedan ständernas skrifvelse blifvit aflåten samt med anledning af den i densamma framhållna nödvändigheten, att äfven Sverge utan uppskof tillegnade sig den pya uppfinningen, : PPS och derjemte driftige män oförtöfvadt blifvit tillsatta för att med, all möjlig kraft och omtanka taga saken om hand, : så att inom den afsedda tiden (1863 års slut) de ifrågavarande vapnen hade kunnat: vara fullbordade. Desto större förvåning måste det då väcka att, tvenne år derefter, enligt det K. M:ts proposition vid 1862 års riksdag åtföljande statsrådsvrotokoll, af krigsministern förnimma, det så ej tillgått. Nämnde protokoll upplyser nemligen, att man åt generalfälttygmästaren uppdragit både verkställandet af nödiga försök och uppgörandet af förslag . till system för fältartilleri med refflade kanoner, samt att man hade för afsigt att, sedan generalfälttygmästaren blifvit färdig med sitt uppdrag, utse sakkunnige personer, att yttra sig öfver den af honom uppgjorda konstruktionens ändamålsenlighet. Närmaste resultatet af detta sätt att verkställa ständernas förbehåll blef också, enligt nämnde : rotokoll, att generalfälttygmästaren ännu l. 1862 ej hade något system för reffladt artilleri att föreslå, oaktadt det uti 1859 års statsrådsprotokoll, då man begärde anslaget, endast hette att den nya materielen Pännu icke vore slutligen uppgjord?. För att likväl trösta vederbörande bäröfver, meddelar generalfälttygmästaren, att fäderneslandets lugna och Iyekliga politiska förhållanden till främmande makter icke heller hittills gjort det till en nödvändighet att antaga ett sy-1. stem, som man under frågans pågående ut-l. veckling med temlig visshet kunnat förutse l. skola inom kort tid icke mera motsyvaral. tidens fordringar och sålunda åter måst mot ett bättre utbytas?. Uti det K. M:ts proposition till denna riksdag åtföljande statsrådsprotokoll finna vi visserligen att refflade kanoner af snart sagdt alla möjliga kalibrar dels redan blifvit tillverkade, dels nu föreslås att tillverkas, men hafva ej kunnat upptäcka ett ord, som antyder huru frågan om konstruktionen och tillverkningen af de ifrågavarande trenne fältbatterierna sedan år 1862 blifvit behand-. me 00 ke SDS TC SLS a kroe Å mo pA a Ar far Må LL äm kr bl MR AR DR DK fre ER af fr NS