TT MIB, BV PTYGTINRTUS VILDIlR, an ligtvis något förlängd,! genom sammanslagningen kan uppdrifvas till önsklig grad på ett för såväl densamma som stammen vida fördelaktigare sätt, än genom en för pationen så betungande, orättvis och oändamålsenlig åtgärd, som mångdubblad öfning för ett ringa antal, uttaget genom slumpen och medelst det förhatliga och demoraliserande lotterisystemet. Ins. förklarar sedermera orsaken dertill, att man under fredsöfningarne ej insätter mer än 45 proc. beväring i stammen, vara den, att man ej vill försvåra rörelserna med för stora bataljoner, och att man ej kan manövrera med så stor styrka, isynnerhet då den ökas med knappast halfbildade individer. Härpå må svaras, att man under fredsöfningarne ej behöfver insätta större proc., emedan stammen vid infanteriet (förutom befäl etc.) räknar öfver 22,000 man, hvilken styrka nu kan ökas, samt emedan en vanlig beväringsklass blott uppgår till 20,000 man. Den antagna proportionen skulle således öfverallt inträda, om beväringen jemnt fördelades på regementena. Afven vi höra till dem, som ej älska stora bataljoner, hvilka isynnerhet i svensk terräng skulle medföra de olägenheter, ins. fullkomligt riktigt påpekat. Må således gerna bäde i fred och fält bataljonsstyrkan vara 750 eller 800 man; den blir nog snart, genom de i början af ett fälttåg med ovant krigstolk så vanliga förlusterna, nedsatt ganska betydligt. I afseende på elitinrättningens oändamålsenlighet samt deraf följande misslyckande, må det tillåtas oss bibehålla vår öfvertygelse. Gerna medgifves att det är ny inTätninga som ännu ej kan visa stora frukter?. Emellertid har den -dock gifvit -.mer än klen frukt, då under dess femåriga lif blott 323 eliter anmält sig bland 6000, som under samma tid påräknades: Och attens detta lilla antal blifvit uppnådt; torde i viss mån kunna förklaras genom åtskilliga regementschefers beredvillighet -att -gå den kungliga viljan till mötes. Den ärade ins. yttrar sig på flera ställen med en viss värme mot dem, ?som ifra för massorna?, om. massans chimeriska företräden? 0: 8. v.Vihafva-i detta hänsesende icke ifrat för något annat, än hvad landtförsvarskomitn på goda grunder föreslagit, ja ej ens gått så långt. Dånämnde komitå dels , tillrådt en: mindre. krigsfot på 50,000 man; dels en något större på 71 72,000 och dels em största på 86.4 87,000; hafva vi deremot yttrat följande: — För egen del skulle vi anse tvenne grader af stridsberedskap vara: både enklare och tillräckligt för behofvet; t. ex. om man bibehölle den mindre och större krigsfoten, men något ökade den :sednare samt läte den största bortfalla; i Sverge torde det vara af mindre vigt att genast i första linien uppträda med så stora massor, hvilka äfven i det glest befolkade landet äro svåra att underhålla, som icke mera att ständigt hafva tillgångar att bibehålla dessa massor vid samma s.yrka (hvarför vi äfven tillrådt större reserver). Då vi likvisst hört en åsigt, som förordar ännu större massor, än den största krigefoten?, och så vidare. Det är således : förmodligen mot sistnämnda åsigt, hvilken blifvit uttalad på riddarhuset, som den ärade insändaren vänder sig. Och så fördelaktigt vi än måste anse det vara för fäderneslandet, om vi i första linien kunde uppställa 100,000 man, så inse vi dock ganska väl, att detta tillsvidare icke låter sig göra, uten måste anstå tilldess en större tillgång på befäl och utredningspersedlar samt längre öfningstid för beväringen kunnat åstadkommas: Vi nöja oss derföre i likhet med landtförsvarskomitn, me uppsättande af en tredje fältbataljon vid reg:tet, hvilket är möjligt med långt mindre kostnader, än dem insändaren anser behöfMen om vi äfven ej ifra för massorna och deras: chimäriska företräden, så måste vi dock ovilkorligen anse de 50,000 man, med hvilka insändaren vill utkämpa striden för vår sjelfständighet, alldeles otillräckliga till försvaret af ett land med samma areal som Spanien och föga mindre än Frankrike eller Turkiet, samt dessutom långsträckt. Man känner huru hastigt krigen nu afgöras. Man känner äfven de fienders öfverlägsenhet, med hvilka vi hafva att strida. Månne icke fäderneslandets sjelfständighet på ett be tänkligt sätt skulle sättås på spel genom en organisation, som blott medgåfve uppträdandet i första linien af en så ringa styrka, äfven om densamma vore aldrig så väl utbildad? Och detta så mycket mera; som massan af beväringen, enligt det kongl. förslaget, blir alldeles oöfvad samt behöfver flera månaders tid för den nödtorftiga utbildninen. Vi hafva alltid ansett -2 procent af efolkningen eller omkring 80,000 man såsom den behöfliga styrkan i första linien, samt detta, oaktadt vi städse äfven inräknat den norska hjelpen (hvilket insändaren synes vilja antyda att vi ej gjort), ja till och med den danska, samt derjemte allt det stöd, som terrängen, befästningskonsten och en väl ordnad landtstorm kunna gifva den försvarande. Insändaren torde äfven hafva påräknat en landtstorm, men synes på samma gång vilja göra densamma nästan omöjlig genom exereisens borttagande för mängden af beväringen. I afseende på grunden för uttagningen af beväringssoldaterna anser den ärade insändaren lottningen vara den enda möjliga. Men mäånne det ej finves en annan grund, hvilken, om man nu äfven skulle medgifva uttagningens behöflighet, vore både rättvisare och tillförsäkrade armån de bästa soldatämnena? Vi mena om man genom noggrann läkarebesigtning af flera läkare (hvarigenom mannamån och bestickning förekoms) utrönte hvilkas kroppsbyggnad gjorde dem särskildt Jämpliga för krigstjensten; redan nu kasseras många på grund af af deras olämplighet derför, och detta väcker ingen ovilja hos de approberade. Vi hafva skarpt framhållit det orättvisa i att beväringssoldaterna tvingas till 107 dagars exercis under fyra år, utan att få någon ersättning, såvida de ej frivilligt anmäla sig. Med anledning deraf förklarar den ärade insändaren, att en billig ersätt: PET P4 SFROMTS RR me fr a lea fögda fr AA ee ch ÅR her bad nt a OR CA äg bl OR mm bk MR mm a ID kt AM on je rm MM MM KM bart mm 0 br RNA AN bt bg i (YO RH MD M AA me pmm År mm Lue 3 OH DD AA t