Nu har hon ro. Den vida oceanen Begrafver uti vester hennes spår, I öster trampar liknöjd karavanen De fjät i sanden, der hon gick i går. Men inga verldshafs töcken, ingen bölja Och ingen hvirfvelvind af öknens sand Skall sopa hennes spår från jordens dunkla rand Och hennes andes verk från dem som henne följa.