Som, mäktig att miljoners hjertan vinna, Trygg kunnat sluta verlden i sin famn, Om hon ej aktat mer, än glansen af sitt namn, Sin storhet framför allt, att endast vara qvinna! Det innersta, det högsta uti lifvet, Frid, sanning, kärlek, Gud och mensklighet, Var ursprungsordet, som blef henne gifvet, Och hennes ryktes enkla hemlighet. Men hvar hon gick, i hennes väg förmäten Stod fördomen i jättehög gestalt; Hvart hon i verlden såg, var mannen ensam allt, Och qvinnaun, lifvets doft och hjerta, var förgäten. Då drog hon ut, — drog fjerran öfver hafven, Att leta uti mensklighetens barm Hvar nyckeln, den fördolda. låg begrafven Till qvinnans öde. — Och iden fick arm, Iden fick lif, gick ut att fanan bära För qvinnans rätt. Och den har fattat rot; Snart, snart finns ej en makt, som står den mer emot, — Der var Fredrika Bremers kallelse och ära! Nu har hon ro. Den vida oceanen Begrafver uti vester hennes spår, I öster trampar liknöjd karavanen De fjät i sanden, der hon gick i går. Men inga verldshafs töcken, ingen bölja Och ingen hvirfvelvind af öknens sand Skall sopa hennes spår från jordens dunkla rand Och hennes andes verk från dem som henne följa. Du bleka andehamn, Förklädd i minnets drag, Hvad rätt ha vi i dag, Att nämna här ditt namn? När var din ära vår? Hvad del ha vi deri? När gick du här förbi? Hvar se vi här ditt spår? Du dotter af vårt land. Knappt sedd och tidigt flydd, Du sökte ej vårt skydd, Du sökte ej vår strand. Har du förgätit dem, Som vid din vagga stått, Hvi minnas vi din lott, När du förglömt ditt hem? Dock nådde dessa ord, Långt öfver frusna haf, Din solbelysta graf I Sverges fosterjord. Då skulle på dess rand Den kulna vintersnön Försmälta för en bön Om kärlek af ditt land. I djupet af ditt bröst, Der hviskade ännu En oförgätligt ljuf Och älskad barndomsröst. Men fostrad vid den famn Der Finland fordom Jåg. Du kom ej mer ihåg Att skilja deras namn. Ett land var dig för trångt, Du hörde verlden till, 2 Och hvem dig klandra vill i För det du blickat långt Och sett från hyddans härd Vid horizontens rand Ditt arma tosterland Uppväxa till en verld! Dock kärlek, kärlek var Allt hvad ditt lif förstått. Så mätes dig det mått, Hvarmed du mätit Har. Och öfver frusna haf, Der tidens storm går loss, Strör Finland genom oss En blomma på din graf. Festprogrammet innehöll för öfrigt: Dante och Beatrice, tabiå efter Ary Scheffer. Sång: Drei Volkslieder af Heine och Mendelsohn. Idyll efter Bellman. Tablåer ur Fänrik Ståls Sägner: 1) Gamle Hurtig vid bivuaken. Musik till samma stycke af K. Collan. 2) Den döende krigaren. 3) Lotta Svärd i tvenne tablåer: a) dragonen och b) den förblödde ynglingen. Musik: Soldatgossen af Runeberg och Pätius. Ej a Festgruppör till hågkomst af Runebergsfödelseag. Björneborgarnes marsch. Vårt Land Täblåerna voro arrangerade af OC. Sjöstrand. Vestfinnarne med di spelman framträdde i brudmarsch och utförde: Ylänepolskan, under sång med ord af J. Krohn; Tanttuli, .dansad i större delen af vestra Finland och på Aland. Karelarne med tvenne spelmän framträdde och utförde: Björköpolskan från nejden af Wiborg, samt Heinolapolskan. Österbottningarne med tvenne spelmän framträdde i brudmarsch och utförde Pellhållarnes dans i tre afdelningar: a) menuett; 6) vals; ce) polska. Suomis sång m. fl. sångstycken. AN RS a