DB CW WARE IA TUR AV EVE: Skogshushbållningen, jordbruket och kolonisationen 1 Norrland. II Friherre Gripenstedt öfvergår vidare till behandlingen af den ytterst vigtiga frågan rörande de åtgärder, som böra vidtagas för den växande skogens bevarande och använd ning. I denna punkt, ojemförligt mera än i någon annan ef de förut behandlade, är det som statens ,sannskyldiga intressen råkat i den skarpaste konflikt med de mäktiga enskilda intressena. Denna konflikt, som framkallat alla de åtgärder, hvilka regeringen dels redan vidtagit, dels underställt ständernas samtycke, är så intressant att vi anse oss för densamma närmare böra redogöra, fastän behandlingen af skogsfrågan up fagit så stort utrymme. De: hittills gällande författningarne angående skogsprodukternas från de norrländska kronoskogerne användande gå ej längre tillbaka än 1830 talet. I början var syftemålet blott att medelst tillfälle till tjärubränning, pottaskeberedhing och dylika binäringar bereda den fattigare befolkningen någor hjelp och understöd. Med 1844 antog lagstiftningen en helt anvan karakter: de öppnade kronans skogar för en vidsträckt sägtimmersafverkning, som sedermera blifvit dessa orters hufvudnäring. Jordbrukarne erhöllo företrädesrätt till afverkningen stundom med skyldighet att till sågverken försälja virket, men jordbrukets utveckling motverkades vida mera än det befrämjades. Den högt uppdrifoa sågverksrörelsen och trävaruexporten, i och för sig inkomstbringande, har tagit nära nog alla de krafter i anspråk, som äfven bort komma jordbruket till godo. Lagstiftningen företog sig det otacksamma värfvet att, på samma gång skogarne öppnades för trävarurörelsen, bereda jordbruksiotresset ett skydd och en konstlad fördel å den förstnämnda rörelsens bekostvad. åvaren — det växande trädet — lemnades mot en billig afgift i första hand åt jordbrukaren, på det att han skulle -erhålla en god inkomst af köpmannen-fabrikanten ; denna inkomst i allmogens hand skulle be: redamedel för landets uppodling. Men här som i alla andra fall kom skyddet de skyddade till skada. När allmogen lärde sig inse, och det skedde ganska snart, att dess privilegierade skogsafverkning lemnade högre afkastning än jordbruksarbetet, så försummades detta. Dagsverkspriserna uppjagades så enormt, att:jordbruksärbeteng måste tillbakasättas: allmogensydregare begagnades större delen af året till transporten af skogsalster och de väl behöfliga gödningsmedlen förspilldes. Den stora och skyndsamt vunna penningvinsten. tillvaratogs icke, den kom ej. jordbruket tillgodo, och när trävaruexporten hemsöktes af kriser, så drabbade de äfven allmogen hårdt. Trävaruförädlingen her, å andra sidan, li dit af de band, som författningarne pålagt densamma, och af prisens onaturliga stegring till följd af den jordbrukande befolkningens berörda företrädesrätt... Men sågverksintresset har uppfunnit utvägar att eludera den tryckande lagstiftningen. Det har efterhand lyckats sågverken att taga en del af allmogen i sin sold, och man har användt jordbrukarnes namn för att åtkomma utsyningsresolutioner (hvilka i parentes sagdt varit högst inbringaode för vederbörande embetsmän); allmogen har å sin sida begagnat denna sin rätt att utverka dylika resolutioner, hvilka derefter såsom et handelsvara transporterats på sågverksegarne. Följderna deraf ha varit demoralisation och förakt för lagarne, ett gemensamt sträfvande hos jordbrukarne och sågverksegarne att sköfla i stället för: att vårda skogen, ehuru ett motsatt förhållande bort ligga åtminstone i de förras intresse. Genom. det välmenta, men principvidriga förmynderskap, som man velat egna åt de nordliga länens begge hufvudnäringar, har. det kommit så långt att befolkningen sjelf ieke inser sitt eget verkliga intresse — hvilket tydligt ådagalägges af de framställningar som gjorts emot städernas beslut i fråga om skogshushällningen i de norra länen. I detta fall ära de protester, som utgått från Norrbottens län, mest upplysande, Under sådana omständigheter är det utan all gensögelse fullkomligt riktigt, då frih. Gripenstedt såsom en oafvislig nödvändighet foreslår, ?att det skydd, som mån genom ifrågavarande företrädesrätt velat tilllägga den jordbrukande befolkningen, bör, såsom menligt för landets utveckling, upphäfvas och i dess ställe åt sågverksindustrien samt jordbruket lemnas en fullkomlig frihet att inom vissa gränser ordna sina inbördes förbållanden efter naturliga lagar. Dessa näringar böra existera jemte hvarandra såsom sjelfständiga och utan något konstladt subordinationsförhållande dem emellan, som i alla fall icke kan i-längden uppehållas?. För. nybyggaren och -hKemmansegaren bör jordens odling och skötsel vara hufvuduppgiften — och skogsefrerkningen utgöra ett tillfälle att tillgodogöra. de öfverflödiga arbetskrafterna underde långa vintrarne, och han bör ega ett dubbelt intresse i trävarurörelsens framgång, så väl deri att hans arbetskraftef kunna af skogsförädlaren rikligen betalas, som. ock derigenom att en lifligare rörelse i orten underlättar tillfällena för afsättning af landtbrukets produkter. Trävaruhandlaren, eller sågverksegaren, om han göres oberoende af jordbrukarens utsyningsrätt och sättes i tillfälle stt sjelf omedelbart, inköpa kronans virke, erhåller derigenom större frihet att ordna skossarbetet. och blir väl icke ovil