föreläsning om statshushållningslärans elementer, sade att huset eljest kunnat inhemta dessa elementer ur Baudrillarts bandbok, ville jag dermed icke hafva sagt att friherre Gripenstedts föreläsning var obehöflig, tvärtom; ej heller var det meningen att buset skulle taga mitt ytirande som en fingervisning och slå sig på att studera den omtalta handboken. Till hvad i all verlden skulle väl det tjena? Herrar löjtnanters tid som sjelfskrifna lagstiftarz är ju snart ute; dessutom ha de nog annat att sköta än politisk ekonomi. Till deras företrädesrättigheter hör ännu angifvandet at tonen i småteatrarnes salonger och på de sjungande kafterna; på dessa ställen ega de fortfarande säte och stämma framför oss andra svinefötter; det sjungande kafeet är att betrakta såsom den frånfallna svenska aristokratiens enkesäte, der skall hon fortfarande ha sitt stamhåll och kunna ropa bravo och hyssja och stampa då den siste riddarhustalarens stämma längesedan förklingat. Skall hon? Ja, vi må väl aldrig förmoda att den borgerliga publiken på de offentliga förlustelseställena gör sig till regel, hvad som i de sista dagarne händt ett par gänger, och helt sonika kastar ut noblessen när densamma ej vill lefva som folk. Vi finna det fullkomligt i sin ordning att vildheten rymmer plats för byfsningen; dock ömmar vårt hjerta för dessa stackars indianer, som sålunda innan de veta ordet af skola finna sig fördrifoa från sina sista tillflykter af en våldsamt påträngande civilisation. Utkastade ur samhällslifvets, det bildade samhällslifvets sköte, hvad vil man sedan att våra rödskinn skola taga sig till? Den allmänna ekonomien är-icke något brödstudium; om de skulle slå sig på den enskilda? Här har i dagarna gjorts en förvånande uppfinning i husbållsväg, bestående uti ett sätt att färga gammalt smör med orleana och ped — en uppfinning, som hvarenda onde i Tyskland och Skåne skall känna till, men som hittills varit fullkomligt obekant för det öfriga Sverge, borgmästaren i ed deruti inbegripen, tills presidenten kerman häromdagen gaf bevilloivgsutskottet en liten aning derom, hvarpå en insändare i Nya Dagligt Allehanda beskrifvit hela förfarivgssättet, som säges bestå deri, att man tager 25 ort orleana och 12 ort gurkmeja, smälter dessa tillsammans med 1 emör och silar derefter massan. Hokus pokus filiokus, probatum est och så signelsen. Dermed är blandningen färdig, som, då mer eller mindre deraf inarbetas i dei smör som skall färgas, gifver smöret så hög eller svag färg man åstundar. Sanningen till ära måste vi omtala att borgmästaren Trägårdh högtidligen förnekat att i bevillningsutskottet bafva fört något nojs med presidenten Akerman i anledning at hans smörlärgsingshistoria — ett ämne, hvarom hr i. hvarken inom utskottet, afdelningen eller annorstädes yttrat någon åsigt?, och hvilket vi strax borde ha misstänkt då hr Trägårdh aldrig fjor sig känd för at vara något qvickhufvud, Tafallet får då stå för dens räkning som framkommit em hufvudsaken är, att presidenten kerman, hvars afskedsansökan ännu icke blifvit beviljad, fortfarande befinner sig oförbiodrad tt meddela patent å den ifrågava rande smörfärgningsmetoden, utan att detia -— må avses medföra någon öfvertygane visshei derom att uppfinningen är ny eller kan med fördel användas. Men nog fär patentinnehafvaren arbeta bra med sitt smör för att få en jemn färg derpå; åtminone her ännu ingen blifvit lurad på bondförsöken att blanda smör, då de vid sådana blandningar i smöret uppstäende bältena uldrig kunnat bortblandas. : Denna smörhistoria påminner mig eljest om ett yttrande af en f. d. humoristisk skriftställare, numera väldig statsekonom, om den tid då boppets ljusgula sommar: mör låg utbredt öfver lifvets franska bröd?, och tanken som ligger under de humoristika orden för mig till sinnes de förboppvingar, hvarmed verldens blickar en gäng voro fästade på — unga Schwan, svenska orgaresiåndats nuvarande högtärade talnan. Det var en betydelsefull önskan Wallin vid fadrens, statsrådet Schwans, bår ittalade öfver denne herrlige yngling. ?Må?, iitrade den ädle religionstalaren, ?den rättärdiges välsignelse hvita öfver dig, hans räfdige son! Det är ingen sköld han lemat dig, men ett namn som betyder mer än nor. Bär det med: heder och lycka! Må let ännu hos dina sednaste efterkommande UIdrig förlora sin genom en sådan fader väfdvunna betydelse — af mogen vishet, sviklig redlighet, sjelfständig kraft och varm osterland-känsla!? Man kan icke säga att icke sonen Schwan roget följt i sin faders fotspår. Vid det ninnesvärda riksmöte som grundlade: 1809 rs lyckliga statsförfattning blef Sehwan den ildre sitt ständs talman; Schwan den yngre illkom den utmärkelsen ait vara borgaretåndets-talman vid sista riksdagen under leita lyckliga statsskick. -Schwanden äldre rar kommendör af Wasa-ordens storkors, Schwan den yngre bär samma prydnad. öchwan den äldre var statsråd; Schwan den mgre kunde varit det. För denne sednare Uterstår blott att, i likhet med fadren, få itt porträtt måladt och upphängdt på något ttentiigt rum bredvid de andra telmännens, åsom undertecknare af en ny grundlag. Jet. lärer under riksdagen ifrigt vigilerats ör den saken, och efter hvad man de sista iagarne förnummit har hr Schwans utmåling redan börjat; föremålet skall våra räffadt, påstår man, ehuru hr Schwan, den f smickret bortskämde, som förmodligen ycker sig aldrig kunsa bli vacker nog, om len, såsom: hverje tafla af effekt, skuggrika nålningen torde säga: )eh vore jag hvit som:den hvitaste svan, ä gjorde de mig svartsom den svartaste morian:.