ma RNE TE RT Arn nå EAA pantomimer och danser, skall få ytterst talrika besök, är naturligt. På det att stofthyddans behof må kunna tillfredsställas på samma gåsg som själens skall den stora parken bli rikt försedd med restaurationer, cafer, hoteller, fruktostlokaler, konditorier, mjölkmagasin, ölstagor, porterstugor, bakelsebutiker, fruktbodar, sodavatten-, limonadoch gingerbeer-butiker o. 8. v. — korteligen: förfriskningar at alla slag och från alla länder, vått och torrt, varmt och kallt, från skorpor till fasaner med tryffel, från lakritsvatten (coco) till dubbelt Weissbier?, från vin ordinaire till Clos Rougeot m. m. Aila jernbanor skola ställas i förbindelse med expositionen och tågen ordnas så, att främlingar, de må komma från hvad håll som helst, kunna fara omedelbart till utställningsparken och der stadna qvar och bese hvad de önska ända tills det sista tåget lemnar utställningens bangård. ?Kejserliga komitn tyckes frukta att hon i parken gör för mycket för nöjen, och konkurrerar med sig sjelf. De förlustelse lystne skola derföre fördelas på flera andra punkter. För det första skall den Nya Parken, som nu är i trädgårdsmästarnes hand, göras färdig i god tid.Denna park l:gger vid det gamla stenbrottet vid Buttes Chaumont i närheten af Belleville, nordost från Paris. Vidare skola de besökande bjudss på Boulognerskogen, der hundratals arbeiare nu äro sysselsatte med att gräfva två sjöar och anordna ett vattenfall, hvilket skall bli likt kaskadernå vid Tivoli och få ett fall af fulla 200 fot. Öfre delen af skogen skall prydas med en reproduktion af det ryktbara Vesta-templet och vid dess fot skoll vandraren kunna förirra sig i Sibyllagrottans gångar. Midt i den minsta sjön höjer sig en stor klippa, som skall uthuggas i pittoreska former och förses med gångstigar. Afven den bla förtjusande parken vid Monceaux, den grönaste och blomsterrikaste af alla parisiska trädgårdar, skall omgestaltas och få caf-concerts, dansbanor och andra förlustelser i det fria. I Poeris skall det nya operahuset göras färdigt enkom för expositionstiden; man vill docx knappt tro att denna byggnad medhianes, men man skall uppbjuda all sin förmåga för att söka få den färdig. Dessa äro de officiella planerna. Hvad de privata planerna och spekulationerna angår, så äro de oräkneliga. En at dem som mycket slagit an är plamen till en Lac Promenade, i tandet af en mängd flytande eafeer, re rationer, orkestrar, med svärmar af goudoler vid ljus och lampors sken. Detta miniatyrVenedig ämnvar man fran ställa vid Varenne, strax vid Vincennes. Andra planer hvad sjelfva Paris angår uppskjuta tält som svampar. Ett nytt Grand Hötel ämnar man u pföra invid det nuvarande, hvilke skulle bland apnat få en Mammurth-konsertsal, i jemförelse med hvilken de största nu befiniliga konsertsalar skulle taga sig ut ungefär som slkover! Vidare föreslår man att aptera ett glastek öfver Palais Royals trädgård och der uppsätta 1000—1200 biljarder I I värheten af Passy ämnar men slutligen uppbygga ett Karayanserai, der utländningar kunde: erbålla rum oeh mat till billigt pris, hvarjemte en särskild ommnibuslinie skulle inrättas från Passy till exposifionspalatset. Kommer blott hälften af de enskilda spekulationerna till utförende, så mäste sannerligen parisaren börja att änyo studera sin vackra hufvudstad, så förändrad blir den.? I Frankfurtertidningen L Europe läses en historia om en gammel sabel, som haft sina märkliga öden och som tillhört en svensk konung, bvarom allt berättelsen lyder som följer: Under tyska frihetek iget länade en fransk officer i pantlåneinrättningen uti en tysk sted å en turkisk sabel100 thaler ; men vid förfallotiden utlösig ham den ieke. Eno längre tid efieråt, då inventering företogs i läneimrätiningens megasimer, söträffades sabela oeh belanns; byad sjelfva arbetet angiek, vara ett verkligt mästerstycke, att ej tala om guldbeslagen och steniofatiningarne, hvilket tillsammantaget gaf sabeln ett ganska högt värde. En, havdlande, bosatt i den nämnds tyska sladen,en amatör af gamla vapen, fick köpa sBbeln för 300 thlr. Många är IC to, endast den träggvarande bandlandens närmaste slägtiingar kände till förhällandet med vepuaets inköpande; slutligen förmådde han sig att till en god vär i Hamburg sälja sabeln för 1500 thlr och kountrabenterna tyckie hvar för sig att de gjort en präktig aflär, ter förflöt en mävgd år: och egaren, som Spptekt att stenarne voro äkta diamanter, fördrade nu et en så stor summa, att han kvappt 6 sig kunna få a till detsamma. Slutligen gaf dock en köpman i Amstercem, som handlade med: ädia stenar, 8000 thir för sabeln. Om detia mästerstyckei vapenvar men ännu okanuig i Wien och det kades dit på spekulation, Ea ungersk nat tyckte mycket om det och blef egare deraf mot 150,000 fioriner; mep denna summa motsvarade dock ej sabelas verkliga värde. Man kom nemligen vid närmare undersökning af vapnet till den öfvertygelsen, att värdet uppgick till en half million floriner samt att vapnet tillhört konung Carl XII. som fått det i Bender säsom en present af sultanen och att det sedan fallit i händeroa på en fransman, hvilken på oivan omtalade sätt gjorde sig af med sebeln. Vi här i Bverge ha ej varit ensamma om den ledsaroma gröna vinter, vi tills för nå gra dagar sedan håfö. Läs t. ex. hvad man skref från Petersburg de sistal dagarne så Januari : ?På mycket länge har Petersburg ej haft en sådan vinter, rätta:e är väl att säca: detta år finns alls ingen vinter, ty så kan man väl ej kalla denna årstid, som sedan två månader tillbaka undlägnar ose med litet isbark och mycket hällregn. Och nu ha vi sträfvat till slutet af Januari — men utan att ha fått ens ett farbert före eller någon köld, med ett ord vi dragas med en horribel väderlek, Aldrig förr har, i vetenskapsmannens minne, mean under vår Taiitud sett himlen till den grad gäckas med de meteorologiska lagarne; aldrig förr bar, i gatsoparens minne, men sett en sådan massa smuts. Om det en dag faller snön in att falla och betäcka-stenläggningen, så är den