finnes, ehuru naturligtvis mycket mot densamma kan anmärkes från vår tids mer kritiska ståndpunkt. Tydligen har Grubb i väsentlig mån legat till grund för den lilla bok vi na anmäla, och som endast ger en alfabetisk lista på ordspråk, utan någon förklaring eller belysning af enskilda sådana. Derjemte säger sig utgifvaren ha från dansk källa? öfverflytiat andra, ett förfarande, som vittrar om att han ej djupare satt sig in i de fordringar, man numera ställer till sllt forskande och samlande på folklitteraturens område, bland hvilka en af de första är, att det material, som med resp. samlingar införlifvas, skall med nyttjanderätt tillhöra det land, från hvilket samlingen uppgifves vare gjord. Den danska källa?, eom vi vid jemförelse funnit vara utgifvarens hufvudeakliga, är Bresemanns samling, som är vida mer empirisk och vetenskaplig än Molbechs. Dock må vi erkänna, att vi äfven i den lilla boken fun-: nit många, tydligen från muntlig öfverlemning upptecknade, hvilka således kunna komma blifvande forskare på detta fält fill pass. Att en framtida kritisk och verkligt nationel ordspråkssamling för Sverge skall komma till stånd, betvifla viså mycket mindre, som ordspråken och den kärnfulla lifskraftiga visdom de uttrycka, från gammalt utgjort ett af vårt folks mest karakteristiska lrag och en af värt språks oafhändeligaste illhörigheter, Men för detta ändamål måste ånga förarbeten, småsamlingar i de olika andsändarne o. s. v. göras; och män, som ned förkärlek och uppoffrande ansträngning gna sig åt saken, äro således här, liksom ;fverallt der något nytt skall åstadkommas, vt nöden.