STOCKHOLM don 17 Febr. — Den kongl. propositionen om anslag till kostnadsfri utdelning af Postoch Inrikes tidningar till alla kommuner i riket har i dag, då densamma till statsutskottet remitterades, varit föremål för ganska lifliga debatter i de tre ofrälse stånden. Adeln lät den deremot passera utan att någon ledamot yttrade sig i ämnet. I presteståndet öppnades debatten af dr Runagren med ett yttrande emot förslaget. . Då man läser den k. propositionen om ett statsanslag för en tidning af 45,000 rdr,inberäknadt stämpelafgiften, erinrar man sig, yttrade hr doktorn, en utmärkt akademikers ord om den period af Greklands historia, då Aristofanes uppträdde. 7?Så långt hade det kommit med Athen, sade han, att rynkade pannor ej längre väckte någon uppmärksambet. Då såg Aristöfanes den ene folkledaren med den andre, smickrande ömsevis och smädande, slitas om menighetens ögonbliekliga ynnest, och såg slutligen en utaf dem segra och enväldigt herrska i en stad, der den ringaste medborgare ej kunde höra ordet konung uttalas utan löje eiler fasa, men der man lät demagoger fara fram som tyranner, blott de vaggade menigheten till slummer med den ljufva visan om. det allom rådande och bjudande folket och dess ofelbara domar?. Så är det äfven här: regeringen kan göra hvad den vill och folets pannor förblifva ändock lika klara. Regerinigen förklarar sig tänka högt omrikets ständer, som instämma i allt och lemna rum för en annan representation. Den rynkar ej ens pannan åt den för landet ofördelaktiga traktaten, utan finner allt vara godt och bra. Regeringen tänker både högt och lågt om pressen, och likväl har man icke sett någon .panna rynkas; Regeringen tänker högt om pressen, då den vill.sätta sig sjelf i spetsen för densamma, och tror att ständerna skola dervid understödja den med stafsmedel; som äro väl behöfliga förändra ändamål; lågt deremot då den ej vill erkänna någoa af alla nu befintliga tidningar såsom organ för sina tänkesätt. , Pressens alster i vårt land äro den gamla tidens folkledare. Då man ser dem på gator och gränder, i hydda och slott liksom i Atlen slitas om folkets gunst, månne. det då är rätt åf regeringen att inträda bland dessa folkledare? Mäånne det är-på denna väg folket vill se regeringen slitas om dess ynnest? Jag tror det ej, och hoppas till Gud; att den tiden aldrig måtte komma, Regeringen må tala genom sina handlingar, och numera genom sina ministrar till båda kamrarne, men ej genom pressen; men om den behöfver göra det, så kan det ske Hhädanef. ter som förut. Och vill den göradet, så behöfver den blott ge sådant tillkänna, för att den tidning, der det sker, skall. vinna större spridning än alla andra tidningar. Eller är det tänkbart att den bästa af ministörer: ö, skulle såsom tidningsutgifvafe kunhä täfla med den sämsta af alla tidningspressar .i verlden?, den svenska? Om nationen är så förderfvad af den press, som redan finnes; att den ej förmår undandraga sig dess välde och vända sig till regeringens organ, så lärer ej den fria utdelningen kunna lösa förtrollningen och de 45,000 rdr äro då utan nytta förspillda. Nyttan för regeringen att ega en organ för att förklara sina åtgärden ville talaren ej neka. Men funnes detta behof nu? Öfverallt finnas tidningar och alla spela de å den välbekanta liberala tonarten från stad till Haparända, alla äro de regerinens organer. Landets beskattning för de iberala iderna är således redan stor nog genom de enskildes prenumerationsmedel, och staten behöfver ej ytterligare dermed belastas. Eller skulle regeringen börja frukta konseqvenserna af den envåldsmakt den sjelf ammat och inse vådan af den enväldiga pressens inflytande samt finna nödigt att sjelf ingripa? Månne det kan sägas om TOR Langen som omAristofanesy att han såg folkledarde slitas om folkets ynnest och en af dem slutligen herrska enväldigt? Är meningen att Posttidningen skall bli en smula konservativ, då behöfs understöd, men torde då ej gifvas från den sida, hvarifrån mån nu påräknar bifall. Visan om det allom bjudande och ådande folket och dess-ofelbara domar är väl ljuflig, och: menigheten kan väl vaggas till slummer, men den kan möjligen också väckas, t. ex. vid valen till kamrar... Det torde då snart nog bekräftas, hvad den nya riksdagsordningens motståndare befarade, ätt pressen skall beherrska valen; men allt. pressvälde är ett dåligt regemente antingen det. utgår från regerivgens eller från andra tidningsbyråer. Talaren afslog således allt understöd, ty om tidningen skail vara liberal, så är anslaget öfverflödigt; skall den våra konservativ, så förlorar den snart sitt inflytande och penningarne äro bortkastade, Om regeringen allt hittills: kunnat undvara en egen organ med den gamla representationen, skulle den väl då finnd sig behöfva ställa den nya under inflytande af sin egen organ? Om. så är, må då regeringen söka göra sin myndighet gällande mot den nya representationen, utan att af den gamla fordra medlen dertill, Talaren faon. det vara en pligt att rynka pannan, äfven om det ej väckte någon uppmärksamhet. Äfven dr Sandberg och kyrkoh.. Wennerström talade emot: propositionen. Dr Almqvist: beklagade den förste talarens bittra utfall, och anmärkte att det icke varit riktadt mot utgiften,.då ståndet ej gjort sig kändt för allt för stor sparsamhet, utan att det endast uttryckte en illa dold harm öfver hvad under denna riksdag blifvit beslutadt. Talaren påpekade föröfrigt, att,